Tillsammans är vi, vad?
Jag läser just nu en väldigt intressant kurs om rehabilitering och en av artiklarna som tillhör kurslitteraturen fick mig att tänka på Mag- och tarmförbundet.
Är det verkligen en bra idé att samla IBD och IBS under samma förbund? Fler medlemmar har naturligtvis positiva effekter såsom större inflytande och större ekonomiska resurser, men det finns samtidigt en baksida. Skillnader mellan de olika grupperna inom förbundet gör att risken för interna konflikter ökar. Om varje patientgrupp i förbundet har sina egna mål, hur prioriterar vi då målen? Vem ska gå före? Och vem ska få vänta?
Är det kanske en bättre idé att skapa underföreningar till Mag- och tarmförbundet? Där varje underförening kan arbeta för just sina mål som de upplever är att prioritera, samtidigt som man får tyngden av en stor förening vid större socialpolitiska insatser. Våra behov, våra mål måste utgå från vår egen erfarenhet, en erfarenhet människor utanför gruppen inte kan dela.
Mag- och tarmsjukdomarna har mycket gemensamt, men det finns fortfarande många skillnader och därför anser jag att det inte är optimalt att vi samlar alla diagnoser på hög. Risken är stor att många försvinner i bruset och risken är stor att flera gruppers behov går oupptäckta. Det är bland annat därför jag nu väljer att avsluta mitt medlemskap inom Mag- och tarmförbundet. Att hela tiden avfärda mig med ett ”Jo, men ni är visst en viktig grupp för oss” men utan något som styrker påståendet har fått mig att tappa lusten.
Hur ska det vara istället då? undrar ni kanske. Jo, istället tror jag på specifika avdelningar som drivs av personer med just den diagnosen. Jag tror det vore positivt för just mig och andra med samma diagnos att vi kommer fram i ljuset, och hade det inte varit alldeles för mycket arbete att göra själv så hade jag nog gjort ett seriöst försök i att starta en IBS-förening.
Jag ska ta och avsluta mitt gnällande för idag med en förhoppning att ni alla haft en väldigt bra Lucia och en snäll mage.