MRI och tarmens funktionella områden
I flera olika studier har forskare undersökt tarmen med hjälp av MRI, och detta skulle kunna vara till hjälp för behandling och diagnostisering av IBS. Tidigare har forskarna varit beroende av röntgen för undersökning av tarmen, vilket har sina begränsningar, bland annat finns risken för strålning. Med MRI har forskarna kunnat studera tarmen kontinuerligt utan risk för patienten, vilket har gjort att de kunnat lära sig mer om hur mag- och tarmkanalen fungerar.
I en studie publicerad i oktober 2013, kunde forskarna studera tarmen ingående och dess tre funktionella områden. Den uppåtstigande tarmen, vilket är en plats för lagring och fermentering, där rester bryts ner av bakterier. Den tvärgående tarmen, vilket är ett lagringsområde för rester efter bakteriernas behandling. Den nedåtgående tarmen, som har en framdrivande funktion och trycker avföringen nedåt och ut ur kroppen. Med MRI mätte forskarna volymen hos dessa tre områden i tarmen, vilket man aldrig har kunnat göra förut.
Lite oväntat hade friska kontroller och människor med ökad tarmtransit, liknande tarmvolym, vilket skulle kunna betyda att människor reglerar sin avföringsvana för att hålla tarmstorleken konstant. När vi äter så expanderar den uppåtstigande tarmen och maten trycks vidare ner i systemet för att göra rum för nästa måltid. Detta tycks dock inte hända hos IBS-patienter och forskarna tror det beror på att IBS-patienters uppåtstigande tarm inte kan slappna av tillräckligt. Det i sin tur kan förklara varför de har en ökad överföring av tarminnehåll till den tvärgående tarmen, och en bit i pusslet om den ökade tarmtransiten.
MRI kan användas när man ska ta fram nya läkemedel mot IBS, när man vill mäta hur lång tid det tar för avföringen att passera genom kroppen eller hur tarmen reagerar på vissa födoämnen. Ta Fruktos exempelvis, det vet man redan är svårt för kroppen att absorbera, och med MRI kan man nu se effekten av detta (dvs hur tunntarm och tjocktarm utvidgas). Just nu görs studier med IBS-patienter för att se huruvida deras symptom korrelerar med denna utvidgning.