Att önska ett friskt barn
Att önska sig ett friskt barn är procoverande för vissa, då de känner att det skulle innebära att ett sjukt/funktionsnedsatt barn är mindre värt. Jag förstår själva tankegången bakom och håller till viss del med, men när jag säger att jag hoppas mitt barn blir friskt så är det för att jag som förälder vill att mina barn ska slippa extra svårigheter. För hur jag än vänder och vrider på det så är samhället inte anpassat för sjuka och funktionsnedsatta. Det är ofta de får kämpa och slåss för att få samma rättigheter som normisar. Hade jag kunnat så hade jag velat paketera in mina barn i bomull för att de ska slippa många av livets svårigheter. I ett perfekt samhälle hade det sett annorlunda ut, men jag är en hönsmamma och det kommer inte att ändras.
Jag hoppas exempelvis att mina barn slipper mina magproblem. Det skär i hjärtat att tänka på att mina barn ska behöva gå igenom den här skiten, att bli totalt bortglömda och ignorerade av vård och samhälle. Det krossar mig att tänka på att mina barn ska behöva tappa vänner pga sjukdom, att skolan ska bli ett helvete, att deras jakt efter kärlek ska stoppas av magen, att deras önskningar och drömmar ska krossas av magen.
Min snart-sexåring har varit hemma från skolan i en vecka nu. Han är dålig i magen och har svåra smärtor. Att se sitt barn gråta på grund av smärtor, att se sitt barn lida och inte kunna göra någonting för att hjälpa är fruktansvärt. Jag är livrädd för att han ska ha fått min sjukdom nu, och det gör att jag tänker mycket på kommande barn. Jag hoppas att det barnet blir friskt, självklart är det lika älskat om det inte skulle vara, men jag hoppas att det barnet slipper onödigt lidande i form av exempelvis en magsjukdom. Och jag hoppas verkligen att det sonen nu har är övergående, att han slipper ha ont.