Är det inte lite skevt?
Jag spenderar mitt liv med att antingen ha skitont i magen och mår uselt eller att vara rädd för att få skitont i magen och må uselt. Vad är lösningen på mitt problem? Jo, att lära mig sluta vara rädd för att få skitont i magen och må uselt. Är inte det lite konstigt?
Borde lösningen inte istället vara ”Här får du som kan hjälpa dig mot de värsta smärtorna, och såhär kan vi lära dig att sluta vara rädd”? Borde inte själva orsaken till problemet också angripas?
Lära mig sluta vara rädd har jag redan gjort en gång, det gick en tid och sen blev jag rädd igen. Så länge jag fortsätter drabbas av attacker där det gör så otroligt ont, och inget annat finns att göra förutom att gå på toa och vänta tills tarmen är tom, så kommer det vara en mardröm att bli dålig särskilt när jag befinner mig någonstans som inte är hemma.
Lite spännande information: Det finns inte en enda offentlig toalett (rastplatser, bensinmackar) mellan hemmet och mina föräldrars landställe som jag inte har varit dålig på. Jag funderar på om jag kanske skulle jobba som GPS-röst. ”Sväng nästa höger. Nu kör du förbi rastplatsen X, där har jag bajsat”