Stelbent vårdreform drabbar fler än unga med IBD
Först måste jag bara inflika att det är oerhört viktigt att människor med IBD får den vård de behöver, och jag applåderar Mag- och tarmförbundet som försöker rikta fokus mot detta problemområde. Men, precis som så många gånger tidigare så känner jag mig bortglömd.
”Men många unga med inflammatorisk tarmsjukdom vittnar om hur de döljer sin sjukdom. De har svårt att berätta för andra hur dåligt de mår eftersom sjukdomen inte syns på utsidan.” ur debattartikeln En stalinistisk vård är inget att eftersträva
Ja, det här problemet har många med övriga tarmsjukdomar också och även om vi inte har samma fysiska risker av att gå utan stöd och hjälp så är det påfrestande psykiskt. Det hade varit roligt att se Mag- och tarmförbundet rikta energi mot det som är våra problemområden, det vill säga den allmänna bilden av sjukdomen, bristen på kunniga läkare, bristen på stödinsatser, bristen på sjukskrivningsmöjligheter, den ökade självmordsrisken, den ökade missfallsrisken, den ökade risken för osteoporos och så vidare.
Jag skriver om dessa områden i inläggen Livskvalité med tarmsjukdom och Det är fler som behöver tas på allvar.
Så återigen får jag avsluta ett inlägg med: Oavsett anledning till att man ligger hemma med magsmärtor och inte klarar av att leva ett normalt liv så bör vi alla bemötas med samma respekt och vi bör alla få samma stöd av vård, samhälle och förbund. Så, snälla Mag- och tarmförbundet, kan inte alla diagnoser få vara med nästa gång?
Vill du läsa artikeln jag kommenterar så finns den här