Underbara semester

Det här är nog första sommaren sedan 2006 som jag känner mig hyfsat normal och kan följa med på aktiviteter. Tidigare har jag varit kvar hemma medan mannen och sonen har åkt iväg på aktiviteter och för att besöka släktingar runt om i Sverige. Det är väldigt svårt att vara den som blir kvar hemma och den som aldrig får vara med och uppleva, men idag ser situationen bättre ut.

Vi var iväg hela dagen igår och det gick riktigt bra. Jag kunde återigen äta lunch ute och det gör att jag känner mig så fri. Tidigare har jag låtit bli att äta ute, jag har istället tittat på när andra äter och samtidigt haft ångest över att magen ska krascha. För mig är det här lycka, att kunna äta ute, att befinna mig utomhus med min familj och vara delaktig. Inte bara sitta och flämta med ångest och smärtor, nervöst tittande efter en toalett. För mig är det här frihet.