Träning som medicin
Att motion är nyttigt är väl de flesta överens om men hur fungerar det egentligen att använda motion som behandling för en mag- och tarmsjukdom. Jag bestämde mig för att försöka hitta lite vetenskapliga studier och försöka sammanfatta dessa.
Motion har länge rekommenderats till personer med IBS och det finns faktiskt studier som ger stöd åt rekommendationen1. Att utöva lite till måttlig fysisk aktivitet minskade symptomen för personer som lider av uppblåsthet och gaser2. Det ska dock tilläggas att motion tillfälligt kan förvärra symptomen hos både personer med IBS-C (förstoppning) och IBS-D (diarré). En person med IBS-C kan känna sig mer uppblåst och en peron med IBS-D kan få fler diarréer, men detta är i de allra flesta fall tillfälligt och kan motverkas genom fortsatt regelbunden fysisk aktivitet, samt genom att hålla sjukdomen under hyfsad kontroll med andra behandlingsmöjligheter (kost, mediciner osv). I många fall är faktiskt fysisk aktivitet mer effektivt än mediciner3. Jag ska dock påpeka att detta inte alls innebär att motion på något sätt magiskt botar sjukdomen utan att fysisk aktivitet kan vara ett hjälpmedel för individer som lever med IBS.
Det finns en svensk studie kring fysisk aktivitet som visat positiva resultat. Den bestod av 102 patienter som delades upp i två grupper, en aktivitetsgrupp och en kontrollgrupp. I aktivitetsgruppen fick man råd, stöd och uppmuntran att öka motionsnivån till måttlig-kraftig fysisk aktivitet i 20-30 minuter, tre till fem gånger i veckan. I kontrollgruppen skulle deltagarna fortsätta sitt vanliga vardagsliv.
Efter tre månader gjorde man en uppföljning och kunde då se att aktivitetsgruppen hade en markant större symptomförbättring än kontrollgruppen. Studien visade samtidigt att kontrollgruppen hade förvärrade symptom i 23 % av fallen medan motsvarande siffra i aktivitetsgruppen var 8 %. Med andra ord så är fysiskt aktivitet symptomförbättrande och minskar risken att sjukdomen förvärras4.
Motion är därmed något som är värt att testa. Jag är väl medveten om hur svårt det kan vara att motionera om man har en mag- och tarmsjukdom. Det är inte lätt att åka till ett gym, särskilt om man i början kommer få mer problem med magen. Det är inte alltid lätt att ge sig ut och springa heller, vågar man springa ett par kilometer hemifrån om man riskerar att bli dålig? Men, med tanke på att det finns möjligheter att fysisk aktivitet faktiskt gör att du mår bättre så är det kanske värt ett försök?
Referenser
1 Heiman, D., Lishnak, T. & Trojian, T., 2008. Irritable Bowel Syndrome in Athletes and Exercise. Current Sports Medicine Reports, 7(2), pp. 100-103.
2 Villoria, A., Serra, J., Azpiroz, F. & Malagelada, J., 2006. Physical activity and intestinal gas clearence in patients with bloating. The American Journal of Gastroenterology, 101(11), pp. 2552-2557.
3 Henningsen, P., Zipfel, S. & Herzog, W., 2007. Management of functional somatic syndromes. Lancet, Volym 369, pp. 946-955.
4 Johannesson, E. o.a., 2011. Physical activity improces symptomes in irritable bowel syndrome: a randomized controlled trial. The American Journal of Gastroenterology, 106(5), pp. 915-922.