Spontanresa
Vi ska göra en liten resa i slutet av veckan. Det är väldigt spontant påkommet och jag är både överlycklig och nervös. Jag är inte bortskämd med spontana grejer, det är väldigt svårt att vara spontan när magen ställer till det så mycket. Jag behöver veta långt i förväg så jag hinner bearbeta allting och förbereda mig på en resa. Förberedelserna består i allt mellan att bara äta flytande föda dagarna innan, kolla upp hur långt mellan rastplatser/toaletter det är och mentalt förbereda mig. Allting behöver vara avbokningsbart också eftersom magens dagsform kan förstöra en resa.
Den här resan SKA vi åka på. Vi bara ska. Jag vägrar bli kvar hemma. Jag vägrar!
Jag vet en liten här hemma som kommer bli överlycklig, inte nog med att vi ska resa bort, vi ska göra det tillsammans med hans absolut bästa kompis. Jag och partnern kommer ha väldigt trevligt sällskap också. Vi gör sällan saker tillsammans med andra familjer, mycket är mitt fel och min mages fel, så det här är speciellt. Det här betyder mycket för oss. Det är en chans att få känna mig lite mer normal, lite mer som alla andra. Förhoppningsvis håller magen sig riktigt lugn och snäll så jag slipper hamna avsvimmad på någon toalett. Nej, positiva tankar och förhoppning om en riktigt bra resa.
Hur ska ni spendera midsommar?