Min erfarenhet av kramplösande

Sen jag först blev sjuk för snart 15 år sedan har smärtsamma kramper i magen varit mitt absolut största problem. Det har varit så otroligt stark smärta och ingenting har funnits till hjälp. Det enda har varit att vänta tills tarmen är helt tom och kramperna börjar avta. På senare år har jag visserlige färre sådana attacker men jag har samtidigt kramper oftare, kramper som inte är relaterade till tarmtömning. Dessa kramper kan hålla i sig en timme eller fler, och försvinner ungefär lika plötsligt som de kom. Jag orkar sällan ta mig ur sängen efter några timmar med magkramper.

För många år sedan fanns Cantil på svenska marknaden och det var den första medicinen jag fick mot min IBS, eller colon irritabile som var det vanligare namnet på den tiden. Jag vet egentligen inte hur bra den fungerad på mig. Informationen om hur jag skulle ta medicinen för bästa effekt var ja, icke-existerande.

Egazil var nästa medicin jag fick mot kramperna och det var ingen höjdare. Jag såg suddigt, blev torr i munnen och seg men för kramperna gjorde den inte särskilt mycket. Att ha något som hjälpte var min absolut största önskan. Med en sådan medicin, som jag kunde ta i nödfall om jag blev jättesjuk utomhus så skulle jag i alla fall våga mig utanför dörren. Papaverin var nästa experiment och jag blev hyfsat besviken på dem också.

Amitriptylin är det som fungerat bäst, men det är ju en lågdos antidepressiva som man måste äta varje dag för att få någon effekt. Den hjälper en del mot smärtan, dock inte akut men gör att attackerna kommer mer sällan och inte blir riktigt lika intensiva. De kan vara till hjälp både vid kramper och diarré. Nackdelen är tröttheten. Visst, det är fantastiskt att kunna somna snabbt när man lider av insomningssvårigheter men med mitt redan stora sömnbehov är det inte helt optimalt med mer trötthet. Dessutom är det omöjligt för mig att dricka någonting med alkohol i. De gör att jag blir fruktansvärt bakis på väldigt lite, och eftersom jag gärna tar en cider eller ett glas vin en fin sommarkväll så funkar det inte så bra. Jag skulle kunna låta bli alkoholen ja, det är dessutom väldigt sällan jag dricker men jag har gett upp så väldigt mycket i samband med min sjukdom att jag inte vill ge upp mer.

Jag har skrivit förut om hur det inte finns några studier gjorda på Egazil och Papaverin vid IBS, vilket gör att jag ställer mig frågande till hur sjutton de två kan vara de enda vi har i Sverige.
Om du reser en del finns det emellertid ett alternativ, Buscopan. Det är tillåtet att föra med sig medicin så länge du uppfyller: ”Läkemedlen ska lagligen ha erhållits för medicinskt ändamål och personligt bruk.”

Buscopan HAR studerats vid IBS och det har visat sig hyfsat effektivt. Det plus få biverkningar gör att det faktiskt är receptfritt i en del andra länder. Jag tror dock inte det är tillåtet att beställa över nätet eftersom det då krävs att preparatet är godkänt i Sverige, och jag är tveksam om det är det.
Jag har haft turen att få prova Buscopan och det är helt klart överlägset mot Egazil och Papaverin. De lyckas lugna kramperna och jag har till och med lyckas häva några attacker med hjälp av dem. Jag är väldigt besviken över att de inte finns i Sverige.

2 Responses

  1. Martin skriver:

    Buscopan fick jag igår vid tarmröntgen, hade dimsyn flera timmar efteråt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.