Allmänläkare och IBS
Jag har varit inne på det här med allmänläkare och IBS flera gånger tidigare och jag har inte riktigt kunna släppa tankarna på det.
Första mötet sker väl oftast hos en allmänläkare, och ja majoriteten av IBS-patienterna hamnar där. Ungefär en tredje del av dessa utvecklar sedan kroniska symptom1 och skulle behöva ytterligare stöd och hjälp. Det finns forskning som visar att det finns missnöje och frustration hos både patienter och läkare. Detta kommer sannolikt ifrån att vi idag inte har ett riktigt bra svar på frågan om varför man drabbas av sjukdomen och därmed har en dålig förståelse och dåligt med behandlingsalternativ. Även i de fall då allmänläkarna och patienterna har en liknande syn på sjukdomsorsak och symptombild så skiljer det sig många gånger mellan vad de anser vara acceptabla behandlingsmetoder2.
Som jag skrev i mitt inlägg Livskvalité med tarmsjukdom så har studier visat hur allmänläkare inte alltid har de bästa åsikterna vad gäller IBS-patienter. Först har man sett hur allmänläkarna har åsikter som baserar sig på den psykosociala modellen och stämplar patienterna som hypokondriker. Vidare har man rapporterat andra negativa åsikter om IBS-patienter, särskilt dem som ofta besöker sjukvården och samtidigt inte upplever någon symptomförbättring. Hälso- och sjukvårdspersonalen hade en tendens att skilja mellan bra och dåliga patienter. De dåliga var de som inte accepterade sin IBS-diagnos, återkom frekvent, krävde vidare utredning, inte kunde hantera sin sjukdom, svarade dåligt på behandling eller i övrigt var negativt inställd till diagnosen 3.
En annan studie 4 visade att allmänläkarna var motvilliga till att remittera patienterna vidare till KBT eller hypnosterapi. De kunde inte heller se någon användning med ett verktyg för riskbedömning, som skulle kunna förutsäga kroniskhet samt hitta de patienter som skulle ha nytta av psykologiska behandlingsformer. Med tanke på hur en del IBS-patienter utvecklar ett självmordsbeteende så är detta i mina ögon katastrofalt. Här har sjukvården ett ypperligt tillfälle att fånga upp patienter som möjligtvis kommer befinna sig inom riskområden längre fram och det säger allmänläkarna nej till.
Flera allmänläkare drog slutsatsen att patienternas symptom lugnat sig om de inte återvände, detta trots att det finns bevis för att IBS-patienter inte återvänder för att de är missnöjda med allmänläkarnas vård 5 och upplever att hälso- och sjukvården inte kan göra något för dem.
Vidare kan diagnosticeringen vara ett problematiskt område inom primärvården 6, särskilt om diagnosen ställs utifrån diagnoskriterierna endast. Idag har vi ROME III och det arbetas just nu på ROME IV, men en studie kring diagnoskriterierna i Manning, Rome I och ROME II så kunde man hitta flera IBS-fall som inte fångades upp av kriterierna. Av 586 fall kunde en eller fler av de tre diagnoskriterierna bara appliceras på 404 stycken. Studien uppvisade även ett resultat som sa att endast 45 % av IBS-kodade diagnoser mötte falldefinitionen av IBS.
Jag kan bara återigen dra slutsatsen att en diagnos bör ställas efter en ordentlig utredning och av kunnig läkare. Hur roligt är det att springa hos allmänläkarna som är dåligt insatta i behandlingsmetoder, negativt inställda till en del behandlingsmetoder och som dessutom stämplar en som jobbig när man inte upplever symptomlindring?
Referenser
1 Halder, S. et al., 2010. Predictors of persistent gastrointestinal symptoms among new presenters to primary care. Eur J Gastroenterol Hepatol, Volume 22, pp. 296-305.
2 Bijkerk, C. et al., 2003. Irritable bowel syndrome in primary care: the patients’ and doctors’ views on symptoms, etiology and management. Can J Gastroenterol Can J Gastroenterol, Volume 17, pp. 363-368.
3 Dixon-Wood, M. & Critchley, S., 2000. Medical and lay views of irritable bowel syndrome. Family Practice, Volume 17,
pp. 108-113
4 Harkness, et al., 2013. GP perspectives of irritable bowel syndrome – an accepted illness, but management deviates from guidelines: a qualitative study. BMC Family Practice, 14(92).
5 Dhaliwal, S. & Hunt, R., 2004. Doctor-patient interaction for irritable bowel syndrome in primary care: a systematic perspective. Eur J Gastroenterol Hepatol, Volume 16, pp. 1161-1166.
6 Yale, S. et al., 2008. Applying case definition criteria to irritable bowel syndrome. Clin Med Res , Volume 6, pp. 9-16.
2 Responses
[…] Var det bara jag som ramlade av stolen när jag läste ”för att vården ska kunna hjälpa”? Alltså, nej vården kan inte hjälpa. Vården ignorerar, glömmer bort, och gör sitt bästa för att vägra oss potentiell behandling. Läs mitt inlägg om allmänläkare och IBS […]
[…] du läsa mer om hur det är att leva med IBS så rekommenderar jag: Livskvalité med tarmsjukdom, Allmänläkare och IBS, Det är fler som bör tas på […]