Category: Om IBS

Information om IBS

Livskvalité med tarmsjukdom

OBS: Detta inlägg kan innehålla triggers för den som är känslig att läsa om psykiska problem

Jag publicerar detta inlägg igen eftersom jag tycker det innehåller väldigt viktiga aspekter av sjukdomen, aspekter som ofta glöms bort och ignoreras.

I mitt sökande efter intressanta studier att skriva om så sprang jag på en tidningsartikel om en 25-årig kvinna som inte orkat med sin IBS längre utan begått självmord. Jag kände att jag ville skriva något om det, eftersom jag själv kan förstå hennes uppgivenhet och frustration över att ingen hjälp finns och jag tror säkert att jag inte är ensam om det. De mörka tankarna som kan dyka upp när man lever med en sådan här sjukdom är det sällan någon som pratar om, och det är väl egentligen synd eftersom det kan vara skönt att veta att man inte är ensam. I de flesta fall då vår sjukdom uppmärksammas så handlar det ofta om ett ”botemedel” eller något liknande för att komma över ”ballongmagen” som media envisas med att kalla sjukdomen. Det tycks som andra aspekter av sjukdomen glöms bort och ignoreras och det bidrar väl ytterligare till att den hjälp som finns att få är ytterst bristfällig.

IBS är en kronisk, återkommande och ofta livslång sjukdom som bland annat kan leda till sömnbrist, ångestproblematik och håglöshet1, och även om IBS inte är en livshotande sjukdom så är den fullt kapabel till att störa och ställa till problem i det vardagliga livet2. Fritidsnöjen, arbete, resor och sociala relationer är saker som allihop ofta påverkas rejält av IBS3 och livskvaliteten lämnar mycket att önska. Det har även rapporterats att IBS-patienter har en lägre livskvalitet än patienter med andra kroniska sjukdomar som astma och migrän4.

Det är nog tyvärr extremt få patienter som erbjuds extra stöd i form av psykiatrisk vård när vi får vår diagnos, utan läkarna är många gånger alldeles för upptagna med att rapa ”Lär dig leva med det”-snacket. Som jag nämnde ovan är det inget ovanligt med en kraftigt försämrad livskvalité och flertalet studier har visat just detta. Vi känner ofta mer ångest och högre nivåer av stress än patienter med IBD. IBS-patienter försöker oftare dölja sina symptom och är sällan öppna om sin sjukdom, inte ens med familjen5. Och en studie visade att IBS-patienter inte bara har mer ångest i nära relationer, utan även ett lägre självförtroende 6. Det är dock få studier som ordentligt undersökt hur en kronisk sjukdom kan påverka en människas liv och identitet.

En möjlig anledning till den bristande livskvaliteten kan vara den rådande synen på IBS. IBD ses som en riktig sjukdom medan människor har uppfattningen att IBS är lite gaser som botas med en yoghurt, och funkar inte det så är det psykiskt. Stress och andra psykologiska faktorer påverkar IBD också men här ses dessa som sekundära istället för primära. Artiklarna i Aftonbladet och dylikt bidrar till att upprätthålla synen på IBS som något av en flumdiagnos.

Tyvärr är det inte bara vanliga människor som har fel bild av sjukdomen. En studie7 visade att allmänläkare ofta har en offentlig och en privat åsikt vad gäller IBS. Offentligt diskuterar läkarna sjukdomen utifrån information från studier och läkarböcker medan de privat har åsikter som ofta är baserade på den psykosociala modellen och gärna stämplar IBS-patienterna som hypokondriker. Jag har skrivit tidigare om allmänläkarnas oförmåga att ta hand om oss med IBS, och detta får nog bli en ytterligare anledning till att jag rekommenderar att du söker dig till en specialist. Jag är säkert inte ensam om att ha mött nedlåtande läkare som idiotförklarar en och det är motgångar vi verkligen inte behöver. Det är väl heller inte särskilt konstigt att relationen mellan läkare och patient blir lidande om en läkare har sådan privat åsikt gällande IBS. En bra relation kräver att läkaren är lyhörd och faktiskt lyssnar på sin patient, om läkaren nonchalerar dig så är det ju bara plågsamt att fortsätta vistas i dennes närhet, dessutom betala pengar för det. Allt det kan göra att patienterna slutar söka hjälp hos sjukvården och istället försöker självmedicinera eller bara lider i tysthet7, och det är definitivt inte nyttigt.

Många IBS-patienter rapporterar en känsla av utanförskap när det gäller hälso- och sjukvården och det finns tre principiella skäl till detta. Det första är den bristfälliga relationen mellan patient och läkare. Deltagarna beskrev läkare som undervärderade symptom, motsade varandra, inte klarade av att bygga en relation med sina patienter och som gav få eller inga tips på hur man kan hantera sjukdomen. En annan orsak var tidigare negativa upplevelser hos sjukvården och en tredje att de upplevde en försämring av symptomen i samband med tidigare vård. Patienter som var nöjda med sin behandling beskrev läkare som gjort en ordentlig utredning och som givit ett ordentligt stöd.8

En studie9 visade att livskvaliten var beroende på graden av smärta och bukobehag. Man såg även att livskvaliten minskade med ökande antalet symptom. Detta resultat stödjer en annan studie10 som också såg en koppling mellan livskvalité och symptomgrad. En kvalitativ studie11 gav en lite tydligare bild om hur pass stor påverkan IBS har på vardagslivet och hur långt patienterna kunde gå för att förhindra sjukdomen att påverka vardagslivet. Vidare visade denna och ytterligare en annan studie att många patienter faktiskt inte diskuterar fullt ut hur pass mycket deras sjukdom påverkar dem12

En studie som gjordes på patienter med IBS kunde visa att buksmärta var det vanligaste symptomet och samtidigt det som sades vara det absolut värsta med sjukdomen. Kvinnor som genomgått en förlossning menade att smärtan kunde vara värre än förlossningsvärkar. Vidare hade smärtan flera konskevenser: koncentrationssvårigheter, sömnbrist, svimningar, kräkningar, oförmåga att röra sig, låg sexlust och depression. Deltagarna i studien uttryckte även att IBS har en stor påverkan på deras generella hälsa, och många led av utmattning, illamående och depressioner.8

De beskrev även hur deras sjukdom gjorde att de undvek flera saker i livet. De använde sig av tillfälliga lösningar som noga planerade resvägar, anpassade aktiviteter till ställen där det finns toaletter, gick upp tidigare för att hinna tömma tarmen innan det var dags att gå hemifrån, hade med sig extra underkläder, smärtstillande samt andra mediciner. Alla dessa åtgärder och anpassningar som IBS-patienterna gjorde var en så pass stor del av vardagslivet att en förändring eller oväntad händelse kunde leda till ett skov. Deltagarna beskrev även hur de undvek vissa typer av kläder, offentliga toaletter, högtider, nya situationer där information om tillgång till toalett saknas och även att ens kliva ut genom den egna dörren. Jag skriver om mina egna känslor inför att lämna hemmet här.

Särskilt fyra aspekter i livet verkade störas markant av sjukdomen: basfunktioner (gå, arbete, sova osv), relationer, självbild och psykiskt välbefinnande. Relationer kunde påverkas på grund av IBS-patienternas nedstämdhet, låga självförtroende, låga sexlust och en känsla av att sex bara var fysiskt obekvämt. Allt detta tillsammans med bristen på vettig behandling ledde till förtvivlan och depression hos en del. Rädsla, depression, ångest och skamkänslor är flera negativa känslor som ofta tillhör sjukdomen. Depression inträffar ofta när man lidit av sjukdomen en längre period och inte haft någon framgång med behandling. Många är även rädda för att de egentligen lider av cancer istället för IBS. Symptomgraden är inte alltid förenlig med den bild som finns av sjukdomen och det kan vara svårt att verkligen greppa att jo, du kan vara såhär sjuk av IBS. Många IBS-patienter rapporterade även att sjukdomen var en sådan stor del av deras liv att den blivit en del av deras identitet och en del kände t o m att sjukdomen hotade aspekter av deras identitet, exempelvis rollen som mor, partner eller vän.8

Så efter all denna information är det kanske inte särskilt svårt att se hur en del IBS-patienter kan ha en ökad självmordsrisk. Kopplingen mellan kronisk smärta och ökad självmordsrisk finns väl beskrivet inom litteraturen13. och denna koppling finns alltså även vid buksmärta. Den kroniska buksmärtan tillsammans med ångest, depression, hopplöshet och bristande behandlingsalternativ kan bidra till ökat självmordsbeteende (självmordsförsök, självskadebeteende och så vidare).14

Intressant att notera är att detta självmordsbeteende hos patienter med kronisk buksmärta inte bara är högre än hos den generella befolkningen utan även högre än andra grupper med kronisk smärta. Vidare är även ökningen av självmordsbeteende till viss del oberoende av depression, med andra ord är det troligt att någon annan aspekt av att leva med konstant smärta är bidragande till den ökade risken. Studier som fokuserat på självmordsbeteende hos IBS-patienter indikerar att det specifikt är patienter som befinner sig i tertiärvård (långvarig vård och omsorg) som har denna ökade risk. Patienter som nästan precis hamnat hos primärvården har inte samma ökade risk. Man har samtidigt även sett hur patienter under långvarig vård har större psykosocial störning, psykologiska och medicinska följdsjukdomar samt en bristande sjukdomshantering.15 Därför bör kanske alla IBS-patienter som haft diagnosen länge, som funnits inom sjukvården en längre tid och som utnyttjar en del resurser uppmärksammas, undersökas och behandlas för eventuella självmordsbeteenden.16

Känner du att du ligger i farozonen för att utveckla ett självmordsbeteende så ta kontakt med vården. Det finns psykiatriska öppenvårdsmottagningar i de flesta kommuner och även jourmottagningar samt akuta team. Bor du i Stockholm så kan Vårdguiden hjälpa dig att hitta kontaktuppgifter. Sjukvårdsupplysningen är också ett alternativ om du inte vet var du ska vända dig.

Kom ihåg, du är inte ensam.

Referenser

1 NICE Clinical practice guideline, 2007. Irritable bowel syndrome in adults: diagnosis and management of irritable bowel syndrome in primary care. Draft full guideline for consultation. NICE, pp. 33-34.

2 Jones, J. et al., 2000. British Society of Gastroenterology guidelines for the management of the irritable bowel syndrome. Gut, Volume 47, pp. 1-19.

3 Lea, R. & Whorwell, P., 2001. Quality of life in irritable bowel syndrome. Pharmacoeconomics , Volume 19, pp. 643-653.

4 Frank, L. et al., 2002. Health related quality of life associated with irritable bowel syndrome: comparison with other chronic diseases. Clin Ther, Volume 24, pp. 675-689.

5 Rønnevig, M., Vandvik, P. & Bergbom, I., 2009. Patients’ experiences of living with irritable bowel syndrome. J Adv Nurs , Volume 65, pp. 1676-1685.

6 Bengtsson, M. et al., 2013. Anxiety in close relationships is higher and self-esteem lower in patients with irritable bowel syndrome compared to patients with inflammatory bowel disease. Eur J Intern Med, 24(3), pp. 266-272.

7 Dixon-Wood, M. & Critchley, S., 2000. Medical and lay views of irritable bowel syndrome. Family Practice, Volume 17, pp. 108-113.

8 Farndale, R. & Roberts, L., 2011. Long-term impact of irritable bowel syndrome: a qualitative study. Primary Health Care Research & Development, Volume 12, pp. 52-67.

9 Amouretti, M. et al., 2006. Impact of irritable bowel syndrome(IBS) on health-related quality of life (HRQOL). Gastroenterol Clin Biol, 30(2), pp. 241-246.

10 Coffin, B. et al., 2004. Relationship between severity of symptoms and quality of life in 858 patients with irritable bowel syndrome. Gastroenterol Clin Biol, Volume 28, pp. 11-5.

11 Casiday, R. et al., 2009. Patients’ explanatory models for irritable bowel syndrome: symptoms and treatment more important than explaining aetiology. Family Practice, Volume 26, pp. 40-47.

12 Drossman, D. et al., 2009. A focus group assessment of patient perspectives on irritable bowel syndrome and illness severity. Digestive Diseases and Sciences, Volume 54, pp. 1532-1541.

13 Tang, N. & Crane, C., 2006. Suicidality in chronic pain: a review of the prevalence, risk factors and psychological links. Psychol Med, Volume 36, p. 575–86.

14Miller, V., Hopkin, L. & Whorwell, P., 2004. Suicidal ideation in patients with irritable bowel syndrome. Clin Gastroenterol Hepatol, Volume 2, p. 1064–8.

15Whitehead, W., Palsson, O. & Jones, K., 2002. Systematic review of the comorbidity of irritable bowel syndrome with other disorders: what are the causes and implications?. Gastroenterology , Volume 122, p. 1140–56.

16Spiegel, B., Schoenfeld, P. & Naliboff, B., 2007. Systematic review: the prevalence of suicidal behaviour in patients with chronic abdominal pain and irritable bowel syndrome. Ailment Pharmacol Ther, 26(2), pp. 183-193.

Allmänläkare och IBS

Jag har varit inne på det här med allmänläkare och IBS flera gånger tidigare och jag har inte riktigt kunna släppa tankarna på det.

Första mötet sker väl oftast hos en allmänläkare, och ja majoriteten av IBS-patienterna hamnar där. Ungefär en tredje del av dessa utvecklar sedan kroniska symptom1 och skulle behöva ytterligare stöd och hjälp. Det finns forskning som visar att det finns missnöje och frustration hos både patienter och läkare. Detta kommer sannolikt ifrån att vi idag inte har ett riktigt bra svar på frågan om varför man drabbas av sjukdomen och därmed har en dålig förståelse och dåligt med behandlingsalternativ. Även i de fall då allmänläkarna och patienterna har en liknande syn på sjukdomsorsak och symptombild så skiljer det sig många gånger mellan vad de anser vara acceptabla behandlingsmetoder2.

Som jag skrev i mitt inlägg Livskvalité med tarmsjukdom så har studier visat hur allmänläkare inte alltid har de bästa åsikterna vad gäller IBS-patienter. Först har man sett hur allmänläkarna har åsikter som baserar sig på den psykosociala modellen och stämplar patienterna som hypokondriker. Vidare har man rapporterat andra negativa åsikter om IBS-patienter, särskilt dem som ofta besöker sjukvården och samtidigt inte upplever någon symptomförbättring. Hälso- och sjukvårdspersonalen hade en tendens att skilja mellan bra och dåliga patienter. De dåliga var de som inte accepterade sin IBS-diagnos, återkom frekvent, krävde vidare utredning, inte kunde hantera sin sjukdom, svarade dåligt på behandling eller i övrigt var negativt inställd till diagnosen 3.

En annan studie 4 visade att allmänläkarna var motvilliga till att remittera patienterna vidare till KBT eller hypnosterapi. De kunde inte heller se någon användning med ett verktyg för riskbedömning, som skulle kunna förutsäga kroniskhet samt hitta de patienter som skulle ha nytta av psykologiska behandlingsformer. Med tanke på hur en del IBS-patienter utvecklar ett självmordsbeteende så är detta i mina ögon katastrofalt. Här har sjukvården ett ypperligt tillfälle att fånga upp patienter som möjligtvis kommer befinna sig inom riskområden längre fram och det säger allmänläkarna nej till.
Flera allmänläkare drog slutsatsen att patienternas symptom lugnat sig om de inte återvände, detta trots att det finns bevis för att IBS-patienter inte återvänder för att de är missnöjda med allmänläkarnas vård 5 och upplever att hälso- och sjukvården inte kan göra något för dem.

Vidare kan diagnosticeringen vara ett problematiskt område inom primärvården 6, särskilt om diagnosen ställs utifrån diagnoskriterierna endast. Idag har vi ROME III och det arbetas just nu på ROME IV, men en studie kring diagnoskriterierna i Manning, Rome I och ROME II så kunde man hitta flera IBS-fall som inte fångades upp av kriterierna. Av 586 fall kunde en eller fler av de tre diagnoskriterierna bara appliceras på 404 stycken. Studien uppvisade även ett resultat som sa att endast 45 % av IBS-kodade diagnoser mötte falldefinitionen av IBS.

Jag kan bara återigen dra slutsatsen att en diagnos bör ställas efter en ordentlig utredning och av kunnig läkare. Hur roligt är det att springa hos allmänläkarna som är dåligt insatta i behandlingsmetoder, negativt inställda till en del behandlingsmetoder och som dessutom stämplar en som jobbig när man inte upplever symptomlindring?

Referenser

1 Halder, S. et al., 2010. Predictors of persistent gastrointestinal symptoms among new presenters to primary care. Eur J Gastroenterol Hepatol, Volume 22, pp. 296-305.

2 Bijkerk, C. et al., 2003. Irritable bowel syndrome in primary care: the patients’ and doctors’ views on symptoms, etiology and management. Can J Gastroenterol Can J Gastroenterol, Volume 17, pp. 363-368.

3 Dixon-Wood, M. & Critchley, S., 2000. Medical and lay views of irritable bowel syndrome. Family Practice, Volume 17,
pp. 108-113

4 Harkness, et al., 2013. GP perspectives of irritable bowel syndrome – an accepted illness, but management deviates from guidelines: a qualitative study. BMC Family Practice, 14(92).

5 Dhaliwal, S. & Hunt, R., 2004. Doctor-patient interaction for irritable bowel syndrome in primary care: a systematic perspective. Eur J Gastroenterol Hepatol, Volume 16, pp. 1161-1166.

6 Yale, S. et al., 2008. Applying case definition criteria to irritable bowel syndrome. Clin Med Res , Volume 6, pp. 9-16.

Sömn och IBS

Härom natten då jag låg vaken och inte kunde somna så började jag fundera over sömn och IBS. Jag har alltid haft svårt att somna och sällan känt mig riktigt utsövd. Läser man lite om IBS så stöter man snart på påståendet att störd sömn är något som är vanligt hos IBS-patienter. Jag blev nyfiken på varför och bestämde mig för att göra lite efterforskningar.

Störd sömn är som sagt vanligt hos IBS-patienter och drabbar någonstans mellan 26-55 % av alla med IBS1.
Exakt varför det är så vet forskarna inte men det finns en hel del studier gjorda inom ämnet. Det finns flertalet studier som tyder på att det är den dåliga tarmen som orsakar den dåliga sömnen, exempelvis de studier där man funnit att IBS-patienter har mer REM-sömn (drömsömn)2. En studie visade ganska anmärkningsvärda ökningar av REM-sömn hos IBS-patienter2 samtidigt som en annan studie där man jämförde friska kontroller med kvinnor med IBS också kunde visa en högre grad av REM hos IBS-patienterna3. Man har även kunnat se att mag- och tarmkanalens funktion under sömnen var markant förändrad hos IBS-patienter jämfört med kontroller. REM-sömn kontrolleras av en mängd komplexa mekanismer i hjärnstammen och dessa resultat väcker frågor om bakgrunden till IBS. Innebär dessa förändringar en fundamental förändring i hjärnans funktion?3Kan förändringar i det centrala nervsystemets funktion vara en bidragande orsak till sjukdomen?

Å andra sidan finns det även stöd för motsatsen, det vill säga att tarmstörningen är en konsekvens av den dåliga sömnen. Man har bland annat sett hur symptomgraden varierar beroende på sömnkvaliteten, både hos män och kvinnor med IBS4. Personligen kan jag inte låta bli att undra om det kanske är så att den dåliga sömnen är ett första tecken på att symptomförvärring är på väg?

Dålig sömn och stress är ju för övrigt något som ofta nämns tillsammans. Ett par forskare5 granskade studier som försökte relatera stress och förändringar i mag- och tarmkanalens motilitet och drog slutsatsen att det saknas definitiva belägg för att slutligt fastställa ett samband däremellan. En annan studie6 lyckades inte visa något konsekvent samband mellan dagliga stressfaktorer och symptom hos IBS-patienter. Dessa skedde dock 1989 respektive 1994 så det är möjligt att det idag finns sådana belägg.

Man har även intresserat sig för neuroendokrina substanser och IBS, en studie7 undersökte bland annat kortisolnivåer hos kvinnor med IBS för att se om det fanns någon skillnad mellan friska kontroller och IBS-patienterna. Någon skillnad däremellan kunde de inte hitta men däremot kunde de se en skillnad mellan de olika IBS-grupperna (som baserats på avföringsmönster). Kvinnor med IBS-C hade en högre nivå av alla tre neuroendokrina substanser som mättes medan IBS-D kvinnorna hade en lägre nivå av nattligt noradrenalin och kortisol. En annan studie8 kunde också hitta skillnader mellan olika undergrupper. Där såg man att en högre aktivitet hos det parasympatiska nervsystemet samt en lägre balans mellan det sympatiska och parasympatiska nervsystemet hos IBS-D jämfört med IBS-C och IBS-A under all typ av sömn. Denna studie stödjer författarnas tidigare resultat där de jämförde variabilitet i hjärtfrekvens och såg samma typ av skillnader, en skillnad som var extra tydlig hos kvinnor med IBS-D som rapporterade en kraftig buksmärta

Melatonin, ett derivat av serotonin, är delaktigt i sömnregleringen. Förutom att finnas i tallkottkörteln så finns Melatonin i stor mängd även i mag- och tarmkanalen. Många studier har visat hur melatonin kan påverka tarmens motilitet och av den anledningen har substansen varit aktuell som behandling för IBS. En studie9 gjordes på 40 IBS-patienter, där man behandlade med 3 mg melatonin under två veckor. Efter behandlingen kunde forskarna se en markant minskning av buksmärta hos IBS-patienterna. Detta skedde utan att melatoninet påverkade sömnen så en potentiell effekt kan ha kommit av melatoninets förmåga att påverka den viscerala överkänsligheten.

Melatonin var tidigare ett licenspreparat här i Sverige men jag tror det ska finnas att få på recept nu. I en del andra länder säljs det som kosttillskott så bor du i utlandet kan du alltid fråga i din butik. Jag har inte testat Melatonin själv men kan det minska buksmärta så är det definitivt något jag är intresserad av att testa. Tyvärr kan det nog vara lite krångligt att lyckas få det utskrivet av IBS som orsak..

Referenser

1 Fass, R., Fullerton, S. & Tung, S., 2000. Sleep disturbances in clinic patients with functional bowel disorders. Am J Gastroenterol, Volume 95, pp. 195-200.

2 Kumar, D. et al., 1992. Abnormal REM sleep in the irritable bowel syndrome. Gastroenterology , Volume 103, p. 12–17.

3 Orr, W. et al., 1997. Sleep and gastric function in irritable bowel syndrome: derailing the brain-gut axis. Gut , Volume 41, p. 390–393

4 Jarrett, M., Heitkemper, M. & Cain, K., 2000. Sleep disturbance influences gastrointestinal symptoms in women with irritable bowel syndrome. Dig Dis Sci , Volume 45, pp. 952-959.

5 Camillieri, M. & Neri, M., 1989. Motility disorders and stress. Dig Dis Sci, Volume 34, pp. 1777-86.

6Suls, J., Wan, C. & Blanchard, E., 1994. A multilevel data-analytic approach for evaluation of relationships between daily life stressors and symptomatology: patients with irritable bowel syndrome. Health Psychol, Volume 13, pp. 103-13.

7 Burr, R. L. et al., 2009. Catecholamine and cortisol levels during sleep in women with irritable bowel syndrome. Neurogastroenterol Motil, Volume 21, pp. 1148-1197.

8 Jarrett, M. E. et al., 2008. Autonomic Nervous System Function During Sleep Among Women with Irritable Bowel Syndrome. Dig Dis Sci, Volume 53, pp. 694-703.

9 Song, G. H. et al., 2005. Melatonin improves abdominal pain in irritable bowel syndrome patients who have sleep disturbances: a randomised, double-blind, placebo controlled stury. Gut, Volume 54, pp. 1402-1407.

Precis fått diagnosen, del 2

Efter att du funderat igenom dina matvanor, din livsstil och eventuella läkemedel så kan det vara bra att vara medveten om andra behandlingsformer, specifika mottagningar, möjligheten till sjukskrivning och dylikt. Eftersom jag själv bor i Stockholms landsting så har jag tyvärr inga bra tips på mottagningar på andra ställen. Det enda jag känner till är Sahlgrenska i Göteborg, se nedan.

IBS-skola

IBS-skolan på Ersta var väldigt populär och patienter från hela landet kom till Stockholm för att gå den. Tyvärr läggs den nu ner. Det finns fortfarande en IBS-skola i Göteborg på Sahlgrenska men jag är osäker på om den tar emot patienter från andra landsting. Du kan i alla fall prata med din läkare och be honom/henne höra sig för om det är möjligt för dig att få komma dit.
Ersta fortsätter emellertid vara ett sjukhus med kunskap kring IBS och är av den anledningen kanske ett populärt alternativ när det gäller att hitta specialister.

Sabbatsberg/Aleris

Sabbatsbergs sjukhus erbjuder bland annat KBT speciellt för IBS-sjuka. Det är ett ypperligt verktyg för att bättre lära sig hantera problemen kring sjukdomen. Jag har själv gått den och har bara bra saker att säga om min terapeut. Sabbatsberg kommer även lite längre fram att börja erbjuda hypnos som behandling mot IBS. Läs mer om det här.
Är du intresserad av att testa självhypnos så är Martha Sjöbergs, Sveriges främsta expert på hypnos, skivor populära. Jag har tre av hennes skivor, däribland Tarmmotorik som jag kan rekommendera

Karolinska universitetssjukhuset

Huddinge har också en mottagning för tarmsjukdomar med kunniga läkare, Motilitetsenheten heter den och bor du i Stockholm så kan du be om att få en remiss dit. Många läkare på motilitetsenheten är dessutom pigga på att hjälpa dig att få komma till Aleris för KBT och andra intressanta alternativ.

Mag- och tarmförbundet

Mag- och tarmförbundet har medlemmar med många olika diagnoser. Har du läst mina tidigare inlägg så har du säkert sett att jag givit förbundet kritik vid ett par tillfällen men de gör även mycket bra och det är absolut en bra idé att bli medlem. Gå med i förbundet och var inte rädd för att höra av dig till förbundet om du har frågor, tips, idéer eller något annat värt att sägas. Endast genom att göra förbundet uppmärksamt på våra behov kan vi förändra saker till det bättre.

Sjukskrivning

Sjukskrivningsreglerna ändrades för ett tag sedan och det är nu lättare att bli sjukskriven om man lider av IBS men det är fortfarande långt ifrån enkelt.

”Patienter med IBS har vanligtvis inte nedsatt arbetsförmåga. Om patienten upplever att symtomen hindrar arbete behöver orsaker kopplade till aktuella arbetsuppgifter eller till förflyttning mellan hemmet och arbetet analyseras. Vid perioder/skov med extra uttalade symtom kan arbetsförmågan vara nedsatt i någon eller några dagar inom ramen för egen sjukanmälan. En kombination av faktorer, t.ex. extra kraftiga och långvariga IBS-symtom, samsjuklighet, uttalade psykiska besvär, avsaknad av copingstrategier, oro för annan allvarlig diagnos, mm. kan vara orsak till längre sjukskrivningsbehov. Det bör i så fall klargöras att det är kombinationen som sammantaget utgör grund för behandling och eventuell sjukskrivning.”

På Socialstyrelsens hemsida finns försäkringsmedicinsk beslutsstöd att läsa för många olika diagnoser och däribland IBS.

Som du själv kan läsa här intill så är Socialstyrelsens bild av IBS att den inte påverkar arbetsförmågan. Detta trots att många med IBS blir som likt magsjuka och måste hålla sig i närheten av en toalett och blir sängliggandes. Rådande sjukskrivningsregler ger dig således inga större möjligheter att bli sjukskriven, men vill du ändå försöka så var noga med att verkligen beskriva hur pass mycket din sjukdom påverkar din vardag och hur ditt liv är begränsat. Har du andra problem samtidigt såsom psykiska besvär så var noga med att påpeka dessa också, de kan underlätta för dig.

 

 

 

Karensdag

Om du arbetar och lider av IBS så kan du få extra hjälp i form av ett särskilt högriskskydd.

Du måste ansöka skriftligt om det hos Försäkringskassan, som prövar om du har rätt till det särskilda högriskskyddet. Förutom den skriftliga ansökan behöver du samtidigt skicka in ett medicinskt underlag som styrker din diagnos och bevisar att din diagnos ökar risken för en omfattande sjukfrånvaro. Både vad gäller sjukskrivning och särskilt högriskskydd kräver att du har en läkare som är insatt i sjukdomen, så återigen måste jag påpeka hur viktigt det är att du söker dig till en specialistmottagning. Allmänläkarna på Vårdcentralen har allt för ofta för dålig kunskap kring sjukdomen och de hjälpalternativ som finns att få.

Du kan ansöka om särskilt högriskskydd om du har en medicinskt väl dokumenterad sjukdom som gör att du troligen måste vara borta från arbetet minst tio gånger om året. Med särskilt högriskskydd kan du få sjuklön redan från första dagen. Dessutom får din arbetsgivare ersättning för hela sjuklönekostnaden från Försäkringskassan.

Läs mer om Särskilt högriskskydd på Försäkringskassans hemsida.

Läs Del 1 i serien

Precis fått diagnosen, del 1

Har du precis fått din diagnos så är det säkerligen många tankar som snurrar i huvudet och även om man har nu har ett namn på besvären så är egentligen inte särskilt mycket förändrat. Så frågan är; Vad göra nu?

Rätt diagnos?

Det absolut första du bör göra är att verkligen fundera igenom om din diagnos ställdes efter en ordentlig undersökning. Har din läkare tagit blod- och avföringsprover? Har du fått göra en koloskopi och eventuellt en gastroskopi? Lider du av vattniga diarréer så rekommenderar jag att få en koloskopi gjord eftersom du då kan lida av mikroskopisk kolit, och då krävs en koloskopi för diagnos.
Om diagnosen ställts efter en grundlig utredning så kan det vara bra att försöka få en remiss till en specialist (om du fortfarande är kvar hos allmänläkare). De flesta sjukhus har en mag- och tarmavdelning där mer kunniga läkare jobbar. Många allmänläkare har allt för stora brister vad gäller IBS och är helt enkelt inte kompetenta nog att hjälpa dig. På specialistavdelningar är det även lättare att få komma vidare på IBS-inriktad KBT, hypnos och så vidare.

Det din läkare bör försöka förmedla är att IBS är en snäll sjukdom på så sätt att den inte ökar några risker för cancer och dylikt som andra tarmsjukdomar kan göra, men det är även viktigt att din läkare får dig att förstå att även om det anses vara en godartad sjukdom så kan den vara oerhört påfrestande att leva med. Det är viktigt att vara beredd på att det kan komma att dyka upp känslomässiga problem på grund av sjukdomen och att livskvaliteten kan påverkas negativt.


Vad kan jag äta?

En fråga som säkert dyker upp är; Vad kan jag äta? Och det finns en del generella livsmedelstips, se nedan, men det absolut bästa är att testa sig fram själv, att föra en matdagbok och detaljerat beskriva vad du har ätit, i vilken mängd du ätit och hur du har mått.

Livsmedel som kan ge gaser:
Lök, vitlök och purjolök – I stora mängder. Mindre gasbildande efter tillagning.
Vitkål, rödkål, brysselkål och kålrot – Mindre gasbildande efter tillagning
Broccoli och blomkål – undvik stjälkarna men buketterna kan ätas
Paprika och rädisor – stora mängder kan ge gaser
Gurka, äpple och päron – Skala dem för att få dem mindre gasbildande.
Bröd med hela korn
Jordärtskocka, kronärtskocka och selleri
Sötningsmedel som slutar på –ol (ex xylitol) – Även laxerande
Mogna baljväxter som torkade ärtor, bönor och linser

Livsmedel som kan ge fastare avföring:
Vetemjölsprodukter, ris och pasta, gröt och puddingar av risgryn och mannagryn, mjölk och ost, mjölkchoklad, te, blåbär och mogna bananer

Livsmedel som kan ge lösare avföring:
Konserverad frukt, katrinplommon och fikon, päron, kiwi, plommon och körsbär, gröt och bröd av fullkornstyp, filprodukter, messmör och mesost och alkoholhaltiga drycker.

Är du intresserad av att testa IBS-dieten vars syfte är att hitta eventuella känsligheter mot livsmedel, så finns den här: IBS-dieten. Kom emellertid ihåg att många med IBS blir dåliga för att de äter och inte för vad.

En annan sak att fundera över är hur du äter. Hur snabbt äter du? Hur sitter du när du äter? Hur noga tuggar du maten? Försök göra det du kan för att underlätta för en smidig passage. Sitt ordentligt, tugga maten ordentligt, ät långsamt och drick inte för mycket under måltiden.


Livsstilsförändringar

Förutom att fundera på mat så kommer du säkert få höra mycket om livsstilsförändringar. Tyvärr är det ofta livsstilen som det fokuseras på i exempelvis Aftonbladets mindre bra artiklar om sjukdomen och det kan göra en lite negativt inställd till allt sånt, men det finns faktiskt en poäng med att försöka göra någon livsstilsförändring. Kroppen påverkas negativt av stress och för lite motion, och precis som så många andra sjukdomar så kan IBS förvärras om du har det stressigt i livet.

Kom ihåg att även om din sjukdom kan förvärras av stress så innebär inte det att stress är orsaken.

Läs mer om motion och IBS här: Träning som medicin


Ökad sjukdomsrisk?

En annan fråga som kanske dyker upp är om du riskerar följdsjukdomar. Cancer brukar vara ett vanligt orosmoment hos människor med mag- och tarmproblem, men det finns inga studier som visat att IBS:are ligger i en högre riskgrupp för att drabbas av cancer. Däremot har studier visat att människor med IBS har en ökad risk att utveckla benskörhet och ischemisk kolit. Bland kvinnor med IBS har man även sett en måttligt ökad frekvens av missfall och utomkvedeshavandeskap. Förutom det så finns en ökad risk att utveckla psykiska problem, mycket kanske på grund av den dåliga livskvalitén. För mer information om psyket och IBS, läs mitt inlägg Livskvalité med tarmsjukdom

Nästa steg är att fundera igenom är mediciner, det finns både receptbelagda och receptfria läkemedel att fundera över. Läs mer om de receptfria i Receptfria läkemedel och receptbelagda i Receptbelagda läkemedel

Vad är IBS?

Om IBS

IBS står för Irritable Bowel Syndrome, och är vad som brukade kallas för en funktionell mag- och tarmsjukdom. Det är ingen ny sjukdom utan har funnits i flertalet år och haft olika namn, däribland Colon Irritabile. Med forskningens framsteg har man kunnat konstatera att problemen inte bara finns i tarmen utan hela mag- och tarmsystemet därav namnet IBS. De så kallade funktionella mag- och tarmsjukdomarna har diagnostiserats och klassificerats genom ROME-kriterierna, vilka förändras över tiden då nya forskningsframsteg har gjorts. ROME IV släpptes i maj 2016 och från och med dess har man alltså givit de funktionella sjukdomarna namntillägget ”Disorders of gut-brain interaction” (DGBI).
Användningen av termen funktionell är vanligt förekommande inom vården idag men det måste påpekas att denna benämning har kritiserats för att vara icke-specifik och potentiellt stigmatiserande, och är nu alltså inte längre tillräckligt för att beskriva syndromen. Termen DGBI har arbetats fram och baseras på senare tids forskning som visar på multifaktorella patofysiologiska faktorer involverade i dessa syndrom.

These disorders are defined as a group of disorders classified by GI symptoms related to any combination of motility disturbances, visceral hypersensitivity, altered mucosal and immune function, gut microbiota, and/or central nervous system processing (Schmulson & Drossman, 2017).

I och med ROME IV så finns det nya diagnoskriterier. Detta kan innebära att du som haft diagnosen tidigare inte längre uppfyller kriterierna, utan istället hamnar under någon av de andra diagnoserna, såsom Funktionell förstoppning, Funktionell diarré och Funktionell uppblåsthet. Uppblåsthet är förövrigt ett symptom som är väldigt förknippat med IBS, men IBS och så kallad ballongmage är INTE samma sak. Uppblåsthet förekommer vid de allra flesta magproblem, men när uppblåsthet är det dominerande symptomet är alltså diagnosen Funktionell uppblåsthet mer korrekt än IBS. Notera att både smärta och avföringsförändring kan förekomma vid diagnosen Funktionell uppblåsthet (Schmulson & Drossman, 2017).

Diagnoskriterierna för IBS – Rome IV

Återkommande buksmärta, i genomsnitt, en gång i veckan under de senaste tre månaderna, associerat med två eller fler av följande:
-Relaterat till tarmtömning
-Associerat med förändrad avföringsfrekvens
-Associerat med förändrad avföringskonsistens

Den uppmärksamme lägger kanske märke till att ordet obehag är bortplockat, att omfattningen av besvären har ändrats lite och att smärtan numer endast behöver vara relaterad till tarmtömning. Med andra ord kräver IBS-diagnosen nuförtiden återkommande buksmärta kopplat till förändrad avföring och tarmtömning.

IBS delas ofta in i undergrupper, som är baserade på diagnoskriterierna och Bristolskalan (Bristol Stool Form). I och med ROME IV så har undergrupperna ändrats något. I ROME IV baseras din IBS-typ endast på de dagar då du har onormala (jämfört med en frisk mage) tarmtömningar istället för totala tarmtömningar. Detta ändrades eftersom en del har långa perioder med normal avföring. Undergruppen ska självfallet utgå från en period utan medicinering.

IBS-C: Mer än 25 % av de avvikande tarmtömningarna är enligt Bristol typ 1-2 och mindre än 25 % är typ 6-7.
IBS-D: Mer än 25 % av de avvikande tarmtömningarna är enligt Bristol typ 6-7 och mindre än 25 % är typ 1-2.
IBS-M: Mer än 25 % av de avvikande tarmtömningarna är enligt Bristol typ 1-2 och mer än 25% typ 6-7.
IBS-U: Patienter som kan inkluderas i diagnoskriterierna men inte har tillräckligt avvikande tarmtömningsmönster enligt Bristol.

Termen IBS-PI kan man stöta på lite här och var, särskilt om man läser forskningsrapporter. Det står för Post infectious och betyder kort förklarat att IBS har uppkommit efter en maginfektion.

Orsaken till IBS

De exakta orsakerna till sjukdomen är i dagsläget okänt, men den intensiva forskningen har givit oss ganska bra kunskap om IBS. Idag placerar vi exempelvis IBS bland de neurogastroenterologiska sjukdomarna och vi vet att det sannolikt är flertalet faktorer som spelar in och avgör om man kommer drabbas av IBS, bland annat har man kunnat se att det till viss del är genetiskt (Talley, 2006).

Den allmänna bilden av IBS är ofta åt slaskdiagnos-hållet, och att man inte har en aning om vad som är fel i kroppen vid IBS. Men vi har faktiskt en mängd bevis idag för flertalet fysiska förändringar som sker vid IBS. Vi vet exempelvis att människor med IBS har en dysfunktionell tarmbarriär (Azpiroz, et al., 2007) med förändringar i tarmepitelet. Vi vet också att serotoninet fungerar annorlunda hos IBS-patienter (Mawe, et al., 2006), (Stasi, et al., 2014) och att det sannolikt har en övervägande roll i patofysiologin vid IBS genom en rad olika funktioner i centrala nervsystemet (CNS) och enteriska nervsystemet (ENS). Serotonin, även känt som 5-HT, reglerar diverse interaktioner via nervbanor. Det hela är en tvåvägskommunikation, vilket innebär, väldigt förenklat, att magen kan påverka hjärnan och hjärnan påverka magen. Studier har visat hur det i ändtarmen finns onormala endokrina celler, samt hur IBS-patienter har en lägre celldensitet av chromogranin A jämfört med friska kontroller.
Därutöver finns det bevis för låggradig inflammation, och att immunförsvaret är aktiverat. Man har kunnat se hur antalet inflammatoriska markörer (cytokiner, mastceller, lymfocyter) är förändrade(Ford & Talley, 2011) (Spiller, et al., 2000). De inflammatoriska markörerna tros bidra till hur vi upplever smärta och inflammation i och degeneration av nervceller(Tornblom, et al., 2002) (Turcotte & Et al, 2013), samt förändringar i tarmfloran (Salonen, et al., 2012) och hjärna.

Vad gäller just smärtan vid IBS så har vi fått mycket bättre kunskap om varför det gör så ont och varför flertalet analgetiska (smärtlindrande mediciner) har en svag effekt. Det hänger ihop med det defekta immunförsvaret och hur interaktionen mellan immunsystem och smärta ser ut och hur de neuroimmuna interaktionerna är förändrade. Förutom de inflammatoriska markörerna jag tidigare nämnde vet vi även att IBS-patienter har en förändrad smärthantering i hjärnan, och att aktiviteten i den orbitofrontala hjärnbarken är annorlunda(Tillisch, et al., 2011), vilket förövrigt skulle kunna förklara, i alla fall delvis, det rapporterade sambandet mellan psykiska diagnoser och IBS (Elsenbruch & et al., 2010). Andra studier har visat hur den minskade smärthämningen hos IBS-patienter är kopplat till fysiska förändringar i hjärnan som blir tydligare ju längre man har varit sjuk (Piché, et al., 2013) .

Jag nämnde IBS-PI lite högre upp och det är faktiskt inte ovanligt att IBS bryter ut efter en maginfektion, och en väldefinierad komplikation av turistdiarré är just IBS (Connor & Riddle, 2013). En studie kunde visa hur risken att drabbas av IBS var fem gånger högre bland dem som haft turistdiarré (Trivedi, et al., 2011). Varför vissa människor utvecklar IBS efter en infektion är oklart men en anledning kan vara att de har färre antiinflammatoriska cytokiner, vilket tyder på att de är mer mottagliga för långvarig och svår inflammation (Gweek, et al., 2003). Forskare har också lyckats associera specifika muterade gener till IBS, även om den delade och unika miljön är en stor faktor i sjukdomsutvecklingen (Mohammed, et al., 2005). En stor del av mödrar till barn med funktionella mag- och tarmsjukdomar har samma sjukdom som sina barn. (Buonavolontà, et al.,2010)

Om du vill veta mer om något av det jag tar upp här i blogginlägget så kommer jag inom snar framtid att publicera fördjupade artiklar så fort jag uppdaterat dem.

Referenser

Schmulson, M. J. & Drossman, D. A., 2017. What Is New in Rome IV. Journal of Neurogastroenterology and Motility, 23(2), pp. 151-163.

Azpiroz, F., Boiun, M. & Camilleri, M., 2007. Mechanisms of hypersensitivity in IBS and functional disorders. Neurogastroenterol Motil, 19(1), pp. 62-88.Buonavolontà, R. o.a., 2010. Familial aggregation in children affected by functional gastrointestinal disorders. J. Pediatr. Gastroenterol. Nutr, Volym 50, pp. 500-505.

Connor, B. & Riddle, M., 2013. Post-infectious sequelae of travelers’ diarrhea. J Travel Med, Volym 20, pp. 303-312.

Elsenbruch, S. & et al., 2010. Affective disturbances modulate the neural processing of visceral pain stimuli in irritable bowel syndrome: An fMRI study. Gut, Volym 59, pp. 489-495.

Ford, A. & Talley, N., 2011. Mucosal inflammation as a potential etiological factor in irritable bowel syndrome: a systematic review. J. Gastroenterol, 46(4), pp. 421-431.

Gweek, K., Collins, S. & Read, N., 2003. Increased rectal mucosal expression of interleukin 1ß in recently acquired post-infectious irritable bowel syndrome. Gut , Volym 52, pp. 523-526.

Talley, N., 2006. Talley, N., 2006. Irritable bowel syndrome. Intern Med J, Volym 36, pp. 724-728.

Mawe, G., Coates, M. & Moses, P., 2006. Review article: intestinal serotonin signalling in irritable bowel syndrome. Aliment Pharmacol Ther, Volym 23, pp. 1067-1076.
Mohammed, I. o.a., 2005. Genetic influences in irritable bowel syndrome: a twin study. Am J Gastroenterol, Volym 100, pp. 1340-1344.

Piché, M. o.a., 2013. Thicker Posterior Insula Is Associated With Disease Duration in Women With Irritable Bowel Syndrome (IBS) Whereas Thicker Orbitofrontal Cortex Predicts Reduced Pain Inhibition in Both IBS Patients and Controls. The Journal of Pain, 14(10), pp. 1217-1226.

Salonen, A., De Vos, W. & Palva, A., 2012. Gastrointestinal microbiota in irritable bowel syndrome: present state and perspectives. Microbiology , Volym 156,, pp. 3205-3215

Spiller, R., Jenkins, D. & Thornley, J., 2000. Increased rectal mucosal enteroendocrine cells, T-lymphocytes, and increased gut permeability following acute Campylobacter enteritis and in postdysenteric irritable bowel syndrome. Gut , Volym 47, pp. 804-811.

Stasi, C., Bellini, M., Bassotti, G. B. C. & Milani, S., 2014. Serotonin receptors and their role in the pathophysiology and therapy of irritable bowel syndrome. Tech Coloproctol, Volym 18, pp. 613-621

Tillisch, K., Mayer, E. & Labus, J., 2011. Quantitative metaanalysis identifies brain regions activated during rectal distension in irritable bowel syndrome. Gastroenterology , Volym 140, pp. 91-100.

Tornblom, H., Lindberg, G., Nyberg, B. & al., e., 2002. Full-thickness biopsy of the jejunum reveals inflammation and enteric neuropathy in irritable bowel syndrome. Gastroenterology , Volym
123, pp. 1972-1979.

Trivedi, K., Schlett, C. & Tribble, D., 2011. The impact of post-infectious functional gastrointestinal disorders and symptoms on the health-related quality of life of US military personnel returning from deployment to the Middle East. Dig Dis Sci , 56(3), pp. 3602-3609.

Turcotte, J. & Et al, 2013. Breaks in the wall: increased gaps in the intestinal epithelium of irritable bowel syndrome patients identified by confocal laser endomicroscopy. Gastrointestinal Endoscopy, 77(4), pp. 624-630.

IBS – Behandling

Fortsättningen på mitt individuella arbete om IBS


 

Behandlingen lämnar mycket att önska då det är få mediciner som har övertygande effekt. De flesta är inte speciellt framtagna för IBS och läkemedelsbehandlingen är inriktad på lindring av enskilda symptom. (De Ponti, 2013) (mer…)

IBS – Sjukdomen

För ett tag sedan nämnde jag att jag skrev ett individuellt arbete till en högskolekurs om IBS, här kommer första delen


IBS är en funktionell mag- tarmsjukdom vilket innebär att det är funktionen som är störd. De exakta orsakerna till sjukdomen är i dagsläget okänt, men den intensiva forskningen har givit oss ganska bra kunskap om IBS. Det finns en mängd bevis för flera fysiska förändringar vid IBS, t. ex: Dysfunktionell tarmbarriär & visceral överkänslighet (Azpiroz, et al., 2007), dysreglering av serotoninets biosyntes och metabolism (Mawe, et al., 2006), låggradig inflammation, aktivering av immunsystem, degeneration av nervceller (Tornblom, et al., 2002), förändringar i tarmflora (Salonen, et al., 2012), tarmepitel och hjärna samt genetiska mutationer (Talley, 2006).

Enklast är kanske att beskriva IBS som en störning i det komplexa samarbetet mellan tarm och nervsystem, med andra ord en störning i BRAIN-GUT AXIS. Brain-gut axis styr tarmens motoriska och sensoriska funktioner samt stimulerar aktiviteten i mag- tarmkanalen, och påverkar hur tarmen svarar på stimuli. Här finns också 95 % av kroppens serotonin som bl. a är delaktigt i förmedlingen av smärta. (Fayyaz & Lackner, 2008) (Talley, 2006)

IBS-patienter har en förändrad smärthantering i hjärnan. En metaanalys visade bland annat att aktiviteten i ORBITOFRONTALA HJÄRNBARKEN var förändrad (Tillisch, et al., 2011). Detta skulle kunna förklara, i alla fall delvis, det rapporterade sambandet mellan psykiska diagnoser och IBS. (Elsenbruch & et al., 2010) Andra studier har visat hur den minskade smärthämningen hos IBS-patienter är kopplat till fysiska förändringar i hjärnan som blir tydligare ju längre man varit sjuk. (Piché, et al., 2013)

Man har också sett att immunförsvaret är aktiverat vid IBS. Antalet inflammatoriska markörer, såsom cytokiner, mastceller, lymfocyter och dylikt är förändrat(Ford & Talley, 2011) (Spiller, et al., 2000). De misstänks bidra till hur smärta upplevs och mastcellernas närhet till tarmens nerver är associerat med ökad förekomst och svårighetsgrad av buksmärta.

Vid biopsier på IBS-patienter har forskarna kunna se inflammation i och degeneration av nervceller i plexus myentericus, vilket innebär att luckor i tarmepitel kan vara en orsak till tarmens dysfunktion.(Tornblom, et al., 2002) (Turcotte & Et al, 2013)

Det är inte ovanligt att IBS bryter ut efter en maginfektion och en väldefinierad komplikation av turistdiarré är just IBS (Connor & Riddle, 2013). En studie visade hur risken att drabbas av IBS var fem gånger högre bland de som haft turistdiarré (Trivedi, et al., 2011). Maginfektionen ger en låggradig inflammation som startar en kronisk immunaktivering, som i sin tur leder till visceral överkänslighet, dysfunktionell tarmbarriär och förändring i tarmens rörlighet. En konsekvens av detta är SIBO (Thabane & Marshall, 2009).
Varför vissa utvecklar IBS efter en maginfektion är oklart men en anledning kan vara att de har färre antiinflammatoriska cytokiner, vilket tyder på att de är mer mottagliga för långvarig och svår inflammation (Gweek, et al., 2003). Forskare har också lyckats associera specifika muterade gener till IBS, även om den delade och unika miljön är en stor faktor i sjukdomsutvecklingen (Mohammed, et al., 2005). En stor del av mödrar till barn med funktionella mag- och tarmsjukdomar har samma sjukdom som sina barn. (Buonavolontà, et al.,2010)

Vid diagnostisering är, utöver anamnes tillsammans med eventuella prover, ROM III:s symptomkriterier till hjälp. Symptomen vid IBS är rätt individuella och kan uppträda på olika sätt, även beroende på vilken typ av IBS man har. De vanligaste är buksmärta eller obehag i buken, tillsammans med diarré och/eller förstoppning. Andra möjliga symptom är så kallad ballongmage, illamående och slem i avföringen. Symptom från andra organsystem förekommer också, exempelvis muskuloskeletala besvär (ex. värk & fibromyalgi), urogentiala besvär (miktionsbesvär & samlagssmärta), psykiska besvär (ångesttillstånd & depressioner) samt sömnsvårigheter (IBS-patienter har ex. mer REM-sömn).

Den allmänna bilden av IBS är att man inte riskerar några följdsjukdomar men forskningen stödjer inte riktigt det påståendet. Studier visar att IBS-patienter kan ha en ökad risk för Osteoporos (Stobaugh, et al., 2013) och ischemisk kolit (Cole, et al., 2004)(Walker, et al., 2004) (Suh, et al., 2007). Kvinnor med IBS har dessutom ökad risk för missfall och utomkvedshavandeskap (Khashan, et al., 2012)

ROME IV

År 1978 publicerade Manning et al ”Towards Positive Diagnosis of Irritable Bowel” som gjorde första försöket att klassificera IBS-symptom. Manning-kriterierna består av:

  • Lösare avföring i samband med smärta
  • Mer frekventa tarmtömningar i samband med smärta
  • Smärtan blir bättre efter tarmtömning
  • Synlig uppblåsthet
  • Känsla av ofullständig tarmtömning mer än 25 % av tiden
  • Diarré med slem mer än 25 % av tiden

Som vi kan se så var de inte tillräckliga, och missar därför en del IBS-fall. Kruis Score lades sedan till Manning och introducerade alarmsymptom samt andra fynd som skulle kunna tyda på andra sjukdomar. ROME I publicerades på tidigt 90-tal och uppdaterades sedan med ROME II år 1999 och ROME III år 2006. Man har nu påbörjat arbetet på ROME IV som beräknas vara färdigt 2016, och jag kan inte låta bli att känna mig lite hoppfull när jag läser om arbetet, särskilt citatet nedan:

We also expect to show with Rome IV that we can finally discard the functional-organic dichotomy that tends to stigmatize these disorders. Functional GI disorders are now understood as having structural abnormalities in mucosal immune dysfunction and the microbiota and the work in biomarkers is likely to be a feature for understanding these disorders in the future.

(http://www.romecriteria.org/romeiv_pub/index.cfm)

Bakgrunden till IBS

Det bör inte vara någon nyhet att orsaken till IBS fortsätter att vara okänd. Tvillingstudier har visat stöd för genernas inblandning men den delade miljön har en lika stor eller kanske t o m ännu större delaktighet i sjukdomens utveckling. En stor del av mödrar till barn med funktionella mag- och tarmsjukdomar (FGID) har samma funktionella sjukdom som sina barn.1 Vidare har epidemiologiska studier visat att psykosociala faktorer och tidiga negativa barndomsupplevelser kan öka risken för att drabbas av IBS som vuxen.1 2 3

(mer…)