IBS, ökad risk för IBD?
Att vara dålig i magen är inget ovanligt, man kan ha ätit för dåligt eller fått med sig någon bakterie hem. När den dåliga magen sitter i efter flera veckor så börjar nog de flesta fundera över vad som kan vara fel. Cancer är säkert en av tankarna som dyker upp, särskilt om man kommer på idén att googla på sina symptom. Internet är bra, men det är inte alltid man är rätt utrustad för att ta del av all information som finns där. Efter en lång period av dålig mage och inga huskurer har hjälpt är läkarbesöket snart bokat. Då påbörjas en intensiv period av undersökningar och oro. Vi som genomgått en koloskopi kan säkert enas om att det inte är det roligaste man kan göra. Laxabon har en smak som borde förbjudas och att behöva hälla i sig fyra liter av det är ett riktigt test av viljestyrka. Och oj, vad ont det gjorde på mig. Men nu hamnade jag på villovägar.
Jag är nog inte den enda som hade blandade känslor inför resultaten från undersökningarna. Å ena sidan så är en IBD en legitim sjukdom, även om man egentligen kanske inte önskar sig en sådan sjukdom. Å andra sidan så är IBS en sjukdom som är ofarlig och där man inte har en ökad risk för cancer och dylikt, men det dåliga ryktet, den lilla förståelsen vetenskapen har för sjukdomen och de obefintliga behandlingsmetoderna gör att diagnosen inte är helt lockande. Det blir ett litet antiklimax – Jaha, då vet jag vad som är fel men ingenting är egentligen förändrat.
Men, finns det några ökade risker för att drabbas av ytterligare tarmsjukdomar? De flesta av oss skulle nog svara nej på den frågan, men det kan vi faktiskt inte göra. Det är nämligen så att vi inte vet, inte än.
Det finns en koppling mellan IBS och IBD, en vedertagen koppling, men man vet inte varför och detta är en källa för pågående forskning (Porter, et al., 2012). IBS och IBD har många gemensamma symptom och det har fått en del forskare att argumentera för att, enkelt beskrivet, det är samma typ av sjukdom, bara i olika stadier. Dessa forskare tror att en subklinisk[1] inflammation och en immunaktivering från långvarig IBS leder till IBD (Porter, et al., 2012). Det är inte bara symptomen som liknar varandra, utan forskarna har även funnit andra saker de har gemensamt, bland annat serotoninet, som man tror skulle kunna förklara bland annat den förändrade motilitet vid båda sjukdomarna (Coates, et al., 2004). Vidare har man sett att en gen som tros vara viktig för utvecklingen av B-celler och autoimmun respons, är liknande hos personer med IBS och UC jämfört med friska människor (Chae, et al., 2010).
När forskarna studerat data som rör sjukliga förändringar i kroppens vävnader så har detta visat hur det finns en låggradig inflammation bland vissa IBS-patienter. Man har bland annat sett ett ökat antal T-celler och mastceller, som man tror kan förklara den överkänsliga tarmen och även andra IBS-symptom (Bercik, et al., 2005). Hos ett antal patienter med IBS verkar tarmens slemhinna vara normal, men det finns histopatologiska[2] förändringar i rektum, ett område som det sällan tas vävnadsprov från under koloskopi hos IBS-patienter (Porter, et al., 2012).
Två relativt stora studier har visat att det finns en betydande ökad risk att utveckla IBD bland människor som har IBS jämfört med dem som inte har IBS. Den ena studien fann att IBD var nio gånger mer sannolik hos en person med en tidigare IBS-diagnos än hos respektive utan IBS (Porter, et al., 2012). Den andra studien visade på liknande resultat och man lade även märke till att Crohns var betydligt vanligare än Ulcerös Colit i dessa fall (Garcia Rodriguez, et al., 2000). Forskningen har också visat att det finns en ökad risk för att utveckla en IBD efter en infektiös gastroenterit, det vill säga en mag- och tarmsjuka orsakad av virus eller bakterier (Porter , et al., 2008). Denna risk var ännu mer förhöjd om mag- och tarmsjukan förekom samtidigt som IBS (Porter, et al., 2012). Det man bör komma ihåg är dock att dessa sjukdomar har väldigt liknande symptom och att feldiagnoser säkerligen förekommer och kan bidra till studiens resultat (Porter, et al., 2012).
Sammanlagt tyder alltså data från forskning på att man som IBS-patient har en högre risk för att utveckla IBD och forskarna menar att dessa data reflekterar den komplexa interaktionen mellan funktionella och inflammatoriska tarmsjukdomar och implicerar en gemensam uppkomst och utveckling av sjukdomarna (Porter, et al., 2012). Men detta ska inte tas som någon absolut sanning med tanke på risken för feldiagnoser. Det krävs dessutom fler studier för att ta reda på om det är genetiska eller immunologiska avvikelser som är grunden för dessa sjukdomar. Vidare behövs det flera studier för att fastslå vilken typ, om någon, av IBS som kan ha den högre risken för IBD.
Referenser
Bercik, P., Verdu, E. & Collins, S., 2005. Is irritable bowel syndrome a low-grade inflammatory bowel disease. Gastroenterol Clin North Am, Volym 34, pp. 235-245.
Chae, S. o.a., 2010. Identification of single nucleotide polymorphisms in the TNFRSF17 gene and their association with gastrointestinal disorders.. Mol Cells , Volym 29, p. 21–28.
Coates, M. o.a., 2004. Molecular defects in mucosal serotonin content and decreased serotonin reuptake transporter in ulcerative colitis and irritable bowel syndrome.. Gastroenterology , Volym 126, p. 1657–1664.
Porter , C. o.a., 2008. Infectious gastroenteritis and risk of developing inflammatory bowel disease.. Gastroenterology , Volym 135, p. 781–786.
Porter, C. K. o.a., 2012. Risk of inflammatory bowel disease following a diagnosis of irritable bowel syndrome. BMC Gastroenterol, Volym 12, p. 55.