Tagged: Behandling

Alternativ behandling, övrigt

Det lär ju inte vara någon nyhet den här gången heller, i alla fall inte om du läst flera av mina tidigare inlägg. Men det är inte särskilt ovanligt att IBS-patienter söker alternativa behandlingsmetoder. Mycket av anledningen att det inte finns någon ordentlig behandling i dagsläget samt att en IBS-patient sällan är en prioriterad patient hos sjukvåren. Många IBS-patienter testar, i förhoppning om att hitta ett sätt att må bättre, kosttillskott, örter, massagebehandlingar, biofeedback, akupunktur, yoga, zonterapi och aromaterapi.

Det finns dock få eller inte studier publicera kring flera utav dessa behandlingsmetoder, även om akupunktur och örtmedicin har studierats ganska så ingående. Cochrane1 gick igenom över 70 gjorda studier på olika örtblandingar men endast tre av studierna ansågs vara av hög kvalitet och det var därför svårt att kunna dra några vetenskapligt baserade slutsatser. Jag har skrivit om olika örtblandningar förut, så du kan läsa mer om det här: Alternativmedicin, del 1 och Alternativmedicin del 2

Vad gäller akupunktur så kunde en meta-analys2 inte hitta några bevis för att det skulle vara effektivt, och forskarna drar därför slutsatsen att akupunktur inte kan rekommenderas till IBS-patienter, även om akupunktur är skonsamt mot kroppen med få bieffekter.

En studie3 kunde inte hitta någon effekt av zonterapi hos IBS-patienter och resten av metoderna krävs det som sagt vetenskapliga studier för att kunna säga något mer om. Jag förstår behovet av att leta mirakelmedel, det är ett steg man liksom behöver arbeta sig igenom innan man kan acceptera att man faktiskt har en kronisk sjukdom. Det är fullt möjligt att just du kan hitta något som lättar just dina symptom, men jag tror det är bra om du är inställd på att det inte finns några magiska botemedel.

Referenser

1 Liu, J. et al., 2006. Herbal medicines for treatment of irritable bowel syndrome. Cochrane Database Syst Rev

2 Manheimer, E. et al., 2012 . Acupuncture for Irritable Bowel Syndrome: Systematic Review and Meta-Analysis. Am J Gastroenterol.

3 Tovey, P., 2002. A single-blind trial of reflexology for irritable bowel syndrome. Br J Gen Pract., Volume 52, pp. 19-23.

4 Asare, F., Störstrud, S. & Simrén, M., 2012. Meditation over Medication for Irritable Bowel Syndrome? On Exercise and Alternative Treatments for Irritable Bowel Syndrome. Curr Gastroenterol Rep, Volume 14, pp. 283-289.

Alternativ behandling, psykologiska behandlingssätt

Att det är brist på effektiva läkemedel vid IBS är ingen nyhet, särskilt eftersom jag tjatar om det i inlägg efter inlägg. Bristen har gjort att det inte är särskilt ovanligt att söka sig utanför vad läkemedel kan erbjuda, efter alternativa behandlingsmetoder. Det finns en hel uppsjö av metoder som påstås vara effektiva vid IBS, såsom psykologiska terapier, akupunktur, zonterapi, motion, dieter och naturläkemedel. Jag har skrivit en del om naturläkemedel tidigare så jag kommer inte gå in på det närmare den här gången. Vill du läsa om naturläkemedlen så finns de här Alternativmedicin, del 1 och Alternativmedicin, del 2
Förutom att det saknas effektiva läkemedel så är ofta IBS-patienter missnöjda med den vård de erbjuds, lite av det kan du läsa mer om i Allmänläkare och IBS samt Livskvalité med tarmsjukdom. Det är krångligt att söka vård som IBS-sjuk eftersom du anses vara svårbehandlad och många gånger ses som en besvärlig patient. Så det är kanske inte särskilt konstigt att både patienter och läkare söker andra behandlingsmetoder. I vilken utsträckning dessa alternativa behandlingar fungerar för IBS-patienter och vad som är mest effektivt är dock omdiskuterat.

Psykologiska behandlingssätt har ökat i populäritet under de senaste decennierna. Att de är attraktiva vid IBS är inte särskilt konstigt eftersom det, förutom de uppenbara fysiska svårigheter som finns i IBS, även finns psykologiska och sociala faktorer med i sjukdomsbilden. Detta gör att en kombination mellan läkemedel och psykologisk behandling är lockande.

Psykologiska behandlingssätt har visat sig kunna hjälpa vid IBS, även om det finns en del frågetecken kring de olika studiernas trovärdighet. KBT, Mindfulness, hypnos och psykodynamisk terapi är de metoder som visat bäst resultat i studier och därför fått mest uppmärksamhet. Vad som bör noteras är att även om psykologisk behandling har uppnått lovande resultat så innebär det inte att ALLA patienter kan hjälpas genom dessa behandlingssätt. En mer realistisk metod, som har kapaciteten att hjälpa fler, är att kombinera medicinska och psykologiska behandlingar som är speciellt framtagna för patientens specifika behov och symptom. En kombination som har fått bra resultat i studier och kan vara en bra idé om man upplever sig långt ifrån hjälpt med traditionella läkemedel.

KBT
Förutsätter ett intimt samspel mellan känslor, beteende, tankar och fysiologiska reaktioner. KBT försöker lindra psykisk ohälsa genom att förändra dysfunktionella tankar och beteenden. Läs mer om det i KBT och IBS

Psykodynamisk terapi

Har som ett av sina främsta mål att lösa underliggande konflikter som kan ha uppkommit tidigare under patientens liv och som nu ligger till grund för psykiskt lidande.
Mindfulness
En ganska ny behandlingsmetod inom psykologisk terapi. Psykisk ohälsa lindras genom att uppmärksamma tankar, känslor och fysiska förnimmelser som är icke-dömande. På detta sätt lär sig patienter att släppa bekymmersamma tankar om det förflutna och framtiden.
Hypnos
En behandling där patienten ska befinna sig i djup avslappning, och där hypnoterapeuten ska använda sig av patientens ökade medvetande för att kringgå den mer aktiva analytiska delen av hjärnan. Genom att ta sig förbi kritiskt tänkande ska patienten kunna hitta lösningar på de problem han/hon har.. Martha Sjöberg är ganska känd inom hypnos och IBS. Hon har bland annat givit ut ett par cd för självhypnos specifikt för mage och tarm.

Avföringstransplantation, del 1

Fekal mikrobiota transplantation (FMT) har blivit en effektiv behandling vid återkommande Clostridium difficile infektion (CDI), och det finns tecken som tyder på att FMT kan vara effektivt vid andra mag- och tarmsjukdomar, inkluderat IBD och IBS. Sjukdomar där en förändrad bakteriemiljö förekommer12.

Vad är avföringstransplantation?
Avföringstransplantation är egentligen precis vad det låter som. Man tar avföring från en frisk individ och transplanterar den till en sjuk persons mag- och tarmkanal för att bota en specifik sjukdom. FMT är inget nytt påhitt, utan har funnits länge. På 1500-talet gav man en jäst avföringslösning, färsk avföring, torkad avföring eller avföring från spädbarn som behandling mot svår diarré, feber, smärtor, kräkningar och förstoppning.3

Även fast FMT har funnits sedan många år tillbaka så har man ännu inte tagit fram ett evidensbaserat standardiserat protokoll för hur ingreppet ska genomföras. Det finns heller ingen standard för hur pass mycket avföring som krävs. Det verkar som att större mängder gör mer nytta, men hur pass stor mängd som används beror på vilket administrationssätt som görs.

Hur väljs donator ut?
En undersökning tydde på att det var att föredra en donator som är släkt med mottagaren men senare experiment gjorda på avföring från universella donatorer har givit utmärkta resultat, vilket gör det tveksamt om det verkligen behövs avföring från familj.
Det är dock viktigt hur donatorer och mottagare väljs ut eftersom det finns en potentiell smittorisk vid ingreppet, och då krävs noggrann testning. Avföringen från donatorerna bör testas för bland annat CDI, och deras blod bör testas för Hepatit A, B & C och HIV typ 1 & 2 samt Syfilis. Mottagarna bör testas för HIV typ 1 & 2, Hepatit A, B & C samt Syfilis.
Vidare bör en donator inte använt antibiotika under de tre senaste månaderna, samt inte ingått i några beteenden som klassas som hög risk (oskyddat sex, skaffat piercing, tatuering osv). Donatorer som har kronisk diarré, förstoppning, IBS, IBD, kolorektala polyler eller cancer, immunförsvagning, grav fetma, metaboliskt syndrom, atopi och kroniskt trötthetssyndrom bör uteslutas eftersom dessa sjukdomar kan påverkas av bakteriefloran. Donatorer som genomgått större operationer i mage och tarm, såsom gastric bypass, bör inte heller användas. Godkända donatorer bör även ta hänsyn till mottagarens eventuella allergier mot mat och medicin och undvika att förtära det specifika ämnet ett par dagar innan donationen ska ske. Övergående symptom från mage och tarm är inte ovanligt hos mottagarna, t ex ändrade avföringsvanor och buksmärta.

Är ingreppet säkert?
I övrigt tycks ingreppet ganska så säkert, även om en studie som följde 77 patienter hittade fyra olika autoimmuna sjukdomar hos fyra av de 77. Någon säker koppling mellan FMT och sjukdomarna kunde emellertid inte fastställas.4SIBO (small intestinal bacterial overgrowth) är en teoretisk risk när FMT görs via övre mag- och tarmkanalen, men man har ännu inte sett några sådana problem i kliniska prövningar.

Hur går det till?
Ingreppet kan ske både uppifrån och nerifrån; genom nasogastris eller nasoenterisk sond, gastroduodenoskopi, koloskopi, sigmoideoskopi eller lavemang. Mottagaren bör genomgå en tarmsköljning innan oavsett vilken väg som väljs. För att den donerade avföringen ska stanna kvar inuti mottagaren i minst fyra timmar är det bra om mottagaren tar två loperamid ungefär en timme innan ingreppet.
Administration genom övre mag- och tarmkanalen (nasogastrisk/nasoenterisk) är snabbare, inte särskilt kostsam och tekniskt enkel att genomföra. Den har samtidigt fördelen att nästan hela mag- och tarmkanalen kommer i kontakt med den donerade avföringen.5 Jämfört med administrering via analen så används mindre volymer samt en långsammare infusionshastighet för att minska risken för bland annat kräkningar.

Vilken metod är bäst?
Även om det inte finns någon konsensus så verkar FMT via koloskopi vara metoden som föredras över lavemang eller administrering via övre mag- och tarmkanalen. Inte bara för att patienten själv föredrar detta utan även för att lavemang brister i det faktum att det endast når mjälten6 medan den donerade avföringen vid en koloskopi kan komma i kontakt med hela tarmen . Vid en koloskopi kan omfattningen och svårighetsgraden av sjukdomen klargöras samtidigt som behandling ges7. Hos patienter med svår inflammation i tarmen kan det emellertid vara bättre att använda sig av ett annat administrationssätt. Fördelen med lavemang är att de är lätta att genomföra, mindre kostsamma och kan genomföras i en patients hemmamiljö. Lavemang kan dock kräva flera upprepande administrationer jämfört med koloskopi där en enda administration är vanligare.
Endast två studier har jämfört resultaten mellan de olika administrationssätten. Den första studien8 jämförde FMT via gastroskopi, nasoenterisk sond, koloskopi och lavemang. I denna studie fann man att FMT via gastroskopi eller nasoenterisk sond var mindre effektiv än lavemang och koloskopi (76,4 % jämfört med 85%).
Den andra var egentligen en granskning av 12 olika studier5 som jämförde FMT via koloskopi med FMT via nasogastrisk sond som behandling för återkommande CDI. De fann att FMT via koloskopi var mer effektivt (93,2 %) än nasogastrisk sond (85,3%).

Referenser

1
Borody, T., Paramsothy, S. & Agrawal, G., 2013. Fecal Microbiota Transplantation: Indications, Methods, Evidence and Future Directions. Curr Gastroenterol Rep, 15(337).

2
Brandt, L. & Aronaidis, O., 2013. An overview of fecal microbiota transplantation: techniques, indications and outcomes. Gastrointestinal Endoscopy, 78(2), pp. 240-219.

3
Zhang, F., Luo, W. & Shi, Y., 2012. Should we standardize the 1700-yearold fecal microbiota transplantation?. Am J Gastroenterol, Volume 107.

4 Brandt, L., Aroniadis, O. & Mellow, M., 2012. Long-term follow-up of colonoscopic fecal microbiota transplantation for recurrent Clostridium difficile infection. Am J Gastroenterol , Volume 107, pp. 1079-87.

5 Postigo, R. & Kim, J., 2012. Colonoscopic versus nasogastric fecal transplantation for the treatment of Clostridium difficile infection: a review and pooled analysis. Infection , Volume 40, pp. 643-8.

6 Persky, S. & Brandt, L., 2000. Treatment of recurrent Clostridium difficileassociated diarrhea by administration of donated stool directly though a colonoscope. Am J Gastroenterol, Volume 95, pp. 3283-5.

7 Brandt, L. & Reddy, S., 2011. Fecal microbiota transplantation for recurrent Clostridium difficile infection. J Clin Gastroenterol, Volume 45, pp. 159-67.

8 Gough, E., Shaikh, H. & Manges, A., 2011. Systematic review of intestinal microbiota transplantation (fecal bacteriotherapy) for recurrent Clostridium difficile infection. Clin Infect Dis, Volume 53, pp. 994-1002.

Pektin mot IBS-D

Pektin är en kolhydrat, mer specifikt en polysackarid som finns i flera livsmedel såsom äpplen, päron och apelsiner. Det tillhör de lösliga fibrerna och har flertalet hälsoeffekter, exempelvis sänker det kolesterolet och har en prebiotisk effekt.

En studie som pågick under juli 2011 till december 2013 undersökte huruvida Pektin kunde hjälpa vid IBS-D. Totalt 87 patienter rekryterades till en randomiserad kontrollerad studie. De delades slumpmässigt in i två grupper, en kontrollgrupp och en pektingrupp. Pektingruppen bestod av 46 stycken som fick 24 g pektinpulver per dag under sex veckor. Kontrollgruppen fick placebo och bestod av 41 peroner. Efter behandlingen undersöktes tarmens mikroflora och jämfördes mellan grupperna. Man noterade även förändringar i avföringsmönster, symptom och livskvalité. Och ett blodprov togs för att kontrollera nivåerna av cytokiner.

De individer som fick pektinpulver upplevde en större minskning av symptom och fick förbättrade avföringsmönster samt förbättrad livskvalité. Pektinets prebiotiska effekt ökade bifidobakterierna markant samt minskade Clostridium. Cytokinnivåerna hos patienterna med IBS-D var onormala inledningsvis, men normaliserades av pektinet. Pektin är med andra ord ett bra prebiotika för att stimulera bifidobakterierna hos människor med IBS-D, minska symptomgraden, balansera mikrofloran och minska inflammationen. Författarna av studien drar slutsatsen att Pektin har förmågan att återupprätta ett friskt ekosystem i mage och tarm och därmed har potential som behandling mot IBS-D.

Ny medicin mot IBS-D

Jag skrev tidigare om läkemedlet Eluxadolin, och Furiex Pharmaceuticals har nu avslutat sina fas 3-studier på medlet med goda resultat.

Två studier, som pågick 12 och 26 veckor vardera, undersökte läkemedlets effekt på 2428 personer. Biverkningarna tycktes få och inte särskilt allvarliga, de mest förekommande biverkningarna var förstoppning och illamående. Studierna visar att Eluxadolin markant förbättrar diarré och buksmärta associerad med IBS jämfört med placebo. Hoppfulla, positiva resultat alltså.

Företaget planerar nu att ansöka om godkännande för behandling av IBS-D i USA någon gång under mitten på 2014. Dock dröjer det till början av 2015 innan företaget ansöker om godkännande i Europa, så det kan dröja innan vi eventuellt kan se det på marknaden här hemma.

Mesalazin vid IBS?

Mesalazin används som behandling vid IBD (inflammatory bowel disease) och hämmar inflammation i tarmen. Eftersom låggradig inflammation har setts vid IBS så har Mesalazins effekt vid IBS studerats i flertalet studier. Resultaten har varit lite varierande men så är det ju tyvärr med de flesta behandlingsalternativen för IBS i dagsläget, även de som vanligen erbjuds oss.

En studie gjordes på 61 patienter med IBS-D enligt Rome III. De delades in i två grupper PI-IBS (18 st) och IBS (43 st), och båda grupperna fick 800 mg 3 gånger per dag i 30 dagar. Symptomen utvärderades löpande under studien. Det var faktiskt ingen statistisk skillnad mellan de olika IBS-grupperna på totala symptompoäng efter 30 dagars behandling, både grupperna uppvisade en markant minskning av totala symptompoäng. Vidare så förbättrades avföringsfrekvens och avföringskonstisens markant och buksmärta och uppblåsthet minskade tydligt. (Bafutto, et al., 2011)

(mer…)

Alternativ behandling, motion

Jag har skrivit om motion förut, men jag kör en liten repris här nu. Vill du läsa mitt förra inlägg om motion så finns det här Träning som medicin.

Fysisk aktivitet för att förebygga sjukdomar och minska symptom är långt ifrån någon ny idé. Man har exempelvis sett att regelbunden fysisk motion har förbättrat Fibromyalgi1 och depression2, två sjukdomar som ofta överlappar med IBS3. Det har även forskats en del kring IBS och fysisk aktivitet med positiva resultat. Personer med kronisk förstoppning har fått förbättrad transittid och förbättrat avföringsmönster vid regelbunden fysisk aktivitet4 och man har sett att IBS-patienter med en mer stillasittande livsstil rapporterar mer symptom än de som är fysisk aktiva5. Den studien får stöd av en annan studie där man delade upp patienterna i två grupper. Ena gruppen fick instruktioner att öka sin aktivitetsnivå medan den andra skulle fortsätta som vanligt. Patienterna i gruppen som ökat sin aktivitetsnivå hade minskade symptom jämfört med andra gruppen6

Varför motion minskar symptomen vid IBS vet man inte riktigt. En teori som föreslagits är att fysisk aktivitet stimulerar och ökar tarmens motilitet, men det ska samtidigt tilläggas att idrottsmän som sysslar med uthållningsidrott har kunnat uppleva att de får bråttom till toaletten med diarré och kramper. Det kan vara så graden av motion spelar roll för hur mage och tarm reagerar. Lite lagom är bäst kanske.

En annan teori är att motionen motverkar stressens negativa effekter. Det finns även en tredje teori om att fysisk aktivitet påverkar det centrala nervsystemet och som där kan ha en positiv effekt på den så kallade brain-gut axis som tros vara involverad i IBS.7

Det kan alltså vara en bra idé att testa fysisk aktivitet som behandlingsmetod, men att inte överdriva motionen och trappa upp långsamt så mage och tarm för möjlighet att vänja sig. Fysisk aktivitet har ju generellt en positiv effekt på hälsan som kanske är ytterligare en anledning att testa.

Referenser->

Alternativ behandling, kost

Många patienter med IBS upplever att deras symptom förvärras i samband med ätande1 2, och därför är det kanske rimligt att fundera över om det finns någon i maten som gör en sjuk. Studierna har visat på flera potentiella bakomliggande orsaker till den upplevda intoleransen men kostens roll i IBS är kontroversiell och skulle behöva studeras mer ingående.

(mer…)

Avföringstransplantation, del 2

Clostridium difficile

FMT tycks vara en väldigt effektiv behandling vid återkommande Clostridium difficile (CDI) och har faktiskt föreslagits som en första behandlingsåtgärd för CDI. En randomiserad kontrollerad studie jämförde behandling med FMT och Vancomycin (antibiotika). Den studien fick avbrytas i förtid eftersom patienterna som fick FMT svarade så oerhört mycket bättre på behandlingen, och man ansåg det oetiskt att fortsätta studien. 81 % (13 av 16) av FMT-gruppen ansågs friska från RCDI efter en behandling. Två av de tre icke-botade patienterna blev botade efter ytterligare en FMT behandling från annan donator. Motsvarande siffror i gruppen som bara fick Vancomycin var 4 av 13 (31%) och 3 av 13 (23%) i gruppen som fick Vancomycin tillsammans med tarmsköljning.1 Vidare studier behövs för att kunna fastställa om tarmsköljning hjälper eller stjälper vid FMT.

(mer…)

Aleris startar hypnos för IBS

I en kommande avhandling visar gastrocentrum på Aleris Specialistvård Sabbatsberg att hypnos kan hjälpa patienter med IBS. I genomsnitt svarade fyra av tio patienter på hypnosbehandlingen, jämfört med en av tio i kontrollgruppen. Klart bättre än i kontrollgruppen men personligen gör jag inga volter av siffrorna ”fyra av tio”. Forskningen visar emellertid att förbättringarna håller i sig och svarade man på behandlingen så fortsatte man att bli bättre. Förklaringen är sannolikt att signalering samt funktion i mag- och tarmkanalen normaliseras när man använder sig av hypnosen.

Hypnosbehandlingen ges under tolv veckor och innebär att man lär sig slappna av väldigt djupt och visualisera hur man ser på signalerna som kommer ifrån magen. Idag behandlar man IBS-patienter med KBT på Aleris Sabbatsberg och nu planerar man alltså inom en snar framtid att vidareutbilda en psykolog i hypnos. Tanken är att börja behandla patienter relativt snart.