Tagged: Jämställt

Ett annat perspektiv

Jag håller just nu på att läsa en svensk studie om genusperspektiv på IBS. Genus är ett stort intresse för mig, och något jag anser vara ett väldigt viktigt område. Jag vet att många anser det bara vara flum och skitsnack, men jag tror många skulle få en annan uppfattning om de läste en del om exempelvis genus inom medicin.

Jag tänkte försöka skriva lite om studien i veckan, förhoppningsvis är det fler där ute som tycker det är intressant och lärorikt. Så länge tänkte jag publicera några utdrag ur min uppsats om just genusperspektiv på vården för att ge en liten bakgrund av vad det egentligen innebär.

”Genus ger ett nytt perspektiv på medicin och vård, och söker svar på frågor som Vilka föreställningar finns det kring kön och hur påverkar dessa föreställningar kvinnors och mäns levnadsvillkor? Genusforskningen inom medicin ägnar sig åt frågor som Vad spelar könet för roll i mötet mellan läkare och patient? Hur är det att vara en kvinnlig respektive manlig patient? Hur påverkar förväntningar och normer kring kön samt omedvetna och medvetna attityder, den medicin och behandling som patienten får? Vilka konsekvenser får det att vissa sjukdomar betraktas som manliga och andra som kvinnliga? (Hamberg, 2003a).”
Genus kan vara ett komplicerat begrepp och det är lätt att blanda ihop det med ordet kön. Kön används främst när man avser biologiskt kön och genus när man vill inkludera sociala och kulturella faktorer (Socialstyrelsen, 2004). Genus handlar om konstruktioner av kön, om relationer mellan män och kvinnor i sociala strukturer, om attityder och uppfattningar samt även normer och värderingar. Genus är något som skapas, ständigt förändras och varierar i olika sociala och kulturella sammanhang. Centrala begrepp inom genusteorin är kvinnligt, manligt, sexualitet, identitet, maskuliniteter och feminiteter (Öhman, 2009).
Genus inom medicinen brukar benämnas som kön med helhetssyn och handlar om att se biologin i ett större sammanhang (Hovelius & Johansson, 2004). Det är många gånger svårt att skilja mellan biologiskt och socialt inom medicinen, då man sällan vet hur mycket av en patients hälsa som påverkas av biologin eller av sociala villkor. Helhetssynen ger en bild över sociala, psykologiska och kulturella aspekter, samtidigt som biologin betraktas som föränderlig och beroende av livsvillkor och kultur (Hamberg, 2003a). Genus synliggör således samspelet mellan kultur och biologi (Hammarström, 2005) (Hovelius & Johansson, 2004) och lyfter fram viktiga och aktuella frågor om kvinnor och män. Det kan även inverka positivt på vårdpersonalens bemötande genom att motverka användandet av stereotypa generaliseringar (Socialstyrelsen, 2008).

Om genusbias inom medicinen:

Omedvetna eller medvetna könsfördomar kan komma av stereotypa föreställningar om manligt och kvinnligt och det kan medföra omedvetna förväntningar på hur män och kvinnor ska vara. Dessa förväntningar utgör i sin tur en risk för att genusbias ska uppstå. Även ett omedvetet eller medvetet bortseende från faktiska skillnader mellan könen kan skapa genusbias. Genusbias i medicinen kan följaktligen uppstå på två sätt (Hovelius & Johansson, 2004): genom att man ser skillnader där de inte finns eller genom att man bortser från skillnader när de verkligen förekommer.

Exempel på genusbias:

I en amerikansk studie med 465 kvinnor och 465 män i samma ålder, analyserades tillfrisknandet efter en operation. Kvinnornas symptom tolkades som emotionella och de behandlades med lugnande medel medan männens likartade symptom tolkades som biologiska (Hovelius & Johansson, 2004). I en annan studie (Hamberg, et al., 2004) gällande IBS fick en grupp läkare ta ställning till ett patientfall där patienten antingen var en man eller kvinna men i övrigt hade samma symptom. Resultatet blev att män fick ta fler prover och göra fler undersökningar och kvinnor fick färre prover men fler råd om livsstil och mer psykofarmaka (Socialstyrelsen, 2008). Liknande resultat fick man i en annan studie (Hamberg, et al., 2002) där männen föreslogs fler prover för deras nackbesvär och kvinnan återigen färre undersökningar och mer psykofarmaka.

Genusperspektiv på psykiatrin

Har du sett mig på Twitter är det säkert ingen överraskning att genus och jämställdhet är saker som intresserar mig. Jag kom precis på en uppgift till skolan som jag skulle vilja publicera här på bloggen. Uppgiften bestod i att ”söka skiftlig publicerad information om någon historisk person som haft en funktionsnedsättning eller någon form av handikapprelaterad verksamhet.”

Historisk uppgift

I mitt sökande efter någon eller något att skriva om till den historiska uppgiften sprang jag på en avhandling av Gunnel Svedberg. Hennes avhandling innefattade ett genusperspektiv på psykiatrins historia som jag fann intressant och valde därför skriva min historiska uppgift kring detta istället för någon specifik person.

Det tycks ha varit en skillnad mellan manliga och kvinnliga patienter inom psykiatrin. Kvinnliga patienters upplevelser och beteenden framstår i flera skrifter som annorlunda och kvinnor har beskrivits som särbehandlade på sinnessjukhusen. Förklaringsmodellerna till skillnaderna är flertaliga, exempelvis medfödda biologiska könsskillnader, tidsbundna uppfattningar av kön, kvinnoförakt eller kvinnoförtyck. (Svedberg, 2002)

Kvinnosidan på sinnessjukhusen sågs ofta som den mest svårskötta och Margaret Sorbie Thompson som undersökte patientjournaler och annat arkivmaterial från åren 1813 till 1894 drog slutsatsen att de manliga läkarna hade en mycket klarare uppfattning om sina manliga patienter än sina kvinnliga. Även om årsberättelser från 1902 till 1952 visar en bild av en sysselsättningsgrad i ungefär lika stor utsträckning för kvinnor och män så fanns det en skillnad i de alternativ som fanns för de olika könen. Kvinnornas sysselsättningar var strängare reglerat än männens och hade ofta som syfte att ge inskolning i konventionell könsrollsbeteende. (Svedberg, 2002) Det innebar att kvinnornas uppgifter inskränktes till inomhussysslor som bestod av städning, tvätt och sömnadsarbete medan det för männen fanns verkstäder och utearbete. Bristen på möjligheter för kvinnor att vara ute påtalades och beklagades i årsberättelser och inspektionsberättelser. (Svedberg, 2010)

Kvinnor har samtidigt bedömts som sinnessjuka vid vissa tidpunkter i livet, som puberteten, förlossningen och menopausen, och beskrivs som en avvikande, ofullkomlig och kastrerad variant av mannen. Den så kallade ”ovarie-teorin”, där manliga läkare utvecklade biologiskt baserade argument gentemot kvinnors högre utbildning och förvärvsarbete antas ha påverkat läkarnas inställning till kvinnor och hennes psykologiska hälsa. Läkarna föreställde sig att kvinnornas liv var en serie av farliga fysiologiska kriser som felhanterade kunde leda till psykisk ohälsa. (Svedberg, 2002)

Psykiatrikern Joel Braslow studerade amerikansk psykiatrisk vård under första delen av 1900-talet med utgångspunkt i sinnessjukhuset Stockton State Hospital. Han ägnade tid åt att ge lobotomin ett genusperspektiv, eftersom han upptäckte att 85 % av de lobotomerade var kvinnor, och att vid upprepad lobotomi på samma patient så var 13 av 14 kvinnor. Han fann även andra könsskillnader där det visade sig att mekaniska tvångsmedel användes i mycket större utsträckning till kvinnor än män. När han studerade patientjournaler fann han att ”okvinnligt uppförande”, vilket då var onani eller någon annan form av sexuell utlevelse, tycks ha haft betydelse för val av lobotomi som behandlingsmetod för kvinnorna. Lobotomin användes för att åtgärda kvinnors olämpliga och störande uppförande och återförde dem till vad som betraktades som lämpliga kvinnosysslor och passande kvinnligt beteende. (Svedberg, 2002)

Referenser->

Miss Representation

”How the Media Failed Women in 2013
There was a lot to celebrate this year for women in the media. But some things aren’t changing fast enough.”