Tagged: Personligt

Vi har vattkoppor

Eller ja, sonen har vattkoppor. Det har gått på förskolan ett tag nu och nu var det sonens tur att få det, bra att få det överstökat även om det inte är jättekul att han är sjuk. Vi hade en del planer för helgen, bland annat ett kalas som sonen var bjuden till. En liten del av mig andas ut för att jag slipper ta beslut om jag skulle följa med eller inte, men det är något som tillhör sjukdomen och som jag får försöka försonas med. Nu får jag hoppas magen håller sig lugn och snäll så all min energi kan gå till sonen....

Byråkrati vs dålig sjukvård

Mitt liv som kroniskt sjuk började det år jag skulle fylla 19, och jag kommer troligtvis få leva med min sjukdom resten av livet. Den svenska sjukvården har behandlat mig på alla andra sätt än bra. Jag har blivit förminskad, hånad, ifrågasatt, helt ignorerad och hemskickad utan hjälp. Jag fick strida i flera år för att hamna hos en specialistmottagning, och jag kan inte påstå att jag är någon prioriterad patient där. Det gjordes visserligen en grundlig utredning på mig men sedan dess har jag hamnat längst ner i högen och glömts bort. Vad som händer med mig nu är helt ointressant. Det har aldrig...

All I want for Christmas

är en frisk(are) mage. Ja, min önskelista är lite enformig och har varit under de senaste 14 åren, men det är kanske inte så konstigt när magen styr hela mitt och min familjs liv. Jag är inne i ett skov och har varit ett bra tag nu. Det sliter på kropp och ork, och det är svårt att hitta energi till allting som jag måste hinna med. Min mage slutar dessutom aldrig att hitta på nya sätt att jävlas på. Det senaste är att väcka mig med smärtsamma kramper varje morgon, fantastiskt roligt att börja dagen så.. Och som inte det räckte är jag uppe...

När kramper väcker mig

då vet jag att det inte blir någon bra dag. Hela dagen blir förstörd när kramper väcker mig på morgonen. Magen kommer med största sannolikhet att fortsätta krampa under dagen och jag kommer känna mig svag, skakig, yr, illamående och allmänt sjuk. Idag kommer jag inte ha ork till särskilt mycket och risken är att jag bara blir liggandes, inte bara för att jag mår så otroligt dåligt fysiskt utan även för att det här gör mig nere psykiskt också. Solen skiner och jag hade gärna gått en långpromenad med hunden, men det är inte möjligt idag. Ett som är säkert är att jag borde...

Paniken som kommer

när sonen får hostattacker är ett tydligt tecken på min emetofobi. Jag försöker tänka rationellt och påminna mig om att även om han skulle kräkas av hostningarna så är det inte smittsamt, vilket innebär att jag inte kommer kräkas. Men rationella tankar och fobi är väl inte sådär jättekompatibla. Nu går vi mot vintern och vinterkräksjuketider (puh, vilket ord). Statusar på Facebook börjar fyllas med trevliga berättelser om hur många timmar man spenderat hängandes över toalettstolen. Tidningarna börjar fyllas med artiklar om kräksjukan och fina tillhörande bilder med folk som hänger över toalettstolen. Det är himla mycket hängande över toalettstolar alltså. Själv börjar jag spendera...

Ett steg fram och sju steg tillbaka

Helgen har varit fantastisk. I lördags lyckades jag vara med på en hel fotbollsträning och i söndags så tillbringade jag först ett par timmar på ett lekhus här i närheten och eftermiddagen/kvällen hemma hos vänner. Jag känner mig så fri, så normal när jag lyckas göra sådana här saker. Jag känner lycka, hopp och det är bara så underbart att få vara delaktig, att känna att jag också lever. Större delen av tiden känner jag mig inte delaktig, det är som att sitta på bänken och titta på när alla andra leker. Idag är det sämre, magen krampar och det är som att kraschlanda lite...

En bra dag

är det när jag lyckas sitta med på hela sonens fotbollsträning utan att få ont i magen eller få panik och vilja springa hem. Imorgon ska vi iväg på utflykt och jag är lite orolig. Magen har inte varit särskilt snäll det senaste, den väcker mig varje morgon med kramper, så jag är lite extra orolig. Förhoppningsvis håller sig magen snäll och huvudet lugnt så jag bara kan njuta av gott sällskap och dagen. Självklart har jag även bakat idag. Vi måste ju ha lite efterrätt imorgon 😉 För första gången har jag nu gjort maränger och jag fick naturligtvis hjärnsläpp och fick för mig...

Min mage vill inte gå till optikern

Jag har astigmatism och har väl under åren använt glasögon sporadiskt. Jag har mest bara känt behov av glasögon om jag suttit i många, många timmar och läst eller liknande som anstränger ögonen. Men, efter att jag fick barn så började jag märka en försämring. I början kändes det som jag hade svårt att fokusera när jag läste, som att ögonen inte samarbetade med varandra utan ville läsa två olika ord. Det ledde till att jag fick gå till optikern och har du läst min blogg ett tag nu så är du säkert bekant med att det sällan är särskilt enkelt att bara gå någonstans....

Är det inte lite skevt?

Jag spenderar mitt liv med att antingen ha skitont i magen och mår uselt eller att vara rädd för att få skitont i magen och må uselt. Vad är lösningen på mitt problem? Jo, att lära mig sluta vara rädd för att få skitont i magen och må uselt. Är inte det lite konstigt? Borde lösningen inte istället vara ”Här får du som kan hjälpa dig mot de värsta smärtorna, och såhär kan vi lära dig att sluta vara rädd”? Borde inte själva orsaken till problemet också angripas? Lära mig sluta vara rädd har jag redan gjort en gång, det gick en tid och sen...

Sitta i väntrum = hell on earth

Jag avskyr verkligen att sitta i väntrum. Det känns som att jag hamnar i något sorts limbo där jag bara väntar och väntar och väntar. Jag vill inte komma till väntrummet för tidigt, för att behöva sitta där i evigheter gör mig bara ångestfylld och jag blir helt slut efteråt. Därför vill jag max ska behöva vänta 15 minuter på min tur, men det skapar ett annat problem. Vad händer om jag får ont i magen? Får jag en riktig attack så slutar inte tarmen att krampa förrän tarmen är tom, och det kan ta sin lilla tid. Av någon anledning tycker jag det känns...