Livskvalité
Ibland tänker jag att jag kommer hinna leva innan jag dör. Det känns inte längre omöjligt, särskilt nu när jag haft en ganska bra period. Samtidigt är det svårt att inte bli otålig över hur långsamt allt går framåt och orolig över att det ändå kanske aldrig blir tillräckligt bra.
Jag har levt så länge utanför samhället och jag är orolig inför framtiden. Att vara kroniskt sjuk och ha missat många år av arbetserfarenhet gör att jag inte är det minsta attraktiv på arbetsmarknaden. Jag har inte heller turen att ha någon i mitt liv som kan trolla fram en arbetssituation som skulle passa mig. Rädslan över att bli ensamstående ligger och lurar samtidigt. Var skulle jag bo? Hur skulle jag kunna ge mitt barn mat på bordet?
Men, om jag släpper det negativa för en stund så måste jag säga att den senaste tiden har varit underbar och givit mig mycket livslust. Helgen innan påsk hade vi besök av svärmor. Jag och partnern passade då på att gå på bio. Det är inget enkelt beslut, att gå på bio. Först måste jag studera skissen över salongen och lyckas hitta en sittplats längst ut på någon rad, som dessutom är i närheten av utgången, om jag skulle behöva gå på toaletten under filmen. Finns det ingen sådan plats så kan jag inte gå. Jag undviker gärna filmer i 3D också eftersom jag lätt mår illa. Den här gången fanns precis allt jag önskade mig.
Vi såg Captain America. Jag älskar Marvel och underhållande action är alltid ja, underhållande. Jag tyckte filmen var toppen och hela biobesöket gick verkligen hur bra som helst. Inte en enda gång försökte jag springa därifrån i panik.
Dagen efter gjorde jag dessutom det stora att åka och hälsa på släkt en timmes bilresa härifrån, och det gjorde jag utan att ha varit på toa innan. För mig är det hur stort som helst. Väl där kunde jag till och med äta middag i lugn och ro utan att ha problem, inte ens hemvägen var jobbig. Det var för mig en fantastisk helg.