En blogg om livet med tarmsjukdom
Här finns porten utan dess like, några steg förbi vittrans vrå Här finns älvans kungarike, en bit ifrån tomtar grå Här får din fantasi vingar Här får hemligheterna bo Här då näckens toner klingar får själen äntligen ro Copyright © Elaise 2009
Det här är nog första sommaren sedan 2006 som jag känner mig hyfsat normal och kan följa med på aktiviteter. Tidigare har jag varit kvar hemma medan mannen och sonen har åkt iväg på aktiviteter och för att besöka släktingar runt om i Sverige. Det är väldigt svårt att vara den som blir kvar hemma och den som aldrig får vara med och uppleva, men idag ser situationen bättre ut. Vi var iväg hela dagen igår och det gick riktigt bra. Jag kunde återigen äta lunch ute och det gör att jag känner mig så fri. Tidigare har jag låtit bli att äta ute, jag...
Resan till Kolmården blev helt fantastisk, det regnade en hel del första dagen men andra dagen var det riktigt behagligt. Jag är så otroligt glad att jag klarade av två dagars vandrande på Kolmården, och att kunna äta ute alla måltider. Det är en väldigt stor sak för mig. Lägger vi dessutom till bilresorna fram och tillbaka så känns det nästan som ett världsrekord. Världsrekord i vad vet jag inte riktigt, men det känns otroligt stort. Den nya linbanan på Kolmården är underbar, och jag är helt förstummad över att jag klarade av att åka den flera gånger. Den tar 28 minuter och det finns...
Väskorna är packade, bilen är lastad och vi är på väg. Självklart har jag toapapper i bilen och mediciner i handväskan. Den obligatoriska ångesten med magkramper har gjort ett snabbt besök, förhoppningsvis kommer det inget mer.
de som alltid brukar komma när jag ska iväg på något. De som försöker övertyga mig om att det är bättre jag stannar hemma istället för att ge mig iväg. De som envisas med att jag inte kommer ha roligt alls, att jag kommer bli dålig, att vi egentligen inte är välkomna. Många år av att leva instängd och isolerad har fått mig att skapa som försvarsmekanismer, placerade där för att jag ska slippa bli så besviken och nedstämd varje gång jag misslyckas med att komma iväg på något roligt. Vill jag inte gå så blir jag inte heller ledsen och deprimerad av att inte...
Måndag igen och ny vecka. Jag ska försöka få lite gjort här på bloggen denna vecka, förhoppningsvis kommer orken och lusten att infinna sig bara jag börjar. Sista tiden har varit ganska tung, jag har mått väldigt dåligt och mest legat i sängen. Det har varit några bättre dagar nu och jag hoppas jag är på väg att må bättre. Igår var vi till och med iväg hemifrån nästan hela dagen. Först ett besök på Hornbach för att försöka hitta några tapeter till vardagsrummet. Sedan shoppade vi lite kläder, inte ett nöje kanske för någon av oss men nödvändigt i alla fall. Efter det gjorde...
* klämma tummen i bildörren * slå i tån i bordet * slinta med kniven och skära mig i fingret * ramla nedför trappan * klia mig i ögonen efter jag hackat lök Bara några exempel på hur jag hellre hade velat spendera tiden istället för att som nu springa fram och tillbaka från toaletten med svåra kramper.
När magen krampar så fruktansvärt. Kröp precis ut från toaletten efter en hemsk attack. Jag förstår inte hur det kan göra så ont, smärtan är olidlig verkligen. Just nu ligger jag i sängen och pustar ut, livrädd för att det ska komma mer kramper. Jag hatar mina tarmar..
Trafikkontoret vill förbjuda hundar vid lekplatser och plaskdammar. Förbudet innebär att du endast får passera en lekpark/plaskdamm med din hund, om det finns en gång- eller cykelbana. Annars är du tvungen att vända om. Människor som använder lekparker till kamphundsverksamhet kommer med stor sannolikhet inte att bry sig om ett hundförbud. De som däremot kommer att lyda reglerna är vi, vanliga barnfamiljer som har hund. Det finns många barnfamiljer med hund och det är väldigt tråkigt om en i familjen inte längre får vistas nära en lekpark. Vi är ofta ute och går längre promenader, hela familjen inklusive hunden. Passerar vi en lekpark så vill...
Jag gillar att fotografera men jag är inte särskilt bra på det. Alltså, jag har väl inga problem att förstå hur jag ska använda kameran, så pass teknisk är jag väl ändå, men någon talang finns inte. Jag brukar läsa lite tips ibland på hur man blir en bättre fotograf och försöker tänka på det nästa gång jag halar fram kameran. Ett av de mest vanliga tipsen är att komma ner på samma nivå som objektet, och det låter som ett ganska enkelt tips. Problemet är bara att min kära Labrador tolkar mitt sittande på knä som en inbjudan och kastar sig över mig. Fångat...
