Category: Allmänt

Generella inlägg kring mage och tarm

Menscykeln och magen

Menscykeln anges ofta vara 28 dagar, och kan delas upp i tre olika faser: Follikulär, luteral och menstruationsfas. Menstruationsfasen (dag 1 – 5) och den follikulära fasen (dag 1-13) börjar båda på cykelns första dag, det vill säga då mensen startar. Den follikulära fasen slutar när det luteiniserande hormonet (LH) når sin topp och ägglossning sker. Lutealfasen startar efter ägglossningen och varar oftast mellan 10 till 14 dagar. Östrogennivåerna når sin topp i mitten av den follikulära fasen och sjunker efter ägglossning, vilket följs av en ökning av både östrogen och progesteron i tidig lutealfas. En plötslig minskning av båda dessa hormoner leder till mensen.

Det är många kvinnor som upplever hur magen blir sämre under mensen, inte bara kvinnor med mag- och tarmsjukdomar utan även friska kvinnor. Detta kan bero på att det längs mag- och tarmkanalen finns könshormonreceptorer, vilket enkelt uttryckt innebär att könshormonerna påverkar mag- och tarmkanalens funktion samt även smärtupplevelse, smärtkänslighet och obehagskänslor (Ouyang & Wrzos, 2006). (Heitkemper & Chang, 2009)

Progesteron har exempelvis en lugnande effekt på tarmens rörlighet under graviditeten, vilket kan ge förstoppning. Man har studerat transittiden hos friska kvinnor under mens, men det har givit blandade resultat. Några studier har visat på en ökad transittid under lutealfasen, medan andra inte lyckats hitta något sådant samband. Studier kring tarmens motilitet och mens hos IBS-patienter är emellertid mer tydlig. Kvinnor som lider av mensvärk har ofta mer symptom från mage och tarm, och hos IBS-patienter har man sett hur menscykelns hormonförändringar påverkar symptomgraden, då de exempelvis drabbas av buksmärta och lägre smärttröskel i tarmen innan mens (Houghton, et al., 2002)

Studier visar hur IBS-patienter oftare upplever ökad gasbildning, diarré och förstoppning under mens än friska kontroller. De upplever också mer buksmärta, illamående och diarré både precis innan och under mens (Whitehead, et al., 1990), (Heitkemper, et al., 1995) (Kane, et al., 1998). Ökad visceral känslighet som resulterar i illamående, utspänd buk och smärta, särskilt under mensen första dag, beror troligtvis på de förhöjda prostaglandinnivåerna. Könshormonernas roll skulle kunna vara en del i förklaringen till varför kvinnor drabbas oftare av IBS. Baserat på flertalet gjorda studier verkar det som att kvinnliga könshormoner påverkar graden av symptom vid IBS. Detta bekräftas ytterligare när man lägger till den sjukdomsförbättring som sker efter ovariektomi (kirurgiskt borttagande av äggstock) och vid användning av GnRH-agonister (som gör att man hamnar i klimakteriet).
Men, det finns samtidigt få studier som jämför mag- och tarmsymptom före och efter menopaus och det finns därför inte tillräckligt mycket information kring menopausens effekt på IBS. Populationsstudier visar att kvinnor upplever en minskning av deras IBS efter menopaus, men samtidigt rapporterar många kvinnor en ökning av symptom runt starten av menopausen. Det har spekulerats i om denna ökning av symptom beror på minskade könshormoner, precis som IBS-symptom ökar runt dagarna innan mens. En studie har visat att postmenopausala kvinnor som använder hormonbehandling oftare utvecklar IBS, vilket ytterligare stödjer bevisen för att könshormonerna påverkar IBS (Ruigómez, et al., 2003).

Även för människor med IBD varierar symptom från mage och tarm under mensen. Det finns en allmän uppfattning om att IBD-patienter upplever förvärrade symptom under mens men det råder oenighet om detta är en fysiologisk försämring eller sjukdomsskov. Menstruationscykelns roll vid IBD tycks vara komplicerad och är inte helt klarlagd. Litteraturen visar som sagt att det sker förändringar i symptom under menstruationscykeln men det är få studier som har undersökt förhållandet mellan mag- och tarmsymptom vid IBD och mens. Menopausens effekt på IBD är även den oklar.

Det finns inte heller några publicerade studier som jämför skillnader i transittid hos IBS- och IBD-patienter.

Vill du läsa mer om hormoner och IBS så finns inlägget Kvinnor, mens och tarmproblem

Referenser->

Livskvalité med tarmsjukdom

OBS: Detta inlägg kan innehålla triggers för den som är känslig att läsa om psykiska problem

Jag publicerar detta inlägg igen eftersom jag tycker det innehåller väldigt viktiga aspekter av sjukdomen, aspekter som ofta glöms bort och ignoreras.

I mitt sökande efter intressanta studier att skriva om så sprang jag på en tidningsartikel om en 25-årig kvinna som inte orkat med sin IBS längre utan begått självmord. Jag kände att jag ville skriva något om det, eftersom jag själv kan förstå hennes uppgivenhet och frustration över att ingen hjälp finns och jag tror säkert att jag inte är ensam om det. De mörka tankarna som kan dyka upp när man lever med en sådan här sjukdom är det sällan någon som pratar om, och det är väl egentligen synd eftersom det kan vara skönt att veta att man inte är ensam. I de flesta fall då vår sjukdom uppmärksammas så handlar det ofta om ett ”botemedel” eller något liknande för att komma över ”ballongmagen” som media envisas med att kalla sjukdomen. Det tycks som andra aspekter av sjukdomen glöms bort och ignoreras och det bidrar väl ytterligare till att den hjälp som finns att få är ytterst bristfällig.

IBS är en kronisk, återkommande och ofta livslång sjukdom som bland annat kan leda till sömnbrist, ångestproblematik och håglöshet1, och även om IBS inte är en livshotande sjukdom så är den fullt kapabel till att störa och ställa till problem i det vardagliga livet2. Fritidsnöjen, arbete, resor och sociala relationer är saker som allihop ofta påverkas rejält av IBS3 och livskvaliteten lämnar mycket att önska. Det har även rapporterats att IBS-patienter har en lägre livskvalitet än patienter med andra kroniska sjukdomar som astma och migrän4.

Det är nog tyvärr extremt få patienter som erbjuds extra stöd i form av psykiatrisk vård när vi får vår diagnos, utan läkarna är många gånger alldeles för upptagna med att rapa ”Lär dig leva med det”-snacket. Som jag nämnde ovan är det inget ovanligt med en kraftigt försämrad livskvalité och flertalet studier har visat just detta. Vi känner ofta mer ångest och högre nivåer av stress än patienter med IBD. IBS-patienter försöker oftare dölja sina symptom och är sällan öppna om sin sjukdom, inte ens med familjen5. Och en studie visade att IBS-patienter inte bara har mer ångest i nära relationer, utan även ett lägre självförtroende 6. Det är dock få studier som ordentligt undersökt hur en kronisk sjukdom kan påverka en människas liv och identitet.

En möjlig anledning till den bristande livskvaliteten kan vara den rådande synen på IBS. IBD ses som en riktig sjukdom medan människor har uppfattningen att IBS är lite gaser som botas med en yoghurt, och funkar inte det så är det psykiskt. Stress och andra psykologiska faktorer påverkar IBD också men här ses dessa som sekundära istället för primära. Artiklarna i Aftonbladet och dylikt bidrar till att upprätthålla synen på IBS som något av en flumdiagnos.

Tyvärr är det inte bara vanliga människor som har fel bild av sjukdomen. En studie7 visade att allmänläkare ofta har en offentlig och en privat åsikt vad gäller IBS. Offentligt diskuterar läkarna sjukdomen utifrån information från studier och läkarböcker medan de privat har åsikter som ofta är baserade på den psykosociala modellen och gärna stämplar IBS-patienterna som hypokondriker. Jag har skrivit tidigare om allmänläkarnas oförmåga att ta hand om oss med IBS, och detta får nog bli en ytterligare anledning till att jag rekommenderar att du söker dig till en specialist. Jag är säkert inte ensam om att ha mött nedlåtande läkare som idiotförklarar en och det är motgångar vi verkligen inte behöver. Det är väl heller inte särskilt konstigt att relationen mellan läkare och patient blir lidande om en läkare har sådan privat åsikt gällande IBS. En bra relation kräver att läkaren är lyhörd och faktiskt lyssnar på sin patient, om läkaren nonchalerar dig så är det ju bara plågsamt att fortsätta vistas i dennes närhet, dessutom betala pengar för det. Allt det kan göra att patienterna slutar söka hjälp hos sjukvården och istället försöker självmedicinera eller bara lider i tysthet7, och det är definitivt inte nyttigt.

Många IBS-patienter rapporterar en känsla av utanförskap när det gäller hälso- och sjukvården och det finns tre principiella skäl till detta. Det första är den bristfälliga relationen mellan patient och läkare. Deltagarna beskrev läkare som undervärderade symptom, motsade varandra, inte klarade av att bygga en relation med sina patienter och som gav få eller inga tips på hur man kan hantera sjukdomen. En annan orsak var tidigare negativa upplevelser hos sjukvården och en tredje att de upplevde en försämring av symptomen i samband med tidigare vård. Patienter som var nöjda med sin behandling beskrev läkare som gjort en ordentlig utredning och som givit ett ordentligt stöd.8

En studie9 visade att livskvaliten var beroende på graden av smärta och bukobehag. Man såg även att livskvaliten minskade med ökande antalet symptom. Detta resultat stödjer en annan studie10 som också såg en koppling mellan livskvalité och symptomgrad. En kvalitativ studie11 gav en lite tydligare bild om hur pass stor påverkan IBS har på vardagslivet och hur långt patienterna kunde gå för att förhindra sjukdomen att påverka vardagslivet. Vidare visade denna och ytterligare en annan studie att många patienter faktiskt inte diskuterar fullt ut hur pass mycket deras sjukdom påverkar dem12

En studie som gjordes på patienter med IBS kunde visa att buksmärta var det vanligaste symptomet och samtidigt det som sades vara det absolut värsta med sjukdomen. Kvinnor som genomgått en förlossning menade att smärtan kunde vara värre än förlossningsvärkar. Vidare hade smärtan flera konskevenser: koncentrationssvårigheter, sömnbrist, svimningar, kräkningar, oförmåga att röra sig, låg sexlust och depression. Deltagarna i studien uttryckte även att IBS har en stor påverkan på deras generella hälsa, och många led av utmattning, illamående och depressioner.8

De beskrev även hur deras sjukdom gjorde att de undvek flera saker i livet. De använde sig av tillfälliga lösningar som noga planerade resvägar, anpassade aktiviteter till ställen där det finns toaletter, gick upp tidigare för att hinna tömma tarmen innan det var dags att gå hemifrån, hade med sig extra underkläder, smärtstillande samt andra mediciner. Alla dessa åtgärder och anpassningar som IBS-patienterna gjorde var en så pass stor del av vardagslivet att en förändring eller oväntad händelse kunde leda till ett skov. Deltagarna beskrev även hur de undvek vissa typer av kläder, offentliga toaletter, högtider, nya situationer där information om tillgång till toalett saknas och även att ens kliva ut genom den egna dörren. Jag skriver om mina egna känslor inför att lämna hemmet här.

Särskilt fyra aspekter i livet verkade störas markant av sjukdomen: basfunktioner (gå, arbete, sova osv), relationer, självbild och psykiskt välbefinnande. Relationer kunde påverkas på grund av IBS-patienternas nedstämdhet, låga självförtroende, låga sexlust och en känsla av att sex bara var fysiskt obekvämt. Allt detta tillsammans med bristen på vettig behandling ledde till förtvivlan och depression hos en del. Rädsla, depression, ångest och skamkänslor är flera negativa känslor som ofta tillhör sjukdomen. Depression inträffar ofta när man lidit av sjukdomen en längre period och inte haft någon framgång med behandling. Många är även rädda för att de egentligen lider av cancer istället för IBS. Symptomgraden är inte alltid förenlig med den bild som finns av sjukdomen och det kan vara svårt att verkligen greppa att jo, du kan vara såhär sjuk av IBS. Många IBS-patienter rapporterade även att sjukdomen var en sådan stor del av deras liv att den blivit en del av deras identitet och en del kände t o m att sjukdomen hotade aspekter av deras identitet, exempelvis rollen som mor, partner eller vän.8

Så efter all denna information är det kanske inte särskilt svårt att se hur en del IBS-patienter kan ha en ökad självmordsrisk. Kopplingen mellan kronisk smärta och ökad självmordsrisk finns väl beskrivet inom litteraturen13. och denna koppling finns alltså även vid buksmärta. Den kroniska buksmärtan tillsammans med ångest, depression, hopplöshet och bristande behandlingsalternativ kan bidra till ökat självmordsbeteende (självmordsförsök, självskadebeteende och så vidare).14

Intressant att notera är att detta självmordsbeteende hos patienter med kronisk buksmärta inte bara är högre än hos den generella befolkningen utan även högre än andra grupper med kronisk smärta. Vidare är även ökningen av självmordsbeteende till viss del oberoende av depression, med andra ord är det troligt att någon annan aspekt av att leva med konstant smärta är bidragande till den ökade risken. Studier som fokuserat på självmordsbeteende hos IBS-patienter indikerar att det specifikt är patienter som befinner sig i tertiärvård (långvarig vård och omsorg) som har denna ökade risk. Patienter som nästan precis hamnat hos primärvården har inte samma ökade risk. Man har samtidigt även sett hur patienter under långvarig vård har större psykosocial störning, psykologiska och medicinska följdsjukdomar samt en bristande sjukdomshantering.15 Därför bör kanske alla IBS-patienter som haft diagnosen länge, som funnits inom sjukvården en längre tid och som utnyttjar en del resurser uppmärksammas, undersökas och behandlas för eventuella självmordsbeteenden.16

Känner du att du ligger i farozonen för att utveckla ett självmordsbeteende så ta kontakt med vården. Det finns psykiatriska öppenvårdsmottagningar i de flesta kommuner och även jourmottagningar samt akuta team. Bor du i Stockholm så kan Vårdguiden hjälpa dig att hitta kontaktuppgifter. Sjukvårdsupplysningen är också ett alternativ om du inte vet var du ska vända dig.

Kom ihåg, du är inte ensam.

Referenser

1 NICE Clinical practice guideline, 2007. Irritable bowel syndrome in adults: diagnosis and management of irritable bowel syndrome in primary care. Draft full guideline for consultation. NICE, pp. 33-34.

2 Jones, J. et al., 2000. British Society of Gastroenterology guidelines for the management of the irritable bowel syndrome. Gut, Volume 47, pp. 1-19.

3 Lea, R. & Whorwell, P., 2001. Quality of life in irritable bowel syndrome. Pharmacoeconomics , Volume 19, pp. 643-653.

4 Frank, L. et al., 2002. Health related quality of life associated with irritable bowel syndrome: comparison with other chronic diseases. Clin Ther, Volume 24, pp. 675-689.

5 Rønnevig, M., Vandvik, P. & Bergbom, I., 2009. Patients’ experiences of living with irritable bowel syndrome. J Adv Nurs , Volume 65, pp. 1676-1685.

6 Bengtsson, M. et al., 2013. Anxiety in close relationships is higher and self-esteem lower in patients with irritable bowel syndrome compared to patients with inflammatory bowel disease. Eur J Intern Med, 24(3), pp. 266-272.

7 Dixon-Wood, M. & Critchley, S., 2000. Medical and lay views of irritable bowel syndrome. Family Practice, Volume 17, pp. 108-113.

8 Farndale, R. & Roberts, L., 2011. Long-term impact of irritable bowel syndrome: a qualitative study. Primary Health Care Research & Development, Volume 12, pp. 52-67.

9 Amouretti, M. et al., 2006. Impact of irritable bowel syndrome(IBS) on health-related quality of life (HRQOL). Gastroenterol Clin Biol, 30(2), pp. 241-246.

10 Coffin, B. et al., 2004. Relationship between severity of symptoms and quality of life in 858 patients with irritable bowel syndrome. Gastroenterol Clin Biol, Volume 28, pp. 11-5.

11 Casiday, R. et al., 2009. Patients’ explanatory models for irritable bowel syndrome: symptoms and treatment more important than explaining aetiology. Family Practice, Volume 26, pp. 40-47.

12 Drossman, D. et al., 2009. A focus group assessment of patient perspectives on irritable bowel syndrome and illness severity. Digestive Diseases and Sciences, Volume 54, pp. 1532-1541.

13 Tang, N. & Crane, C., 2006. Suicidality in chronic pain: a review of the prevalence, risk factors and psychological links. Psychol Med, Volume 36, p. 575–86.

14Miller, V., Hopkin, L. & Whorwell, P., 2004. Suicidal ideation in patients with irritable bowel syndrome. Clin Gastroenterol Hepatol, Volume 2, p. 1064–8.

15Whitehead, W., Palsson, O. & Jones, K., 2002. Systematic review of the comorbidity of irritable bowel syndrome with other disorders: what are the causes and implications?. Gastroenterology , Volume 122, p. 1140–56.

16Spiegel, B., Schoenfeld, P. & Naliboff, B., 2007. Systematic review: the prevalence of suicidal behaviour in patients with chronic abdominal pain and irritable bowel syndrome. Ailment Pharmacol Ther, 26(2), pp. 183-193.

App för magen

Tyvärr finns ingen app som kan göra en besvärsfri eller frisk från IBS och liknande sjukdomar, men det finns appar som kan underlätta lite och som kanske kan hjälpa en att hålla lite koll på hur magen mår.

Jag kör GI Monitor. Den är egentligen riktad till människor med IBD men den går alldeles utmärkt att använda för IBS också. Jag har försökt hitta appar specifikt för IBS men de är aldrig vad jag vill ha eller behöver.
Appen går att köra på både Iphone och Android, samt även med din webbläsare. Det jag gillar med den är att jag kan hålla koll på alla mina symptom och logga varje gång jag drabbas av ett skov/dålig mage. Det går att logga varje toalettbesök samt hur ont man har, hur lös man har och så vidare. Du kan även lägga till egna symptom och logga och dessa, tillsammans med de inbyggda, sammanställs till något appen kallar My status. Och det är egentligen precis vad det låter som; En översikt över hur man mår och hur man har mått under längre perioder. Detta är en egenskap jag själv uppskattar väldigt mycket. Jag kan se när ett skov är på väg och jag kan se när jag är på väg att bli bättre.

Vidare kan man lägga till mediciner och även få påminnelse när det är dags att begära/hämta ut nytt. Måltider kan även det loggas men det är en funktion jag faktiskt inte använder.

Lider man av IBS och kanske precis fått diagnosen så brukar en av tankarna som snurrar vara ”Vad kan jag äta?” och det finns egentligen inget enkelt svar på den frågan. Ja, det finns generella riktlinjer men att utesluta mat man egentligen inte är känslig mot är onödigt och kanske inte alltid bäst ur hälsosynpunkt. Matdagbok är absolut bästa lösningen på problemet med att inte veta OM man är känslig mot något särskilt ämne. Jag lägger lite extra tyngd på ordet om här eftersom det nödvändigtvis inte behöver vara ett särskilt livsmedel man reagerar på. Det är kanske inte vad man äter utan att man äter.

För detta finns en annan app som heter My symptoms. Där kan man logga vad man har ätit och vilka symptom man upplever och därigenom försöka hitta eventuella mönster. Tänk även på att inte dra för stora växlar på resultaten på en gång, det kan ha varit en engångsföreteelse eller så var det ett livsmedel i kombination med ett annat som skapade problem. Mitt tips är att backa upp allt loggande av mat och symptom med egna tankar kring hur man mår och dylikt.

Det finns även en massa andra appar, bland annat appar för att logga hur avföringen ser ut och av någon lustig anledning så går det även att dela med sig av detta på Facebook för den som vill. Fantastiskt eller hur?

Rökning och magen

Rökning är associerat med en mängd olika hälsorisker, samt ett flertal olika mag- och tarmsjukdomar. Rökningens skadliga effekter på kroppen är säkert ingen nyhet för någon, men det finns faktiskt tillfällen då rökningen tycks ha en förhindrande och/eller lindrande effekt på sjukdom. Rökare drabbas exempelvis mer sällan av neurodegenerativa sjukdom som Parkinsons, samt tarmsjukdomar som Ulcerös kolit. Exakt vad, hur och varför det är så är svårt att veta eftersom man kommer i kontakt med över 4000 olika kemikalier när man röker. Det blir en utmaning för forskarna att reda ut vad som gör vad.

Vad gäller just UC så har man sett att det drabbar mest icke-rökare och föredetta rökare, och kliniska bevis tyder på att det är just nikotinet som påverkar. Det ska dock tilläggas att även om det finns positiva effekter hos nikotinet så är hälsofördelarna med att sluta övervägande. Nikotinplåster är istället ett bättre alternativ och har gett effekt i studier.
Patienter med Crohns är däremot oftare rökare och där ser man tydligt hur rökning har en negativ effekt på sjukdomsförloppet. Patienter som röker, jämfört med icke-rökare, drabbas oftare av återfall och rökningen kan ställa till det så att mer operationer behövs. Vid rökstopp ser man ofta en sjukdomsförbättring.

Vidare ökar rökningen risken att drabbas av magsår, vilket sannolikt beror på hur nikotinet minskar blodflödet till magsäcken samt ökar magsyran. Patienter med magsår som fortsätter röka efter diagnos tar ofta längre tid på sig att bli friska och har ökad risk för återfall. Helicobacterinfektion är helt enkelt vanligare hos rökare och behandlingen mindre effektiv(Thomas, et al., 2005)(James, 2007).

Intressant nog tycks rökning påverka även överlappandet av tre vanliga sjukdomar: Gastroesofageal refluxsjukdom (GERD), Funktionell dyspepsi (FD) och Irritable bowel syndrome (IBS). Studier visar hur dessa sjukdomar många gånger förekommer samtidigt (överlappar) hos samma patient. En studie (Kaju, et al., 2010) visade att 47 % av patienter med GERD, 48 % med FD och 34 % med IBS hade överlappande sjukdomar. Riskfaktorer var enligt studien rökning, alkoholvanor, kvinnligt kön och lågt BMI. En annan studie (Fujiwara, et al., 2011) visade att rökning var markant associerat med alla typer av överlapp mellan sjukdomarna. Extra tydligt blev det hos rökare som rökte mer än ett paket om dagen.

Förutom allt det så är rökning dessutom en stor riskfaktor vad gäller diverse cancersjukdomar i mag- och tarmkanalen. Med andra ord, har du problem med magen och är rökare så överväg att sluta röka.

Referenser

Fujiwara, Y. o.a., 2011. Cigarette Smoking and its Association with Overlapping Gastroesophageal Reflux Disease, Functional Dyspepsia, or Irritable Bowel Syndrome. Intern Med, Volym 50, pp. 2443-2447.

James, S., 2007. Smoking cessation and GI disorders: the role of the GI nurse specialist. Gastrointestinal nursing, 5(1), pp. 24-31.

Kaju, M., Fujuwara, Y. & Shiba, M., 2010. Prevalence of overlaps between GERD, FD and IBS and impact on health-related quality of life. J Gastroenterol Hepatol , Volym 25, pp. 1151-1156.

Thomas, G. A., Rhodes, J. & Ingram, J. R., 2005. Mechanisms of Disease: nicotine—a review of its actions in the context of gastrointestinal disease. Nature Clinical Practice Gastroenterology & Hepatology, 2(11), pp. 536-544.

Blodprov, en verklighet

Nu har ett laboratorium gått ut med nyheten att IBSchek™ finns tillgängligt. Det är ett nytt blodprov som är framtaget för att hjälpa läkare kunna diagnostisera IBS snabbt. Blodprovet identifierar två stycken antikroppar: anti-CdtB och anti-vinkulin, som visat sig vara en indikation på IBS-D. Detta kommer presenteras mer genomgående på Digestive Disease Week 2015, och är första gången har forskare lyckats identifiera en organisk biomarkör för IBS som går att använda vid diagnosticering. Hittills har diagnosen varit baserad på symptomkriterier och lite av en uteslutningsdiagnos.

”Data from this study validates our long-held suspicion that IBS is caused by infection, by way of confirming anti-vinculin and anti-CdtB as blood-based biomarkers that provide a differential diagnosis of IBS,” says Mark Pimentel, M.D., FRCPC, Director of the Gastrointestinal Motility Program and Laboratory at Cedars-Sinai. (Källa: http://www.medicalnewstoday.com/releases/294054.php)

Det här är stora nyheter och en stor framgång för forskningen.

Biomarkörer är något jag skrivit om förut här på bloggen och ett stort intresseområde för mig personligen. Jag håller faktiskt på att skriva ett inlägg om olika potentiella biomarkörer just nu, men det dröjer några dagar innan jag hinner skriva klart. Under tiden kan du läsa Blodprov för IBS? ett inlägg som hör ihop med denna nyhet, och Möjlig biomarkör för IBS.

När får vi räknas med?

Socialstyrelsen definition av funktionsnedsättning lyder:
nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga. En funktionsnedsättning kan uppstå till följd av sjukdom eller annat tillstånd eller till följd av en medfödd eller förvärvad skada. Sådana sjukdomar, tillstånd eller skador kan vara av bestående eller av övergående natur.

Detta är inte synonymt med funktionshinder som definieras:
begränsning som en funktionsnedsättning innebär för en person i relation till omgivningen. Exempel på begränsningar är svårigheter att klara sig själv i det dagliga livet och bristande delaktighet i arbetslivet, i sociala relationer, i fritids- och kulturaktiviteter, i utbildning och i demokratiska processer. Det handlar framförallt om bristande tillgänglighet i omgivningen.

 För ett tag sedan hamnade jag i en liten diskussion huruvida mag- och tarmsjukdomar ingår i begreppet funktionsnedsättning, och ja det anses de faktiskt göra. Någon påpekade att det ju var en stor skillnad mellan olika tarmsjukdomar och hävdade att IBD var en funktionsnedsättning medan IBS inte var det. Argumentet var att med en IBD så kan du vara oerhört beroende av närheten till en toalett samt sängliggande av smärta. Vi som har IBS vet att båda dessa saker inte är ovanliga vid vår sjukdom.

Det slog mig ganska hårt då att även människor som lever med mag- och tarmsjukdom har en fruktansvärt dålig kunskap om just IBS och därmed ser sjukdomen som den flummiga ballongmage det skrivs om i media. Detta kommer utav att det i stort sett aldrig diskuteras om hur svår sjukdomen kan vara att leva med, även inom diverse förbund som fortfarande slänger sig med föråldrade och förminskande namn som ”irriterade tarmar”.

Vi accepteras och inkluderas sällan, vilket gör vår sjukdom ännu svårare att leva med. Jag vill därför påminna om att lider du inte av IBS så kanske du inte ska ta dig tolkningsföreträde och bestämma hur svårt vårt lidande är eller inte är. Det är en rejäl spark på någon som redan ligger ner och vi orkar inte alltid resa oss igen.

GI-specifik ångest

Kritiken kring att vi erbjuds antidepressiva samt andra psykologiska behandlingsformer är något jag stöter på ganska ofta. Ofta ifrågasätts varför detta ges som behandling eftersom vi inte ”är deprimerade så vi får ont i magen”. Jag förstår förvirringen och ville därför skriva lite mer om något som kallas GI-specifik ångest, så att fler kanske förstår att det inte är helknäppt som behandlingsalternativ.

Psykiska problem, särskilt ångestsyndrom är vanligt vid IBS. Panikångest, agorafobi, socialfobi, generaliserat ångestsyndrom och så vidare förekommer oftare hos en IBS-patient än hos en frisk människa. Jag har skrivit tidigare om hur psykologiska sjukdomar är ganska vanligt, hur det tycks hänga ihop med förändringar i hjärnan, och att vi bland annat har en ökad risk för att bli suicidala.

Gastrointestinal-specifik ångest (GSA) definieras som den kognitiva, affektiva och beteendemässiga respons som kommer ifrån rädsla för GI-förnimmelser, symptom och i de sammanhang i vilket dessa förnimmelser och symptom förekommer.

Det innebär helt enkelt att vi blir rädda för symptom från mage och tarm och därför undviker situationer där vi upplever risken att drabbas är högre än vanligt. Rädslan blir så pass stark att vi får ångest, och vårt undvikande beteende leder till ökad bevakning av symptom från mage/tarm samt en stark reaktion även på små signaler därifrån.
Vid IBS är symptom från mage och tarm relaterat till hjärnfunktionen, mycket genom limbiska systemet, samt neuroendokrina och autonoma nervsystemet . IBS-patienter har en högre aktivering av prefrontala cortex (kontrollerar ex kognitiva processer) än friska, och upplever mer buksmärta.(Mayer, 2000)(Drossman, et al., 2003)

Vi har som sagt en förstärkt vaksamhet på vad som händer i magen och en ganska selektiv uppmärksamhet, vilket tyder på en neurofysiologisk grund för den viscerala känsligheten. Man kan se att IBS-patienter får en ökad aktivitet i amygdala som kan aktivera den insulära loben (sköter bl a sensationer från inälvsorganen och smärtförnimmelser), prefrontala cortex och främre Gyrus cinguli (inblandad i hur vi reagerar på smärtretning), vilket i slutändan kan leda till GSA och förvärrade symptom från mage och tarm. Om du har läst inlägget om förändringar i hjärnan så kommer du kanske ihåg att högersidan av den bakre insulära loben visat sig vara markant tjockare hos IBS-patienter där tjockleken även påverkades av hur länge man varit sjuk i IBS. Vidare är hyperaktivitet i HPA-axeln och prefrontala cortex associerat med ökad visceral känslighet.

IBS-symptomen fungerar som interna stressfaktorer och förvärrar ångesten. Vi hamnar i ett ekorrhjul där magen triggar psyket som triggar magen som triggar psyket tills vi upplever det som outhärdligt. Det är mycket möjligt att associationen mellan GSA och symptomgraden är på grund av de nervbanor som leder direkt från hjärnan till gastrointestinala området. Med detta i åtanke, eftersom vi vet att psykiska problem kan förvärra mag- och tarmsymptom och att mag- och tarmsymptom kan förvärra psykiska problem som depression och ångest, så är det viktigt att vi tar allt det här på allvar och söker behandling för hela oss. Ångest och depressioner vid IBS är samtidigt inte enda orsaken till behandling med antidepressiva. De påverkar exempelvis Serotoninet, och som jag skrivit förut tros det ha en övervägande roll vid IBS. Vidare har vissa antidepressiva en smärtlindrande effekt, exempelvis amitriptylin.

Referenser

Drossman, D. et.al., 2003. Alterations of brain activity associated with resolution of emotional distress and pain in a case of severe irritable bowel syndrome. Gastroenterology , Volym 124, pp. 754-761.
Mayer, E., 2000. The neurobiology of stress and gastrointestinal disease. Gut, Volym 47, pp. 861-869.

Saigo et al.,2014. Gastrointestinal specific anxiety in irritable bowel syndrome: validation of the Japanese version of the visceral sensitivity index for university students. BioPsychoSocial Medicine 8:10.

Antibiotika mot Clostridium difficile subventioneras

Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, har beslutat att antibiotika Dificlir (fidaxomicin) från och med den 29 maj ska ingå i högkostnadsskyddet.

Dificlir används för att behandla CDI, som har ökat under de senaste åren, särskilt hos äldre patienter. CDI kan ge både lindriga diarréer och svårartade varianter med hög feber och blodiga diarréer. Läs mer om CDI

Dock är det med viss begränsning som medlet nu ingår i högkostnadsskyddet, där subventionen endast gäller de patienter med första fall av svår CDI samt patienter med ett första återfall av svår CDI.

Läs mer här: http://www.lakemedelsvarlden.se/nyheter/antibiotikum-mot-tarminfektioner-subventioneras-12836

Lättare att se lagerstatus

Jag har länge varit missnöjd med hur dåliga söktjänster de olika apotekskedjorna erbjuder, och det har rent av varit krångligt att försöka ta reda på om ett visst apotek har ett visst läkemedel.

Nu finns en lösning. Fass.se har nu en tjänst för lagerstatus på sin sida, som är enkel att använda. Sök bara efter ditt läkemedel som vanligt och tryck sedan på knappen Lagerstatus som finns på högra sidan. fass

Vad innehåller naturläkemedlen egentligen?

Naturläkemedel är hyfsat populärt nu för tiden, särskilt om man lider av en sjukdom med få behandlingsalternativ och en sjukvård som gärna glömmer bort att man finns. BMC Medicine publicerar nu en studie som gjorts på naturläkemedlens innehåll, och resultatet är tillräckligt för att jag kommer fundera ett extra varv nästa gång jag får för mig att testa något naturläkemedel.

Totalt 44 olika naturläkemedel som säljs av 12 olika företag undersöktes, och hela 60 % av naturläkemedlen innehöll växter och dylikt som inte stod med på innehållslistan. Det fanns tre olika sätt som olistade ingredienser kunde ingå i naturläkemedlet:

  • Kontaminering: En produkt är kontaminerad om DNA från en annan växt än vad som står på innehållsförteckningen återfinns i naturläkemedlet.
  • Ersättning: En produkt är ersatt om DNA från en annan växt än vad som står på innehållsförteckning återfinns i naturläkemedlet, OCH inget DNA för huvudingrediensen kan hittas.
  • Utfyllning: En produkt är utfylld om man hittar DNA från kända fyllnadsingredienser (exempelvis, sojabönor, vete, nötter osv).

I flera av läkemedlen fann man vete och nötter, vilket man som glutenintolerant eller nötallergiker bör vara uppmärksam på. I en Gingko-produkt hittade man exempelvis valnötter, trots att det inte fanns med på innehållslistan.

En produkt märkt Johannesört visade sig att inte innehålla någon Johannesört alls utan istället Senna, en växt som används mot förstoppning. Senna ska inte användas under längre perioder eftersom den bland annat kan orsaka kronisk diarré och buksmärta. Flera naturläkemedel var kontaminerade av Mattram, en växt som visserligen använts till att behandla feber, migrän och artrit, men kan ge biverkningar såsom illamående, kräkning, buksmärta, diarré, gaser och munsår. Mattram kan även påverka annan medicin som man äter, och kan öka risken för blödning om den tas tillsammans med blodförtunnande medel eller aspirin. Gravida kvinnor ska undvika Mattram helt.

Det är väl ingen anledning att få panik och kasta precis allt som kan kallas naturläkemedel i soporna, men det är en påminnelse om att det inte automatiskt är bra för dig bara för att det är naturligt. Så även om naturläkemedlen lockar, försök undersöka preparatet så noga som möjligt innan du använder det. Var uppmärksam på eventuella biverkningar och försiktig om du samtidigt äter annan medicin.