Magen som aldrig ville sluta krampa
Idag har varit en hemsk dag. Kort efter att jag vaknade så började magen krampa. Den här gången var det en rejäl attack och kramperna var så våldsamma och smärtsamma. Det känns nästan som om jag har ätit något man absolut inte ska äta och att kroppen snabbt vill göra sig av med det skadliga.
Jag känner mig alltid så uppgiven när jag är dålig också. Det finns liksom ingenting annat att göra än att vänta tills det går över. Jag har inga smärtlindrande som hjälper och de kramplösande jag har är alldeles för ineffektiva. Det är svårt att beskriva hur ont det gör också, det är nämligen inte bara lite magont, utan det gör helt jävla galet ont. Ska jag jämföra smärtan med något så är det förlossningsvärkar som ligger närmast. Det är sällan det ”bara” gör ont också. Ofta får jag sällskap av kallsvettningar, illamående och yrsel. Det händer att jag svimmar eller kräks men som tur är så är det inte alltför vanligt.
Sådana här dagar så misströstar jag. Jag tänker att jag aldrig kommer kunna leva ett normalt liv, att jag aldrig kommer kunna jobba, att jag aldrig kommer kunna vara den fru jag vill vara, att jag aldrig kommer vara den mamma jag vill vara. Ja, det är svårt att inte ramla ner i den mörka avgrunden och känna att precis allt är hopplöst, att inget har någon mening. Så idag och ikväll försöker jag att sysselsätta mig så gott det går och hoppas att det blir en bättre dag imorgon.
Jag har förresten inte fått svar på mitt mail till Mag- och tarmförbundet än, eller ja inte mer än ett meddelande om att de skickat det vidare lite högre upp i kedjan.