Category: Forskning

Forskningsnyheter. Studieresultat.

Sömn och IBS

Härom natten då jag låg vaken och inte kunde somna så började jag fundera over sömn och IBS. Jag har alltid haft svårt att somna och sällan känt mig riktigt utsövd. Läser man lite om IBS så stöter man snart på påståendet att störd sömn är något som är vanligt hos IBS-patienter. Jag blev nyfiken på varför och bestämde mig för att göra lite efterforskningar.

Störd sömn är som sagt vanligt hos IBS-patienter och drabbar någonstans mellan 26-55 % av alla med IBS1.
Exakt varför det är så vet forskarna inte men det finns en hel del studier gjorda inom ämnet. Det finns flertalet studier som tyder på att det är den dåliga tarmen som orsakar den dåliga sömnen, exempelvis de studier där man funnit att IBS-patienter har mer REM-sömn (drömsömn)2. En studie visade ganska anmärkningsvärda ökningar av REM-sömn hos IBS-patienter2 samtidigt som en annan studie där man jämförde friska kontroller med kvinnor med IBS också kunde visa en högre grad av REM hos IBS-patienterna3. Man har även kunnat se att mag- och tarmkanalens funktion under sömnen var markant förändrad hos IBS-patienter jämfört med kontroller. REM-sömn kontrolleras av en mängd komplexa mekanismer i hjärnstammen och dessa resultat väcker frågor om bakgrunden till IBS. Innebär dessa förändringar en fundamental förändring i hjärnans funktion?3Kan förändringar i det centrala nervsystemets funktion vara en bidragande orsak till sjukdomen?

Å andra sidan finns det även stöd för motsatsen, det vill säga att tarmstörningen är en konsekvens av den dåliga sömnen. Man har bland annat sett hur symptomgraden varierar beroende på sömnkvaliteten, både hos män och kvinnor med IBS4. Personligen kan jag inte låta bli att undra om det kanske är så att den dåliga sömnen är ett första tecken på att symptomförvärring är på väg?

Dålig sömn och stress är ju för övrigt något som ofta nämns tillsammans. Ett par forskare5 granskade studier som försökte relatera stress och förändringar i mag- och tarmkanalens motilitet och drog slutsatsen att det saknas definitiva belägg för att slutligt fastställa ett samband däremellan. En annan studie6 lyckades inte visa något konsekvent samband mellan dagliga stressfaktorer och symptom hos IBS-patienter. Dessa skedde dock 1989 respektive 1994 så det är möjligt att det idag finns sådana belägg.

Man har även intresserat sig för neuroendokrina substanser och IBS, en studie7 undersökte bland annat kortisolnivåer hos kvinnor med IBS för att se om det fanns någon skillnad mellan friska kontroller och IBS-patienterna. Någon skillnad däremellan kunde de inte hitta men däremot kunde de se en skillnad mellan de olika IBS-grupperna (som baserats på avföringsmönster). Kvinnor med IBS-C hade en högre nivå av alla tre neuroendokrina substanser som mättes medan IBS-D kvinnorna hade en lägre nivå av nattligt noradrenalin och kortisol. En annan studie8 kunde också hitta skillnader mellan olika undergrupper. Där såg man att en högre aktivitet hos det parasympatiska nervsystemet samt en lägre balans mellan det sympatiska och parasympatiska nervsystemet hos IBS-D jämfört med IBS-C och IBS-A under all typ av sömn. Denna studie stödjer författarnas tidigare resultat där de jämförde variabilitet i hjärtfrekvens och såg samma typ av skillnader, en skillnad som var extra tydlig hos kvinnor med IBS-D som rapporterade en kraftig buksmärta

Melatonin, ett derivat av serotonin, är delaktigt i sömnregleringen. Förutom att finnas i tallkottkörteln så finns Melatonin i stor mängd även i mag- och tarmkanalen. Många studier har visat hur melatonin kan påverka tarmens motilitet och av den anledningen har substansen varit aktuell som behandling för IBS. En studie9 gjordes på 40 IBS-patienter, där man behandlade med 3 mg melatonin under två veckor. Efter behandlingen kunde forskarna se en markant minskning av buksmärta hos IBS-patienterna. Detta skedde utan att melatoninet påverkade sömnen så en potentiell effekt kan ha kommit av melatoninets förmåga att påverka den viscerala överkänsligheten.

Melatonin var tidigare ett licenspreparat här i Sverige men jag tror det ska finnas att få på recept nu. I en del andra länder säljs det som kosttillskott så bor du i utlandet kan du alltid fråga i din butik. Jag har inte testat Melatonin själv men kan det minska buksmärta så är det definitivt något jag är intresserad av att testa. Tyvärr kan det nog vara lite krångligt att lyckas få det utskrivet av IBS som orsak..

Referenser

1 Fass, R., Fullerton, S. & Tung, S., 2000. Sleep disturbances in clinic patients with functional bowel disorders. Am J Gastroenterol, Volume 95, pp. 195-200.

2 Kumar, D. et al., 1992. Abnormal REM sleep in the irritable bowel syndrome. Gastroenterology , Volume 103, p. 12–17.

3 Orr, W. et al., 1997. Sleep and gastric function in irritable bowel syndrome: derailing the brain-gut axis. Gut , Volume 41, p. 390–393

4 Jarrett, M., Heitkemper, M. & Cain, K., 2000. Sleep disturbance influences gastrointestinal symptoms in women with irritable bowel syndrome. Dig Dis Sci , Volume 45, pp. 952-959.

5 Camillieri, M. & Neri, M., 1989. Motility disorders and stress. Dig Dis Sci, Volume 34, pp. 1777-86.

6Suls, J., Wan, C. & Blanchard, E., 1994. A multilevel data-analytic approach for evaluation of relationships between daily life stressors and symptomatology: patients with irritable bowel syndrome. Health Psychol, Volume 13, pp. 103-13.

7 Burr, R. L. et al., 2009. Catecholamine and cortisol levels during sleep in women with irritable bowel syndrome. Neurogastroenterol Motil, Volume 21, pp. 1148-1197.

8 Jarrett, M. E. et al., 2008. Autonomic Nervous System Function During Sleep Among Women with Irritable Bowel Syndrome. Dig Dis Sci, Volume 53, pp. 694-703.

9 Song, G. H. et al., 2005. Melatonin improves abdominal pain in irritable bowel syndrome patients who have sleep disturbances: a randomised, double-blind, placebo controlled stury. Gut, Volume 54, pp. 1402-1407.

Avföringstransplantation, del 1

Fekal mikrobiota transplantation (FMT) har blivit en effektiv behandling vid återkommande Clostridium difficile infektion (CDI), och det finns tecken som tyder på att FMT kan vara effektivt vid andra mag- och tarmsjukdomar, inkluderat IBD och IBS. Sjukdomar där en förändrad bakteriemiljö förekommer12.

Vad är avföringstransplantation?
Avföringstransplantation är egentligen precis vad det låter som. Man tar avföring från en frisk individ och transplanterar den till en sjuk persons mag- och tarmkanal för att bota en specifik sjukdom. FMT är inget nytt påhitt, utan har funnits länge. På 1500-talet gav man en jäst avföringslösning, färsk avföring, torkad avföring eller avföring från spädbarn som behandling mot svår diarré, feber, smärtor, kräkningar och förstoppning.3

Även fast FMT har funnits sedan många år tillbaka så har man ännu inte tagit fram ett evidensbaserat standardiserat protokoll för hur ingreppet ska genomföras. Det finns heller ingen standard för hur pass mycket avföring som krävs. Det verkar som att större mängder gör mer nytta, men hur pass stor mängd som används beror på vilket administrationssätt som görs.

Hur väljs donator ut?
En undersökning tydde på att det var att föredra en donator som är släkt med mottagaren men senare experiment gjorda på avföring från universella donatorer har givit utmärkta resultat, vilket gör det tveksamt om det verkligen behövs avföring från familj.
Det är dock viktigt hur donatorer och mottagare väljs ut eftersom det finns en potentiell smittorisk vid ingreppet, och då krävs noggrann testning. Avföringen från donatorerna bör testas för bland annat CDI, och deras blod bör testas för Hepatit A, B & C och HIV typ 1 & 2 samt Syfilis. Mottagarna bör testas för HIV typ 1 & 2, Hepatit A, B & C samt Syfilis.
Vidare bör en donator inte använt antibiotika under de tre senaste månaderna, samt inte ingått i några beteenden som klassas som hög risk (oskyddat sex, skaffat piercing, tatuering osv). Donatorer som har kronisk diarré, förstoppning, IBS, IBD, kolorektala polyler eller cancer, immunförsvagning, grav fetma, metaboliskt syndrom, atopi och kroniskt trötthetssyndrom bör uteslutas eftersom dessa sjukdomar kan påverkas av bakteriefloran. Donatorer som genomgått större operationer i mage och tarm, såsom gastric bypass, bör inte heller användas. Godkända donatorer bör även ta hänsyn till mottagarens eventuella allergier mot mat och medicin och undvika att förtära det specifika ämnet ett par dagar innan donationen ska ske. Övergående symptom från mage och tarm är inte ovanligt hos mottagarna, t ex ändrade avföringsvanor och buksmärta.

Är ingreppet säkert?
I övrigt tycks ingreppet ganska så säkert, även om en studie som följde 77 patienter hittade fyra olika autoimmuna sjukdomar hos fyra av de 77. Någon säker koppling mellan FMT och sjukdomarna kunde emellertid inte fastställas.4SIBO (small intestinal bacterial overgrowth) är en teoretisk risk när FMT görs via övre mag- och tarmkanalen, men man har ännu inte sett några sådana problem i kliniska prövningar.

Hur går det till?
Ingreppet kan ske både uppifrån och nerifrån; genom nasogastris eller nasoenterisk sond, gastroduodenoskopi, koloskopi, sigmoideoskopi eller lavemang. Mottagaren bör genomgå en tarmsköljning innan oavsett vilken väg som väljs. För att den donerade avföringen ska stanna kvar inuti mottagaren i minst fyra timmar är det bra om mottagaren tar två loperamid ungefär en timme innan ingreppet.
Administration genom övre mag- och tarmkanalen (nasogastrisk/nasoenterisk) är snabbare, inte särskilt kostsam och tekniskt enkel att genomföra. Den har samtidigt fördelen att nästan hela mag- och tarmkanalen kommer i kontakt med den donerade avföringen.5 Jämfört med administrering via analen så används mindre volymer samt en långsammare infusionshastighet för att minska risken för bland annat kräkningar.

Vilken metod är bäst?
Även om det inte finns någon konsensus så verkar FMT via koloskopi vara metoden som föredras över lavemang eller administrering via övre mag- och tarmkanalen. Inte bara för att patienten själv föredrar detta utan även för att lavemang brister i det faktum att det endast når mjälten6 medan den donerade avföringen vid en koloskopi kan komma i kontakt med hela tarmen . Vid en koloskopi kan omfattningen och svårighetsgraden av sjukdomen klargöras samtidigt som behandling ges7. Hos patienter med svår inflammation i tarmen kan det emellertid vara bättre att använda sig av ett annat administrationssätt. Fördelen med lavemang är att de är lätta att genomföra, mindre kostsamma och kan genomföras i en patients hemmamiljö. Lavemang kan dock kräva flera upprepande administrationer jämfört med koloskopi där en enda administration är vanligare.
Endast två studier har jämfört resultaten mellan de olika administrationssätten. Den första studien8 jämförde FMT via gastroskopi, nasoenterisk sond, koloskopi och lavemang. I denna studie fann man att FMT via gastroskopi eller nasoenterisk sond var mindre effektiv än lavemang och koloskopi (76,4 % jämfört med 85%).
Den andra var egentligen en granskning av 12 olika studier5 som jämförde FMT via koloskopi med FMT via nasogastrisk sond som behandling för återkommande CDI. De fann att FMT via koloskopi var mer effektivt (93,2 %) än nasogastrisk sond (85,3%).

Referenser

1
Borody, T., Paramsothy, S. & Agrawal, G., 2013. Fecal Microbiota Transplantation: Indications, Methods, Evidence and Future Directions. Curr Gastroenterol Rep, 15(337).

2
Brandt, L. & Aronaidis, O., 2013. An overview of fecal microbiota transplantation: techniques, indications and outcomes. Gastrointestinal Endoscopy, 78(2), pp. 240-219.

3
Zhang, F., Luo, W. & Shi, Y., 2012. Should we standardize the 1700-yearold fecal microbiota transplantation?. Am J Gastroenterol, Volume 107.

4 Brandt, L., Aroniadis, O. & Mellow, M., 2012. Long-term follow-up of colonoscopic fecal microbiota transplantation for recurrent Clostridium difficile infection. Am J Gastroenterol , Volume 107, pp. 1079-87.

5 Postigo, R. & Kim, J., 2012. Colonoscopic versus nasogastric fecal transplantation for the treatment of Clostridium difficile infection: a review and pooled analysis. Infection , Volume 40, pp. 643-8.

6 Persky, S. & Brandt, L., 2000. Treatment of recurrent Clostridium difficileassociated diarrhea by administration of donated stool directly though a colonoscope. Am J Gastroenterol, Volume 95, pp. 3283-5.

7 Brandt, L. & Reddy, S., 2011. Fecal microbiota transplantation for recurrent Clostridium difficile infection. J Clin Gastroenterol, Volume 45, pp. 159-67.

8 Gough, E., Shaikh, H. & Manges, A., 2011. Systematic review of intestinal microbiota transplantation (fecal bacteriotherapy) for recurrent Clostridium difficile infection. Clin Infect Dis, Volume 53, pp. 994-1002.

VSL#3

Jag nämner det probiotiska kosttillskottet i mitt inlägg Probiotika, och är du precis som jag medlem i Mag- och tarmförbundet och läser medlemstidningen Kanalen så har du säkert stött på annonser för VSL#3. Jag blev lite nyfiken på detta kosttillskott och bestämde jag mig för att försöka leta reda på lite studier.

VSL#3 är ett probiotisk kosttillskott som innehåller flera olika stammar av tre livskraftiga, frystorkade arter. Tre olika stammar av BIfidobacterium (B. longum, B. infantis och B.breve); fyra stammar av Lactobaciller (L. acidophilus, L. paracasei, L.bulgaricus och L. plantarum); och en stam av Streptococcus (S. salivarius underart thermophilus). Kosttillskottet går att blanda i yoghurt eller lösa i vatten/kolsyrefri dryck. Varje påse innehåller 450 miljarder bakterier och rekommenderad dygnsdos är 1-2 påsar per dag

(mer…)

Antibiotika som behandling

Uppdatering:

När jag först skrev detta inlägg under 2013 så ingick inte Rifaximin i de subventionerade läkemedlen, men det gör det idag. Det är fortfarande receptbelagt men finns att få, till subventionerat pris, under namnet Xifaxan. Prata med din läkare om du är intresserad av att testa.


Tarmflorans roll vid IBS är väldigt intressant för många forskare. Man misstänker att tarmfloran på något sätt har ett finger med i spelet,1-3 och det finns studier som tyder på att det kan finnas en koppling mellan tarmfloran och tarmens immunsystem.

Man har gjort flera randomiserade, kontrollerade studier för att undersöka huruvida antibiotika i form av Rifaximin, kan vara effektivt som behandling mot IBS. Studierna har alla visat positiva resultat och allt tyder på att Rifaximin kan vara symptomlindrande. Men det dyker samtidigt upp frågetecken, om nu bakterieöverväxt är en av orsakerna till förändringen i tarmfloran hos IBS-patienter så innebär även det att bakterieöverväxten kan återkomma. Om bakteriöverväxten återkommer så behövs ytterligare behandling, men riskerar man då resistens?

Rifaximin är olik andra antibiotika4-6, det är ett bredspektrum som endast i liten utsträckning tas upp från tarmen, utan istället stannar kvar i mag- och tarmkanalen. En liten studie gällande Rifaximin och resistens har gjorts och visade inte på någon risk för resistens7 men det är bara en liten studie och inget säkert bevis.

En stor studie gjorde upp till fem behandlingar med Rifaximin, och intressant nog oavsett om den inledande behandlingen varit lyckad eller inte, så var ytterligare behandling lyckad i mer än hos 75 % av patienterna. Man kunde se en förbättring vad gäller symptom som buksmärta, avföringskonsistens, avföringsfrekvens och uppblåsthet. Detta gäller dock icke-förstoppade IBS-patienter. Forskarna till studien drar slutsatsen att behandling (och återbehandling) med Rifaximin högst troligt kommer att förbättra IBS-symptomen8.

Referenser

1Sharara AI, Aoun E, Abdul-Baki H, Mounzer R, Sidani S, ElhajjI. A randomized double-blind placebo-controlled trial of rifaximinin patients with abdominal bloating and flatulence. Am J Gastroenterol. 2006;101:326–333.

2 Pimentel M, Park S, Mirocha J, Kane SV, Kong Y. The effect of a nonabsorbed oral antibiotic (rifaximin) on the symptoms of the irritable bowel syndrome: a randomized trial. Ann Intern Med.2006;145:557–563.

3Pimentel M, Lembo A, Chey WD, et al. Rifaximin therapy for patients with irritable bowel ssyndrome without constipation. N Engl J Med. 2011;364:22–32

4 Gerard L, Garey KW, DuPont HL. Rifaximin: A nonabsorbable rifamycin antibiotic for use in nonsystemic gastrointestinal infections. Expert Rev Anti Infect Therapy. 2005;3:201–211.

5 Jiang ZD, DuPont HL. Rifaximin: in vitro and in vivo antibacterial activity—a review. Chemotherapy. 2005;51:67–72.

6 Debbia EA, Maioli E, Roveta S, Marchese A. Effects of rifaximin on bacterial virulence mechanisms at supra- and sub-inhibitory concentrations. J Chemother. 2008;20:186–194.

7 Yang J, Lee HR, Low K, Chatterjee S, Pimentel M. Rifaximin versus other antibiotics in the primary treatment and retreatment of bacterial overgrowth in IBS. Dig Dis Sci. 2008;53:169–174

8 Pimentel, M. et al., 2011. Effects of Rifaximin Treatment and Retreatment in Noncontipated IBS subjects. Dig Dic Sci, Volume 56, pp. 2067-2072.

En orsak till smärtkänsligheten

Smärta är en stor del av sjukdomsbilden vid IBS och det pratas ofta om en överkänslighet, en hypersensivitet när det gäller smärta och IBS. Det har gjorts flertalet studier på just smärta vid IBS och jag har skrivit om det tidigare här på bloggen, bland annat i inläggen Varför gör det ont?, CRP och IBS och Förändringar i hjärnan.

Nu menar några forskare att de har hittat en orsak till den ökade smärtkänsligheten

Researchers already knew that the bowels of patients with IBS contain larger quantities of the substance histamine, but the specific link with hypersensitivity had not yet been made.

In IBS patients, histamine released in the gut makes TRPV1 hypersensitive. The researchers found that histamine interferes with the histamine 1 receptor, which is located on nerves that contain TRPV1. Importantly, they discovered that blocking the histamine 1 receptor prevents the sensitising effect of histamine on TRPV1. Taken together, these findings identify the mechanism behind IBS patients’ increased pain perception.

De menar alltså att histamin i mag- och tarmkanalen påverkar en typ av smärtreceptor och gör den överkänslig. Vidare att man genom användande av antihistamin kan blockera histaminets påverkan och därmed minska smärtkänsligheten. En pilotstudie visade att IBS-patienter som tog Ebastin hade markant mindre buksmärtor än de i placebogruppen. En uppföljningsstudie med 200 IBS-patienter planeras, och jag ser fram emot att läsa resultaten.

Referens

Wouters, Mira M. et al. 2016. Histamine Receptor H1-mediated Sensitization of TRPV1 Mediates Visceral Hypersensitivity and Symptoms in Patients With Irritable Bowel Syndrome. Gastroenterology, In press

Ny behandling vid fekal inkontinens?

Fekal inkontinens är bekant för många med IBS. Studier har visat att mer än hälften av alla som får diagnosen IBS även drabbas av fekal inkontinens. Vill du läsa mer om fekal inkontinens i samband med IBS så rekommenderar jag inlägget FEKAL INKONTINENS

Just nu utvärderas en transplantationsbehandling i en internationell patientstudie, där muskelceller injiceras i ändtarmens slutmuskler i ett försök att behandla fekal inkontinens. Studien består av totalt 250 patienter, varav ett 40-tal i Sverige och resultaten beräknas vara klara under nästa år.

Man hoppas att transplantationen av celler, som är framodlade från patientens egen bröstmuskel, blir ett bra behandlingsalternativ mot fekal inkontinens. I dagsläget finns kirurgiskt ingrepp, elektrisk nervstimulering och injektioner som behandling för tillståndet.

Källa: Pressrelease från Akademiska sjukhuset

Mer om hjärnan

Jag har tidigare skrivit om kopplingen mellan hjärna och IBS, exempelvis i inlägget Förändringar i hjärnan. Häromdagen sprang jag på en studie som återigen visade på hur det skiljer sig mellan friska och IBS-patienter.

Jag har tyvärr inte tid att gå igenom hela och översätta, men jag ville ändå dela med mig av studien.

IBS patients have abnormal local synchronization of spontaneous brain activity in regions involved in visceral afferent processing, emotional arousal, and cognitive modulation. Combining rs-fMRI and ReHo analysis seems to be a valuable approach to investigate the neural basis of IBS.

Läs abstraktet på: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/26403620?dopt=Abstract

Ångest och depression påverkar immunsystemet

I december 2010 drabbades områden i Belgien av förorenat dricksvatten som ledde till att många människor fick gastroenterit, dvs en infektion i mag- och tarmkanalen.

Under utbrottet inrättades en vetenskaplig arbetsgrupp som skulle studera de långsiktiga effekterna, och resultatet av den studien visade att ångest och depression påverkar immunsystemet.

Forskarna fann att individer med högre nivåer av ångest och depression innan föroreningen ägde rum, utvecklade kraftigare maginfektioner än andra. Samma individer hade också en ökad risk för att utveckla IBS upp till ett år efter maginfektionen.

” Our investigation found that that anxiety or depression alters the immune response towards a gastrointestinal infection, which can result in more severe symptoms and the development of chronic irritable bowel syndrome.”

Källa: News Medical

D-vitaminbrist vid IBS

Vitamin D är ett intressant forskningsområde för flera sjukdomar, och det pågår just nu studier som rör IBS och vitamin D.  En liten studie som publicerades nyligen visade på att IBS-patienter kan lida av brist på vitamin D.

Studien i fråga gjordes på 60 IBS-patienter och 100 friska kontroller. D-vitaminbrist upptäcktes hos 82 % av IBS-patienterna och 31 % av de friska kontrollerna. Det var dessutom en stor skillnad på nivån av vitamin D mellan de olika grupperna.

Författarna till studien menar att D-vitaminbrist är mycket vanligt hos IBS-patienter och att Vitamin D skulle kunna användas som behandling vid IBS.

Notera dock att detta endast är en liten studie. Jag ska hålla koll på kommande studier rörande vitamin D och IBS samt försöka hitta eventuella redan utförda.

Referens:

Khayyat Y, Attar S. Vitamin D Deficiency in Patients with Irritable Bowel Syndrome: Does it Exist? Oman Med J. 2015 Mar;30(2):115-8

Tarmbakterier och hjärnan

En väldigt intressant studie publicerades nyligen på Karolinska institutets sida.

Ett internationellt forskarlag, lett från Karolinska Institutet, visar i en ny studie på möss att våra normala tarmbakterier kan reglera genomsläppligheten hos blod-hjärnbarriären, som skyddar hjärnan från skadliga ämnen i blodet. Resultaten ger enligt forskarna experimentellt stöd för att kroppens egen bakterieflora bidrar till att stänga blod-hjärnbarriären före födseln – och bekräftar tidigare fynd som talar för att tarmbakterier har betydelse för hjärnans utveckling och funktion.

Läs mer här: Tarmbakterier påverkar skyddet från blod-hjärnbarriären