Jag gjorde det!
Trots bråkig mage och massa nervositet gick jag hemifrån till busshållplatsen. Det är några år sedan jag åkte buss, och det är ännu längre sen som jag åkte buss själv, så det var hyfsat nervöst när jag stod där och väntade på bussen. Jag har ett sånt där reskasse-kort som jag aldrig använt, med pengar på. Men jag tyckte det kändes lättare att bara skicka efter en sms-biljett. Jag har liksom ingen aning om hur den där access-grejen ser ut och hur den ska användas så jag ville undvika extra oro genom att bara köra på sms-biljett. Det är ingen lång bussresa, men det känns ändå som en stor vinst. Jag satt och log under bussresan.
Behövde inte sitta i väntrummet särskilt länge och besöket var sedan avklarat på en halvtimme.
Hemresan gick väldigt bra också. Det var ett par minuter kvar på min sms-biljett men jag skickade efter en ny istället. Ja, onödigt egentligen men bara att gå på en buss själv är liksom superstort för mig så jag ville undvika all risk att det skulle bli nåt strul. Jag satte mig på en lite halvdålig plats, det fanns ingen stoppknapp i närheten. Också ganska fånigt att sitta och oroa sig över en sån sak, men det lämnade inte mina tankar under bussresan och jag gick faktiskt av en hållplats tidigare (någon annan skulle av där) för att jag inte riktigt visste hur jag skulle hantera situationen. Nu såhär i efterhand känner jag mig en aning fånig och jag borde helt enkelt bara sträckt mig eller rest mig för att nå en stoppknapp, men just då var det världens jobbigaste sak.
Det är lustigt hur stora små saker kan bli, men idag är ändå en enorm vinst för mig och ett enormt framsteg så jag tycker det är helt okej att jag inte var helt perfekt. Jag är ändå överlycklig över det jag gjort idag.
Bra jobbat idag! Känn dig stolt!
Tack så mycket!