Category: Behandling

Information kring behandling med stöd från forskningsstudier

Smörsyra som behandling

Smörsyra är en fettsyra som produceras av några bakteriearter i tjocktarmen, när de bryter ner olika typer av kostfibrer. Det har en viktig funktion för tjocktarmens slemhinna och det finns forskning som tyder på att smörsyran kan minska risk för sjukdom i tarmen. Smörsyra har samtidigt anti-inflammatoriska effekter och man tror att den minskar tarmens genomsläpplighet. IBS är som du kanske vet förknippat med just ökad genomsläpplighet. En individ med IBS har en lägre andel av de bakteriearter som kan producera smörsyran, vilket skulle kunna vara en bidragande orsak till att man drabbas av sjukdomen.

Nu ska forskare studera hur smörsyran påverkar tarmen och om det finns en framtid behandlingsmetod i just smörsyra.

Läs mer på: https://www.forskning.se/2017/11/09/smorsyra-kan-bli-behandlingsmetod-vid-ibs/

Citalopram och IBS

Brain-gut axis är säkert en term du har hört förut. Denna koppling mellan mage och hjärna tycks vara inblandad i det som är IBS. Brain-gut axis består av det centrala nervsystemet, autonoma nervsystemet och det enteriska nervsystemet1 2. Det autonoma nervsystemet består i sin tur av sympatiska och parasympatiska nerver, medan det enteriska nervsystemet innehåller nerver som styr den motoriska och sensoriska funktionen i tarmväggen. Parasympatiska never i det autonoma nervsystemet stimulerar aktiviteten i mag- och tarmkanalen, och detta kan då påverka hur tarmen beter sig. Det enteriska nervsystemet innehåller 95 % av kroppens serotonin, och serotoninet är bland annat delaktigt i förmedlingen av smärta och andra förnimmelser 3 4.

Serotonin har varit och är fortfarande ett intresseområde för forskningen kring IBS, därför är det kanske inte så konstigt att man studerar SSRI och andra antidepressiva som eventuell behandling. SSRI är inte bara ett intresseområde för att depressioner och andra psykiska sjukdomar ofta återfinns hos de drabbade, utan då även för att forskningen visar att serotonin har en hel del att göra med mag- och tarmkanalen.

En dubbelblind studie gjordes år 2006 på Citalopram och IBS. Patienter mellan 20-70 år, som uppfyllde Rome II-kriterierna fick delta i studien. Uteslutna blev patienter med pågående depressioner, som behandlats med neuroleptika, SSRI, TCA under de 6 senaste veckorna. Under studien förbjöds även all smärtlindring, förutom paracetamol, all spasmolytika och all medicin som minskar produktionen av magsyra. Studien bestod av två behandlingsperioder på 6 veckor vardera, separerade med tre veckor lång vänteperiod. De tre första behandlingsveckorna gavs 20 mg Citalopram och under de tre sista gavs 40 mg. Patienterna i den aktuella placebogruppen fick självfallet placebo. Symptomgraden hos patienterna mättes med hjälp av regelbundna frågeformulär samt en daglig symptomdagbok.
Totalt 23 patienter deltog i studien och enligt Rome II hade fyra av dem IBS-C, fem hade IBS-D och resterande hade IBS-A (alternerande). 11 patienter valdes slumpmässigt ut att ingå i den första Citalopramgruppen och 12 i placebogruppen. Två patienter hoppade av efter tre veckors behandling på grund av illamående och magbesvär, en ur Citalopramgruppen och en ur Placebogruppen.
Citalopram hade en positiv effekt på buksmärta, uppblåsthet, livskvalitet och allmänt välmående. Antalet dagar med buksmärta förbättrades markant, och även graden av buksmärta förbättrades. Citalopram lindrade även svårigheter att tömma tarmen och känslan av ofullständig tarmtömning. Däremot hade Citalopram ingen direkt effekt på antalet dagar med hård avföring, men antalet dagar med lös avföring påverkades. Det ska dock tilläggas att denna förändring var ganska liten. Citalopram förbättrade antalet dagar per vecka med uppblåsthet och graden av uppblåsthet, samt hur pass mycket IBS-symptomen påverkade vardagslivet5.

En 12 veckor lång dubbelblind studie ville jämföra Citalopram (40mg) och det tricykliska medlet Imipramin (50mg). Även här användes Rome II-kriterierna för valet av patienter, och diagnosen skulle även ha ställts efter en specialistkonsultation. Uteslutna blev patienter under pågående psykiatrisk behandling, patienter som hade tagit antidepressiva, antipsykotiska mediciner under de fyra senaste veckorna, eller medicin som kunde påverka tarmfunktionen markant. De utvalda 51 patienterna delades slumpmässigt in i tre grupper; 16 st i placebogruppen, 18 st i Imipramingrupp och 17 st Citalopramgrupp. Dock tycker jag bortfallet var lite för stort med tanke på att det var en del som inte fullföljde studien (29 % i Citalopramgruppen, 50 % i Imipramingruppen och 19 % i placebogruppen). I varje studiegrupp tycktes IBS-D vara den vanligaste varianten av IBS. 76 % i C-gruppen, 67 % i I-gruppen och 75 % i P-gruppen. Resultaten var ganska nedslående och man fann inga markanta skillnader mellan de båda läkemedelsgrupperna och placebogruppen. Däremot kunde forskarna se att vissa tarmsymptom (IBS-D) samt den psykologiska funktionen (graden av funktionshinder och IBS-relaterad ångest) förbättrades i I-gruppen. Författarna till studien menar att dessa data antyder att tricykliska läkemedel kan vara mer effektivt som behandling vid IBS än SSRI6.

Vill du läsa mer om tricykliska läkemedel som behandling? Läs inlägget Amitriptylin vid IBS

Referenser->

Alternativ behandling, övrigt

Det lär ju inte vara någon nyhet den här gången heller, i alla fall inte om du läst flera av mina tidigare inlägg. Men det är inte särskilt ovanligt att IBS-patienter söker alternativa behandlingsmetoder. Mycket av anledningen att det inte finns någon ordentlig behandling i dagsläget samt att en IBS-patient sällan är en prioriterad patient hos sjukvåren. Många IBS-patienter testar, i förhoppning om att hitta ett sätt att må bättre, kosttillskott, örter, massagebehandlingar, biofeedback, akupunktur, yoga, zonterapi och aromaterapi.

Det finns dock få eller inte studier publicera kring flera utav dessa behandlingsmetoder, även om akupunktur och örtmedicin har studierats ganska så ingående. Cochrane1 gick igenom över 70 gjorda studier på olika örtblandingar men endast tre av studierna ansågs vara av hög kvalitet och det var därför svårt att kunna dra några vetenskapligt baserade slutsatser. Jag har skrivit om olika örtblandningar förut, så du kan läsa mer om det här: Alternativmedicin, del 1 och Alternativmedicin del 2

Vad gäller akupunktur så kunde en meta-analys2 inte hitta några bevis för att det skulle vara effektivt, och forskarna drar därför slutsatsen att akupunktur inte kan rekommenderas till IBS-patienter, även om akupunktur är skonsamt mot kroppen med få bieffekter.

En studie3 kunde inte hitta någon effekt av zonterapi hos IBS-patienter och resten av metoderna krävs det som sagt vetenskapliga studier för att kunna säga något mer om. Jag förstår behovet av att leta mirakelmedel, det är ett steg man liksom behöver arbeta sig igenom innan man kan acceptera att man faktiskt har en kronisk sjukdom. Det är fullt möjligt att just du kan hitta något som lättar just dina symptom, men jag tror det är bra om du är inställd på att det inte finns några magiska botemedel.

Referenser

1 Liu, J. et al., 2006. Herbal medicines for treatment of irritable bowel syndrome. Cochrane Database Syst Rev

2 Manheimer, E. et al., 2012 . Acupuncture for Irritable Bowel Syndrome: Systematic Review and Meta-Analysis. Am J Gastroenterol.

3 Tovey, P., 2002. A single-blind trial of reflexology for irritable bowel syndrome. Br J Gen Pract., Volume 52, pp. 19-23.

4 Asare, F., Störstrud, S. & Simrén, M., 2012. Meditation over Medication for Irritable Bowel Syndrome? On Exercise and Alternative Treatments for Irritable Bowel Syndrome. Curr Gastroenterol Rep, Volume 14, pp. 283-289.

Alternativ behandling, psykologiska behandlingssätt

Att det är brist på effektiva läkemedel vid IBS är ingen nyhet, särskilt eftersom jag tjatar om det i inlägg efter inlägg. Bristen har gjort att det inte är särskilt ovanligt att söka sig utanför vad läkemedel kan erbjuda, efter alternativa behandlingsmetoder. Det finns en hel uppsjö av metoder som påstås vara effektiva vid IBS, såsom psykologiska terapier, akupunktur, zonterapi, motion, dieter och naturläkemedel. Jag har skrivit en del om naturläkemedel tidigare så jag kommer inte gå in på det närmare den här gången. Vill du läsa om naturläkemedlen så finns de här Alternativmedicin, del 1 och Alternativmedicin, del 2
Förutom att det saknas effektiva läkemedel så är ofta IBS-patienter missnöjda med den vård de erbjuds, lite av det kan du läsa mer om i Allmänläkare och IBS samt Livskvalité med tarmsjukdom. Det är krångligt att söka vård som IBS-sjuk eftersom du anses vara svårbehandlad och många gånger ses som en besvärlig patient. Så det är kanske inte särskilt konstigt att både patienter och läkare söker andra behandlingsmetoder. I vilken utsträckning dessa alternativa behandlingar fungerar för IBS-patienter och vad som är mest effektivt är dock omdiskuterat.

Psykologiska behandlingssätt har ökat i populäritet under de senaste decennierna. Att de är attraktiva vid IBS är inte särskilt konstigt eftersom det, förutom de uppenbara fysiska svårigheter som finns i IBS, även finns psykologiska och sociala faktorer med i sjukdomsbilden. Detta gör att en kombination mellan läkemedel och psykologisk behandling är lockande.

Psykologiska behandlingssätt har visat sig kunna hjälpa vid IBS, även om det finns en del frågetecken kring de olika studiernas trovärdighet. KBT, Mindfulness, hypnos och psykodynamisk terapi är de metoder som visat bäst resultat i studier och därför fått mest uppmärksamhet. Vad som bör noteras är att även om psykologisk behandling har uppnått lovande resultat så innebär det inte att ALLA patienter kan hjälpas genom dessa behandlingssätt. En mer realistisk metod, som har kapaciteten att hjälpa fler, är att kombinera medicinska och psykologiska behandlingar som är speciellt framtagna för patientens specifika behov och symptom. En kombination som har fått bra resultat i studier och kan vara en bra idé om man upplever sig långt ifrån hjälpt med traditionella läkemedel.

KBT
Förutsätter ett intimt samspel mellan känslor, beteende, tankar och fysiologiska reaktioner. KBT försöker lindra psykisk ohälsa genom att förändra dysfunktionella tankar och beteenden. Läs mer om det i KBT och IBS

Psykodynamisk terapi

Har som ett av sina främsta mål att lösa underliggande konflikter som kan ha uppkommit tidigare under patientens liv och som nu ligger till grund för psykiskt lidande.
Mindfulness
En ganska ny behandlingsmetod inom psykologisk terapi. Psykisk ohälsa lindras genom att uppmärksamma tankar, känslor och fysiska förnimmelser som är icke-dömande. På detta sätt lär sig patienter att släppa bekymmersamma tankar om det förflutna och framtiden.
Hypnos
En behandling där patienten ska befinna sig i djup avslappning, och där hypnoterapeuten ska använda sig av patientens ökade medvetande för att kringgå den mer aktiva analytiska delen av hjärnan. Genom att ta sig förbi kritiskt tänkande ska patienten kunna hitta lösningar på de problem han/hon har.. Martha Sjöberg är ganska känd inom hypnos och IBS. Hon har bland annat givit ut ett par cd för självhypnos specifikt för mage och tarm.

Buscopan mot buksmärta

Hyoscine butylbromid (Buscopan) är en kramplösande medicin som verkar genom att lugna glatt muskulatur (tarmen). Kramplösande har givits till många patienter med återkommande buksmärta men eftersom många av dessa kramplösande mediciner togs fram för ganska så länge sedan bygger rekommendationerna på gammal forskning som i många fall har brister. Analyser och genomgångar över studier som finns har visat att dessa mediciner kan ha en positiv effekt på IBS.

Buscopan finns dock endast som injektionsvätska här i Sverige, vilket innebär att man troligtvis behöver söka Buscopan på licens. Om du är intresserad av att testa medlet så hör med din läkare om han/hon kan tänkas hjälpa dig att få det på licens. Tyvärr har vi endast två ynka kramplösande mediciner här i Sverige. (mer…)

Avföringstransplantation, del 1

Fekal mikrobiota transplantation (FMT) har blivit en effektiv behandling vid återkommande Clostridium difficile infektion (CDI), och det finns tecken som tyder på att FMT kan vara effektivt vid andra mag- och tarmsjukdomar, inkluderat IBD och IBS. Sjukdomar där en förändrad bakteriemiljö förekommer12.

Vad är avföringstransplantation?
Avföringstransplantation är egentligen precis vad det låter som. Man tar avföring från en frisk individ och transplanterar den till en sjuk persons mag- och tarmkanal för att bota en specifik sjukdom. FMT är inget nytt påhitt, utan har funnits länge. På 1500-talet gav man en jäst avföringslösning, färsk avföring, torkad avföring eller avföring från spädbarn som behandling mot svår diarré, feber, smärtor, kräkningar och förstoppning.3

Även fast FMT har funnits sedan många år tillbaka så har man ännu inte tagit fram ett evidensbaserat standardiserat protokoll för hur ingreppet ska genomföras. Det finns heller ingen standard för hur pass mycket avföring som krävs. Det verkar som att större mängder gör mer nytta, men hur pass stor mängd som används beror på vilket administrationssätt som görs.

Hur väljs donator ut?
En undersökning tydde på att det var att föredra en donator som är släkt med mottagaren men senare experiment gjorda på avföring från universella donatorer har givit utmärkta resultat, vilket gör det tveksamt om det verkligen behövs avföring från familj.
Det är dock viktigt hur donatorer och mottagare väljs ut eftersom det finns en potentiell smittorisk vid ingreppet, och då krävs noggrann testning. Avföringen från donatorerna bör testas för bland annat CDI, och deras blod bör testas för Hepatit A, B & C och HIV typ 1 & 2 samt Syfilis. Mottagarna bör testas för HIV typ 1 & 2, Hepatit A, B & C samt Syfilis.
Vidare bör en donator inte använt antibiotika under de tre senaste månaderna, samt inte ingått i några beteenden som klassas som hög risk (oskyddat sex, skaffat piercing, tatuering osv). Donatorer som har kronisk diarré, förstoppning, IBS, IBD, kolorektala polyler eller cancer, immunförsvagning, grav fetma, metaboliskt syndrom, atopi och kroniskt trötthetssyndrom bör uteslutas eftersom dessa sjukdomar kan påverkas av bakteriefloran. Donatorer som genomgått större operationer i mage och tarm, såsom gastric bypass, bör inte heller användas. Godkända donatorer bör även ta hänsyn till mottagarens eventuella allergier mot mat och medicin och undvika att förtära det specifika ämnet ett par dagar innan donationen ska ske. Övergående symptom från mage och tarm är inte ovanligt hos mottagarna, t ex ändrade avföringsvanor och buksmärta.

Är ingreppet säkert?
I övrigt tycks ingreppet ganska så säkert, även om en studie som följde 77 patienter hittade fyra olika autoimmuna sjukdomar hos fyra av de 77. Någon säker koppling mellan FMT och sjukdomarna kunde emellertid inte fastställas.4SIBO (small intestinal bacterial overgrowth) är en teoretisk risk när FMT görs via övre mag- och tarmkanalen, men man har ännu inte sett några sådana problem i kliniska prövningar.

Hur går det till?
Ingreppet kan ske både uppifrån och nerifrån; genom nasogastris eller nasoenterisk sond, gastroduodenoskopi, koloskopi, sigmoideoskopi eller lavemang. Mottagaren bör genomgå en tarmsköljning innan oavsett vilken väg som väljs. För att den donerade avföringen ska stanna kvar inuti mottagaren i minst fyra timmar är det bra om mottagaren tar två loperamid ungefär en timme innan ingreppet.
Administration genom övre mag- och tarmkanalen (nasogastrisk/nasoenterisk) är snabbare, inte särskilt kostsam och tekniskt enkel att genomföra. Den har samtidigt fördelen att nästan hela mag- och tarmkanalen kommer i kontakt med den donerade avföringen.5 Jämfört med administrering via analen så används mindre volymer samt en långsammare infusionshastighet för att minska risken för bland annat kräkningar.

Vilken metod är bäst?
Även om det inte finns någon konsensus så verkar FMT via koloskopi vara metoden som föredras över lavemang eller administrering via övre mag- och tarmkanalen. Inte bara för att patienten själv föredrar detta utan även för att lavemang brister i det faktum att det endast når mjälten6 medan den donerade avföringen vid en koloskopi kan komma i kontakt med hela tarmen . Vid en koloskopi kan omfattningen och svårighetsgraden av sjukdomen klargöras samtidigt som behandling ges7. Hos patienter med svår inflammation i tarmen kan det emellertid vara bättre att använda sig av ett annat administrationssätt. Fördelen med lavemang är att de är lätta att genomföra, mindre kostsamma och kan genomföras i en patients hemmamiljö. Lavemang kan dock kräva flera upprepande administrationer jämfört med koloskopi där en enda administration är vanligare.
Endast två studier har jämfört resultaten mellan de olika administrationssätten. Den första studien8 jämförde FMT via gastroskopi, nasoenterisk sond, koloskopi och lavemang. I denna studie fann man att FMT via gastroskopi eller nasoenterisk sond var mindre effektiv än lavemang och koloskopi (76,4 % jämfört med 85%).
Den andra var egentligen en granskning av 12 olika studier5 som jämförde FMT via koloskopi med FMT via nasogastrisk sond som behandling för återkommande CDI. De fann att FMT via koloskopi var mer effektivt (93,2 %) än nasogastrisk sond (85,3%).

Referenser

1
Borody, T., Paramsothy, S. & Agrawal, G., 2013. Fecal Microbiota Transplantation: Indications, Methods, Evidence and Future Directions. Curr Gastroenterol Rep, 15(337).

2
Brandt, L. & Aronaidis, O., 2013. An overview of fecal microbiota transplantation: techniques, indications and outcomes. Gastrointestinal Endoscopy, 78(2), pp. 240-219.

3
Zhang, F., Luo, W. & Shi, Y., 2012. Should we standardize the 1700-yearold fecal microbiota transplantation?. Am J Gastroenterol, Volume 107.

4 Brandt, L., Aroniadis, O. & Mellow, M., 2012. Long-term follow-up of colonoscopic fecal microbiota transplantation for recurrent Clostridium difficile infection. Am J Gastroenterol , Volume 107, pp. 1079-87.

5 Postigo, R. & Kim, J., 2012. Colonoscopic versus nasogastric fecal transplantation for the treatment of Clostridium difficile infection: a review and pooled analysis. Infection , Volume 40, pp. 643-8.

6 Persky, S. & Brandt, L., 2000. Treatment of recurrent Clostridium difficileassociated diarrhea by administration of donated stool directly though a colonoscope. Am J Gastroenterol, Volume 95, pp. 3283-5.

7 Brandt, L. & Reddy, S., 2011. Fecal microbiota transplantation for recurrent Clostridium difficile infection. J Clin Gastroenterol, Volume 45, pp. 159-67.

8 Gough, E., Shaikh, H. & Manges, A., 2011. Systematic review of intestinal microbiota transplantation (fecal bacteriotherapy) for recurrent Clostridium difficile infection. Clin Infect Dis, Volume 53, pp. 994-1002.

Probiotika

Probiotika

Ofta stöter jag som tarmsjuk på preparat som påstår sig vara mirakelmedel och det är ingen lätt sak att försöka bena ut vad som kan vara effektivt och vad som bara är att kasta pengarna i sjön. En bra regel att gå efter är: Om det låter för bra för att vara sant så är det troligtvis inte sant.

Att orsaken till IBS är komplex och sannolikt beror på flera faktorer är säkert ingen nyhet. Tjocktarmens överkänslighet, och då särskilt för utvidgning, tros vara en viktig del av pusslet. Någonstans mellan 50 till 90 % av alla IBS-patienter lider av denna överkänslighet, där buksmärta är det mest framträdande symptomet1. Störda funktioner mellan mage och hjärna ses som största bidragande orsaken till denna överkänslighet även om man inte riktigt vet hur detta går till. I flertalet studier har forskarna också sett att många med IBS har en störd tarmflora2. Sjukdomen dyker ofta upp efter behandling med antibiotika eller efter en maginfektion2,3. SIBO (bakterieöverväxt i tarmen) har också föreslagits som en av orsakerna till sjukdomen.
Man har sett skillnader i tarmfloran mellan friska personer och IBS-patienter4,5,6,7 även om inte alla studier givit samma resultat. Man har emellertid lyckats dämpa en del IBS-symptom med probiotika8 och man har sett en ökad proteasaktivitet (proteas har en roll i matspjälkningen) hos patienter med IBS-D9 som man tror har ett bakteriellt ursprung.

Studier som gjorts på djur har visat att tarmfloran kan påverka överkänslighet, man har exempelvis sett att en förändring av tarmfloran efter antibiotikabehandling associerats med en ökning av smärtkänslighet10, medan förebyggande probiotisk behandling har visat sig kunna minska denna överkänslighet. En studie11 undersökte vad som hände när man flyttade tarmflora från en IBS-patient till en råtta, och det visade sig att överkänsligheten följde med. Detta tyder då på att tarmfloran faktiskt har en inverkan på smärtkänslighet och studien visar att tarmfloran kan ha en nyckelroll i överkänsligheten som kännetecknar IBS.

År 1996 gjordes en studie på 18 patienter med IBS12. De behandlades med L. acidophilus under sex veckor gånger två, där man delade de två behandlingssessionerna med en vecka utan behandling. Forskarna märkte en markant förbättring vad gäller smärtsymptom hos 50 % av de behandlade patienterna. En annan studie13 från 2001 på 40 patienter med IBS, behandlades med L. plantarum 299c under fyra veckor. Forskarna kunde då se hur buksmärtan minskade hos samtliga patienter samt hur andra symptom förbättrades hos 95 % av patienterna, det jämfört med placebogruppens 15 %.
Kajander och Korpela (2006)14 upptäckte att en kombination av olika probiotika var mer effektivt som behandling för IBS än en enskild probiotikatyp. År 2008 studerade Kajander, et al. 15 effekten av flera olika typer probiotika tillsammans på buksmärta, QOL, tarmflora och inflammation. Guglielmetti et al18 studerade den probiotiska stammen B. Bifidum MIMBb75 på 122 patienter. Resultaten visade att probiotikan markant förbättrade generella IBS-symptom såsom smärta, obehag och uppblåsthet.

Mcfarland och Dublin16 gjorde en metaanalys för att försöka fastslå hur pass effektivt probiotika är mot IBS. Man samlade data från studier gjorda mellan 1982 och 2007, och hittade 20 studier som mötte kraven för att inkluderas i analysen. 23 probiotika behandlingar jämfördes med placebo och resultaten demonstrerade tydligt att behandling i form av probiotika förbättrade symptom jämfört med placebo. Probiotika som inkluderades i undersökningen tillhörde Bifidobacterium (B. infantis), Lactobacillus (L. plantarum,L. rhamnosus, L. reuteri,och L. acidophilus), Saccharomyces boulardii, Streptococcus faecium, probiotikablandningen VSL#3 and andra probiotika.
En annan metaanalys17 på 116 patienter visade dock inte några förbättrade symptom jämfört med placebo, men efter fyra veckor av probiotisk behandling så kunde författarna av studien se en markant minskning av buksmärta hos probiotikagruppen.

Det är alltså inte fel att testa probiotika men det kan vara bra att komma ihåg att probiotika sällan är ett botemedel utan istället ett sätt att mildra symptomen. Jag har personligen testat B. infantis med hyfsade resultat samt Symprove men där höll jag nog inte på tillräckligt längre för att få något resultat.

Läs gärna mina inlägg om Prebiotika, Långtidseffekt av probiotika samt Mikroflora och brain-gut axis

Referenser

1 Azpiroz, F., Bouin, M., Camilleri, M. & al, e., 2007. Mechanisms of hypersensitivity in IBS and functional disorders. Neurogastroenterol Motil, 19(1), pp. 62-88.

2 Salonen, A., De Vos, W. & Palva, A., 2012. Gastrointestinal microbiota in irritable bowel syndrome: present state and perspectives. Microbiology , Volume 156, pp. 3205-3215.

3 Neal, K., Hebden, J. & Spiller, R., 1997. Prevalence of gastrointestinal symptoms six months after bacterial gastroenteritis and risk factors for development of the irritable bowel syndrome: postal survey of patients. BMJ, Volume 317, pp. 779-782.

4 Kassinen, A., Krogius-kurikka, L., Makivuokko, H. & al, e., 2007. The fecal microbiota of irritable bowel syndrome patients differs significantly from that of healthy subjects. Gastroenterology, Volume 133, pp. 24-33.

5 Kerckhoffs, A., Samson, M., van der Rest, M. & al, e., 2009. Lower Bifidobacteria counts in both duodenal mucosa associated and fecal microbiota in irritable bowel syndrome patients. World J Gastroenterol , Volume 15, pp. 2887-2892.

6 Rajilic-Stojanovic, M., Biagi, E., Heilig, H. & al, e., 2011. Global and deep molecular analysis of microbiota signatures in fecal samples from patients with irritable bowel syndrome. Gastroenterology, Volume 141, pp. 1792-1801.

7 Chassard, C., Dapoigny, M., Scott, K. & al, e., 2012. Functional dysbiosis within the gut microbiota of patients with constipated- irritable bowel syndrome. Aliment Pharmacol Ther, Volume 35, pp. 828-838.

8 Nobaek, S. et al., 2000. Alteration of intestinal microflora is associated with reduction in abdominal bloating and pain in patients with irritable bowel syndrome. Am J Gastroenterol, Volume 95, pp. 1231-1238.

9 Roka, R., Rosztoczy, A., Leveque, M. & al, e., 2007. A pilot study of fecal serineprotease activity: a pathophysiologic factor in diarrhea-predominant irritable bowel syndrome. Clin Gastroenterol Hepatol, Volume 5, pp. 550-555.

10 Verdu, E., Bercik, P., Verma-Gandhu, M. & al, e., 2006. Specific probiotic therapy attenuates antibiotic induced visceral hypersensitivity in mice. Gut, Volume 55, pp. 182-190.

11 Crouzet, L. et al., 2013. The hypersensitivity to colonic distension of IBS patients can be transferred to rats through their fecal microbiota. Neurogastroenterol Motil, Volume 25, pp. 272-282.

12 Halpern, G. M. et al., 1996. Halpern, G. M., Prindiville, T., Blankenburg, M., Hsia, T., & Gershwin, M. E. (1996). Treatment of irritable bowel syndrome with Lacteol Fort: a randomized, double-blind, cross-over trial. American Journal of Gastroenterology, Volume 9, pp. 1579-1585.

13 Niedzielin, K., Kordecki, H. & Birkenfeld, B., 2001. A controlled, double-blind, randomized study on the efficacy of Lactobacillus plantarum 299v in patients with irritable bowel syndrome. European Journal of Gastroenterology and Hepatology, Volume 13, pp. 1143-1177.

13 Niedzielin, K., Kordecki, H. & Birkenfeld, B., 2001. A controlled, double-blind, randomized study on the efficacy of Lactobacillus plantarum 299v in patients with irritable bowel syndrome. European Journal of Gastroenterology and Hepatology, Volume 13, pp. 1143-1177.

14 Kajander, K. & Korpela, R., 2006. Clinical studies on alleviating the symptoms of irritable bowel syndrome with a probiotic combination. Asia Pacific Journal of Clinical Nutrition, 15(4), pp. 576-580.

15 Kajander, K. et al., 2008. Clinical trial: multispecies probiotic supplementation alleviates the symptoms of irritable bowel syndrome and stabilizes intestinal microbiota. Alimentary and Pharmacology Therapeutics, 27(1), pp. 48-57.

16 McFarland, L. & Dublin, S., 2008. Meta-analysis of probiotics for the treatment of irritable bowel syndrome. World Journal of Gastroenterology, 14(17), pp. 2650-2661.

17Drouault-Holowacz, S., Bieuvelet, S., Burckel, A., Cazaubiel, M., Dray, X., & Marteau, P. (2008). A double blind randomized controlled trial of a probiotic combination in 100 patients with irritable bowel syndrome. Gastroenterology and Clinical Biology, 32(2), 147e152.

VSL#3

Jag nämner det probiotiska kosttillskottet i mitt inlägg Probiotika, och är du precis som jag medlem i Mag- och tarmförbundet och läser medlemstidningen Kanalen så har du säkert stött på annonser för VSL#3. Jag blev lite nyfiken på detta kosttillskott och bestämde jag mig för att försöka leta reda på lite studier.

VSL#3 är ett probiotisk kosttillskott som innehåller flera olika stammar av tre livskraftiga, frystorkade arter. Tre olika stammar av BIfidobacterium (B. longum, B. infantis och B.breve); fyra stammar av Lactobaciller (L. acidophilus, L. paracasei, L.bulgaricus och L. plantarum); och en stam av Streptococcus (S. salivarius underart thermophilus). Kosttillskottet går att blanda i yoghurt eller lösa i vatten/kolsyrefri dryck. Varje påse innehåller 450 miljarder bakterier och rekommenderad dygnsdos är 1-2 påsar per dag

(mer…)

Träning som medicin

Att motion är nyttigt är väl de flesta överens om men hur fungerar det egentligen att använda motion som behandling för en mag- och tarmsjukdom. Jag bestämde mig för att försöka hitta lite vetenskapliga studier och försöka sammanfatta dessa.

Motion har länge rekommenderats till personer med IBS och det finns faktiskt studier som ger stöd åt rekommendationen1. Att utöva lite till måttlig fysisk aktivitet minskade symptomen för personer som lider av uppblåsthet och gaser2. Det ska dock tilläggas att motion tillfälligt kan förvärra symptomen hos både personer med IBS-C (förstoppning) och IBS-D (diarré). En person med IBS-C kan känna sig mer uppblåst och en peron med IBS-D kan få fler diarréer, men detta är i de allra flesta fall tillfälligt och kan motverkas genom fortsatt regelbunden fysisk aktivitet, samt genom att hålla sjukdomen under hyfsad kontroll med andra behandlingsmöjligheter (kost, mediciner osv). I många fall är faktiskt fysisk aktivitet mer effektivt än mediciner3. Jag ska dock påpeka att detta inte alls innebär att motion på något sätt magiskt botar sjukdomen utan att fysisk aktivitet kan vara ett hjälpmedel för individer som lever med IBS.

Det finns en svensk studie kring fysisk aktivitet som visat positiva resultat. Den bestod av 102 patienter som delades upp i två grupper, en aktivitetsgrupp och en kontrollgrupp. I aktivitetsgruppen fick man råd, stöd och uppmuntran att öka motionsnivån till måttlig-kraftig fysisk aktivitet i 20-30 minuter, tre till fem gånger i veckan. I kontrollgruppen skulle deltagarna fortsätta sitt vanliga vardagsliv.

Efter tre månader gjorde man en uppföljning och kunde då se att aktivitetsgruppen hade en markant större symptomförbättring än kontrollgruppen. Studien visade samtidigt att kontrollgruppen hade förvärrade symptom i 23 % av fallen medan motsvarande siffra i aktivitetsgruppen var 8 %. Med andra ord så är fysiskt aktivitet symptomförbättrande och minskar risken att sjukdomen förvärras4.

Motion är därmed något som är värt att testa. Jag är väl medveten om hur svårt det kan vara att motionera om man har en mag- och tarmsjukdom. Det är inte lätt att åka till ett gym, särskilt om man i början kommer få mer problem med magen. Det är inte alltid lätt att ge sig ut och springa heller, vågar man springa ett par kilometer hemifrån om man riskerar att bli dålig? Men, med tanke på att det finns möjligheter att fysisk aktivitet faktiskt gör att du mår bättre så är det kanske värt ett försök?

Referenser

1 Heiman, D., Lishnak, T. & Trojian, T., 2008. Irritable Bowel Syndrome in Athletes and Exercise. Current Sports Medicine Reports, 7(2), pp. 100-103.

2 Villoria, A., Serra, J., Azpiroz, F. & Malagelada, J., 2006. Physical activity and intestinal gas clearence in patients with bloating. The American Journal of Gastroenterology, 101(11), pp. 2552-2557.

3 Henningsen, P., Zipfel, S. & Herzog, W., 2007. Management of functional somatic syndromes. Lancet, Volym 369, pp. 946-955.

4 Johannesson, E. o.a., 2011. Physical activity improces symptomes in irritable bowel syndrome: a randomized controlled trial. The American Journal of Gastroenterology, 106(5), pp. 915-922.

Antibiotika som behandling

Uppdatering:

När jag först skrev detta inlägg under 2013 så ingick inte Rifaximin i de subventionerade läkemedlen, men det gör det idag. Det är fortfarande receptbelagt men finns att få, till subventionerat pris, under namnet Xifaxan. Prata med din läkare om du är intresserad av att testa.


Tarmflorans roll vid IBS är väldigt intressant för många forskare. Man misstänker att tarmfloran på något sätt har ett finger med i spelet,1-3 och det finns studier som tyder på att det kan finnas en koppling mellan tarmfloran och tarmens immunsystem.

Man har gjort flera randomiserade, kontrollerade studier för att undersöka huruvida antibiotika i form av Rifaximin, kan vara effektivt som behandling mot IBS. Studierna har alla visat positiva resultat och allt tyder på att Rifaximin kan vara symptomlindrande. Men det dyker samtidigt upp frågetecken, om nu bakterieöverväxt är en av orsakerna till förändringen i tarmfloran hos IBS-patienter så innebär även det att bakterieöverväxten kan återkomma. Om bakteriöverväxten återkommer så behövs ytterligare behandling, men riskerar man då resistens?

Rifaximin är olik andra antibiotika4-6, det är ett bredspektrum som endast i liten utsträckning tas upp från tarmen, utan istället stannar kvar i mag- och tarmkanalen. En liten studie gällande Rifaximin och resistens har gjorts och visade inte på någon risk för resistens7 men det är bara en liten studie och inget säkert bevis.

En stor studie gjorde upp till fem behandlingar med Rifaximin, och intressant nog oavsett om den inledande behandlingen varit lyckad eller inte, så var ytterligare behandling lyckad i mer än hos 75 % av patienterna. Man kunde se en förbättring vad gäller symptom som buksmärta, avföringskonsistens, avföringsfrekvens och uppblåsthet. Detta gäller dock icke-förstoppade IBS-patienter. Forskarna till studien drar slutsatsen att behandling (och återbehandling) med Rifaximin högst troligt kommer att förbättra IBS-symptomen8.

Referenser

1Sharara AI, Aoun E, Abdul-Baki H, Mounzer R, Sidani S, ElhajjI. A randomized double-blind placebo-controlled trial of rifaximinin patients with abdominal bloating and flatulence. Am J Gastroenterol. 2006;101:326–333.

2 Pimentel M, Park S, Mirocha J, Kane SV, Kong Y. The effect of a nonabsorbed oral antibiotic (rifaximin) on the symptoms of the irritable bowel syndrome: a randomized trial. Ann Intern Med.2006;145:557–563.

3Pimentel M, Lembo A, Chey WD, et al. Rifaximin therapy for patients with irritable bowel ssyndrome without constipation. N Engl J Med. 2011;364:22–32

4 Gerard L, Garey KW, DuPont HL. Rifaximin: A nonabsorbable rifamycin antibiotic for use in nonsystemic gastrointestinal infections. Expert Rev Anti Infect Therapy. 2005;3:201–211.

5 Jiang ZD, DuPont HL. Rifaximin: in vitro and in vivo antibacterial activity—a review. Chemotherapy. 2005;51:67–72.

6 Debbia EA, Maioli E, Roveta S, Marchese A. Effects of rifaximin on bacterial virulence mechanisms at supra- and sub-inhibitory concentrations. J Chemother. 2008;20:186–194.

7 Yang J, Lee HR, Low K, Chatterjee S, Pimentel M. Rifaximin versus other antibiotics in the primary treatment and retreatment of bacterial overgrowth in IBS. Dig Dis Sci. 2008;53:169–174

8 Pimentel, M. et al., 2011. Effects of Rifaximin Treatment and Retreatment in Noncontipated IBS subjects. Dig Dic Sci, Volume 56, pp. 2067-2072.