Nej, jag kliver nog av här
Idag ramlade Mag- och tarmförbundets medlemstidning Kanalen ner i brevlådan och tillsammans med den låg ett inbetalningskort för medlemskap under 2014 och ett för att skänka pengar till mag- och tarmforskningen. Efter att ha bläddrat igenom tidningen känner jag bara nä, jag vet inte om jag vill fortsätta lägga pengar på ett medlemskap.
Var sjutton är alla intressanta forskningsrön om IBS, såsom ökad risk för osteoporos, ökad risk för ischemisk kolit, ökad risk för missfall och utomkvedshavandeskap? Var skriver man om förändringar i tarmepitel och hjärna hos IBS-patienter? Var är kritiken mot hälso- och sjukvården och bristen på mediciner? Varför nämner man inte att den antibiotika, som visat sig effektivt i en del fall, inte omfattas av högkostnadskyddet? Varför nämner man inte att de kramplösande som finns i Sverige INTE är studerat just vid IBS? Varför nämner man inte hur vi med IBS hamnar mellan stolarna hela tiden?
Vi har sällan rätt att bli sjukskrivna, vi får ingen hjälp eller förståelse från sjukvården och samhället betraktar oss och vår sjukdom som lite gaser som botas med en yoghurt.
Unga medlemmar är förbundets framtid, skriver förbundsordförande Birgitta Rehnby. Hon berättar hur de fått en ökning på medlemmar i ålder 15-30 år och menar att det kan bero på att deras nya arbetssätt tilltalar unga människor, vilket jag kan tänka mig att det stämmer. Ungdomssidan på förbundet är synligt aktiva och deltagande i sociala medier på ett helt annat sätt än vad det ”äldre” förbundet är. En annan anledning till ökningen, menar Birgitta Rehnby är att IBD ökar bland befolkningen. Ja, IBD.. Hon nämner som vanligt inte IBS någonstans. Jag vill bara skrika när jag läser ”Förståelsen och kunskapen om IBD är fortfarande liten i samhället”. Missförstå mig rätt, jag applåderar allt jobb som läggs ner på IBD och jag förstår hur viktigt detta jobb är, men hur vore det om vi OCKSÅ kunde arbeta för att IBS blir en legitim sjukdom och inte en flummig åkomma som kallas ballongmage? Vi hamnar utanför samhället hela jävla tiden, vi har inte rätt till stöd och ingen rätt till hjälp och så kommer det fortsätta vara så länge vi inte kan räknas som sjuka.
Nej, Mag- och tarmförbundet. Jag ska ta och fundera ordentligt men jag tror inte jag vill vara medlem längre.