Tycka synd om sig själv-dagen
Idag är en sådan där dag då allting är nattsvart. Min hjärna påminner mig konstant om hur mycket bättre min familj hade haft det om de kunnat byta ut mig. Jag får nog aldrig slut på saker att fortsätta meningen ”Om det inte vore för min mage, så hade vi kunnat…..”. Sett i perspektiv är jag väl lyckligt lottad som har tak över huvudet och mat på bordet, men det är inte alltid lätt att behålla det perspektivet. Det är svårt att inte jämföra det liv jag hade kunnat ha med det liv jag har nu, och resultatet av den jämförelsen är ett öronbedövande ”Du är värdelös!”
Såna här dagar är det lite svårt att hålla orken uppe i korståget mot samhällets bild av sjukdomen, men samtidigt är det här ibland det enda som håller mig från att bli helt galen.