Behandling mot buksmärta

IBS kan som bekant ge en mängd olika symptom, men när sjukdomen blir värre så brukar tarmproblemen och smärtan dominera. I gruppen med så kallad pain-predominant IBS så är det ofta som spasmolytika misslyckas med att ge tillräcklig lindring, och många blir tvungna att gå vidare till antidepressiva, mer specifikt tricykliska antidepressiva (ex Amitriptylin).

De som trots det inte får någon smärtlindring hamnar ibland på KBT mot smärtan och kan få exempelvis Pregablin (Lyrica) som bland annat används mot neuropatisk smärta (Houghton, et al., 2007). Smärtlindrande såsom paracetamol ges även, men är väldigt sällan det ger någon effekt. Anti-inflammatoriska smärtlindrande ges också ibland, men eftersom de kan ha en negativ inverkan på mag- och tarmkanalen och därmed förvärra IBS-symptom så bör de undvikas. Om smärtan efter allt detta fortfarande är lika svår är det några patienter som får testa lite starkare mediciner som kodein, tramadol och morfin. Dock är detta mediciner som har en beroendeframkallande effekt och faktiskt kan ge förvärrad smärta och leda till narcotic bowel syndrome. (Manickam & Saad 2013). Det ska dessutom tilläggas att många smärtlindrande har dålig effekt vid IBS, vilket sannolikt beror på förändrade neuroimmuna interaktioner. (Läs mer om det under inlägget Varför gör det ont?)

Har du följt bloggen så har du säkert sett mig nämna Buscopan (Butylskopolamin) och hur det kunnat hjälpa en del med IBS. Det har sedan länge givits intravenöst vid undersökningar såsom endoskopi i syfte att lindra spasmer och är väldigt effektivt och hyfsat fritt från biverkningar. Vidare har det även ofta givits intramuskulärt akut till patienter där gastrointestinal spasm misstänks vara orsaken till smärta. Dock är det så att effektiviteten av medicinen minskar när den ges oralt och därför ville några forskare studera hur pass effektivt intramuskulär injektion av Butylskopolamin är vid svår buksmärta.

IBS-patienter kan uppleva flera olika typer av buksmärta, men vanligast är koliksmärta, och många kvinnor liknar smärtan till förlossningsvärkar. (Agrawal & Whorwell 2006). Detta tyder på att smärtan orsakas av gastrointestinal spasm och även om det fortfarande är oklart huruvida smärtan kommer av överdrivna sammandragningar i tarmen eller om det är normala sammandragningar som känns väldigt starka. Oavsett vilket så är det kanske inte helt galet att tro att minskning av sammandragningarna även minskar smärtan. Forskarna har tidigare sett att IBS-patienter som söker vård akut för deras buksmärta får snabb, säker och effektiv lindring av intramuskulär injektion av Butylskopolamin, och nu ville de veta om det funkar lika bra när patienterna får använda sig av medicinen själva. Därför bad de allmänläkare att lära sina IBS-patienter med svår krampartad buksmärta, som inte svarat på annan behandling, att själva injicera Butylskopolamin.

Forskarna upptäckte dock väldigt snart att det var svårt att få allmänläkarna att gå med på detta. 40 % av de tillfrågade allmänläkarna vägrade att delta i studien.

The concept of the self-administration of an intramuscular injection in the community for a ‘benign’ condition is not necessarily going to be instantly acceptable, particularly to medical practitioners who have not witnessed the decline of a patient with severe IBS into the world of opiate addiction and narcotic bowel syndrome.

Totalt 58 patienter fick Butylskopolamin, 11 hade IBS-C, 13 hade IBS-D och resterande 34 hade IBS-A. 41 av dem tog någon form av opiater, och alla hade tidigare prövat flertalet olika spasmolytika, tricykliska antidepressiva samt SSRI.
Resultaten visade att 86 % av patienterna upplevde en bättring vad gällde smärtan. De fick själva välja hur ofta medicinen skulle tas och varierade mellan en gång i månaden till tre gånger dagligen. Några patienter väntade tills smärtan blev outhärdlig medan andra tog medicinen i ett tidigare skede.
11 patienter rapporterade att de hade kunnat återgå till heltidsjobb och 15 hade kunnat minska deras användande av övrig smärtlindring. 93 % av patienterna uppgav att de skulle rekommendera behandlingen till andra i liknande situation.

72 % av patienterna rapporterade att medicinen hade en stor inverkan på deras smärta, med 10 % som sa sig bli nästan helt smärtfria. 14 % uppgav att behandlingen inte gjort någon skillnad.

45 % av patienterna menade att denna behandling hade förändrat deras liv, med fördelar som förbättrat socialt liv och återgång till heltidsarbete. Notera dock att detta gällde just smärta och andra symptom som fekal inkontinens, diarré och så vidare fortfarande finns kvar, och därmed kan sjukdomen fortfarande vara oerhört begränsande även om livskvalitén säkerligen kan förbättras med minskad smärta.

Vad gäller biverkningar så förekom de inte i någon större utsträckning. De vanligaste var suddig syn (31%) och muntorrhet (45 %). Endast fyra patienter avbröt behandlingen på grund av biverkningarna. De flesta upplevde heller inga problem av injektionerna. Några hade övergående smärta och 3 % rapporterade svullnad vid injektionsstället.

Forskarna skulle gärna vilja utföra en placebokontrollerad studie, men anser att det kan vara svårt ut etisk synpunkt.

Ideally, a placebo-controlled trial of this approach would be desirable. However, for a condition for which the pain is so severe, it would be difficult to envisage a study design which would receive a favourable ethical decision.

Alltså jag måste bara säga: hur fantastiskt är det inte att forskare tar smärtan på allvar?! Mitt absolut största problem är den enorma smärta som mina tarmar ger mig, och det är så sällan jag möter förståelse för hur stark den är, inom vården. Jag vet inte hur många gånger jag fått rådet att ta en Alvedon. Men jo, liksom. Jag har så ont, så jävla ofattbart ont och jag blir erbjuden en Alvedon. Om jag blev av med min smärta så skulle mitt liv fungera så mycket bättre och mycket utav mina problem skulle försvinna. Visst, jag kanske inte skulle ha en hundraprocentig mage men jag skulle ha det bra mycket lättare i alla fall. Tyvärr är det väl väldigt svårt att få igenom en sådan här behandling, notera hur svårt forskarna hade att få läkarna att gå med på studien. Butylskopolamin som injektion finns emellertid i Sverige på sjukhusen (till skillnad från tablettformen), så har du IBS med kolikartad svår buksmärta och åker in på akuten så finns det alltid en möjlighet att du skulle kunna få en dos. Så länge den allmänna synen är ”lite irriterade tarmar som botas med enkel kostomläggning” så kommer vi ha det svårt att få gehör för nya behandlingsformer. Ytterligare en anledning för dig att engagera dig i kampen 😉

Referenser

Pearson, J., Pollard, C., & Whorwell, P., 2014. Avoiding analgesic escalation and excessive healthcare utilization in severe irritable bowel syndrome: a role for intramuscular anticholinergics? Therapeutic Advances in Gastroenterology, Volym 7 (6), pp. 232-237

Agrawal, A. and Whorwell, P., 2006. Irritable bowel syndrome: diagnosis and management. BMJ Volym:332. pp. 280–283

Manickam, P. and Saad, A., 2013. Narcotic bowel syndrome: is it more common than before? J Neurogastroenterol Motil 19: 273.

Houghton, et al., 2007. Effect of a secondgeneration alpha2delta ligand, pregabalin on visceral sensation in hypersensitive patients with irritable bowel syndrome. Gut, Volym 56, pp. 1218-1225.

1 Response

  1. Veronica skriver:

    Jätte bra info jag har ätit opiater i ca 7 år och de hjälper tycker jag har även varit på Smärtkliniken för ut trappning jag var utan opiater i 4 månader sen klarade jag inte av mera så sen maj förra året då började jag med dom igen och nu har tyvärr min underbara läkare slutat och jag fick en ny som är som en drake de känns som man är en narkoman när man kommer och ber om medicin men vad ska man ta sig till hjälp har provat allt som går

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.