Sitta i väntrum = hell on earth
Jag avskyr verkligen att sitta i väntrum. Det känns som att jag hamnar i något sorts limbo där jag bara väntar och väntar och väntar. Jag vill inte komma till väntrummet för tidigt, för att behöva sitta där i evigheter gör mig bara ångestfylld och jag blir helt slut efteråt. Därför vill jag max ska behöva vänta 15 minuter på min tur, men det skapar ett annat problem. Vad händer om jag får ont i magen?
Får jag en riktig attack så slutar inte tarmen att krampa förrän tarmen är tom, och det kan ta sin lilla tid. Av någon anledning tycker jag det känns jättejobbigt att sitta på toa när de ropar upp mitt namn. Vad ska jag göra då liksom? Svara inifrån toa?
”Jag bajsar, jag kommer snart!”
Väl inne på besöket så dyker nästa problem upp, eller ja det är egentligen samma problem bara annan tid och plats. Vad händer om jag får ont i magen? Jo, jag skulle ju kunna säga att nä, nu måste jag verkligen gå på toa, men jag tycker det känns så ohyfsat. Det är inte så att jag skäms, jag är ganska öppen idag med min sjukdom, men jag tycker jag är väldigt oförskämd om jag vill gå på toa mitt i ett besök.
Det positiva med mig är att jag alltid har koll på var toaletterna finns. Jag är som ett vandrande informationshäfte om toaletterna på de flesta ställen jag besöker regelbundet.