Äntligen en bra artikel
Superbakterie räddar din svullna mage.” ”Orolig mage? Så får du lugn och ro i kistan.” ”Hon blev kvitt ballongmagen – på tre veckor.” Smeknamnen på IBS, irritable bowel syndrome, är lika många som de olika quick-fix som florerar i media och på nätet mot denna diffusa sjukdom som mellan 10 och 15 procent lider av i Sverige.
Så inleds artikeln som idag publicerades på Svenska Dagbladet och mitt hjärta gör ett glädjeskutt. Äntligen en seriös artikel som inte snackar om magiska botemedel för ”ballongmagen”. Artikeln handlar om Veronica, 33 år, som lider av svår IBS och som faktiskt får sjukpenning. Veronica beskriver hur hennes dagliga värk och diarréer gör det svårt att planera saker och att bara ta sig ut genom dörren. Större delen av tiden tillbringar hon hemma och det är nog något många av oss känner igen.
–I dag är jag säker på att jag vill leva – jag vill hellre leva så här än att inte leva alls.
Det är svårt att hålla tillbaka tårarna när jag läser artikeln. Jag känner så väl igen mig och förstår de tankar som hon haft genom åren. Jag har haft mycket självmordstankar under mina år som sjuk men idag känner jag precis som Veronica. Jag VILL leva.
–Jag får ofta råd från människor som läst om någon ny produkt i tidningen och undrar om jag testat den. Jag blir ofta frustrerad. De förstår inte att jag testat det mesta under mina 19 år som sjuk. IBS är en sjukdom, man blir inte frisk av att byta yoghurt.
Här säger Veronica något som nog många av oss varit med om; de goda råden. Det är frustrerande och nedvärderande med alla dessa ”goda råd” och alla gånger det ska ifrågasättas hur vi egentligen mår och om vi egentligen vill bli friska. Hade en yoghurt varit lösningen, tror ni på fullt allvar att vi skulle fortsätta leva på det här sättet?
Journalisten ställer frågan: ”Om du blev frisk nu i denna sekund, vad skulle du göra då?” och när jag läser Veronicas svar så rullar tårarna nedför mina kinder. Det är enkla saker som att äta en lunch på en restaurang eller att söka jobb som vi drömmer om, och det säger väl ändå ganska mycket om hur pass livet kan påverkas av en sådan här sjukdom.
Veronica, du ska ha en stor eloge för att du vågar prata om din mage, för att du vågar visa vilket helvete det kan vara att leva med den här sjukdomen. Vi behöver fler som du.
Vill du läsa artikeln så finns den här
Förresten, om jag blev frisk precis nu så skulle jag ta med mig sonen ut till en lekpark och bara njuta av att vara utomhus utan oro över ett skov, och äntligen få vara 100% mamma.
Vad skulle du göra?